MST-metoden – ”Inte en insats för alla”
MST-metoden fungerar för både flickor och pojkar, men lämpar sig bättre i vissa kommuner än andra.
Eva-Lotta Nilsson.
MST kan ge goda resultat, men är en resurskrävande metod som ställer höga krav på implementering, förklarar Eva-Lotta Nilsson, studierektor vid institutionen för kriminologi vid Malmö universitet och en av författarna till en utvärdering av metoden på uppdrag av Brå.
Forskning visar att resultaten varierar mellan olika typer av kommuner och mellan länder. Det är inte nödvändigtvis en metod som passar i alla kommuner, eftersom den är kostsam och mest relevant när det finns en tillräckligt stor grupp unga med omfattande problematik. Om målgruppen är liten kan MST i stället användas som ett komplement för ungdomar med komplexa behov, och då kanske i samverkan med andra kommuner.
Den kommun som funderar på att införa MST bör ha i åtanke att det krävs välutbildade team och kontinuerlig handledning.
– Det är inte en insats för ’alla’, utan en specialiserad metod för barn/unga med svårare beteendeproblem”, berättar Eva-Lotta Nilsson.
De främsta fördelarna med metoden är att den här helhetsinriktad och familjebaserad, enligt Eva-Lotta Nilsson. I rapporten till Brå noterar forskarna att förmågan hos föräldrarna att hantera problem, relationer och skolgång utvecklas positivt. En annan styrka är metodens inriktning på att stärka familjens egna resurser.
MST har använts oftare för pojkar, men det beror framför allt på att pojkar dominerar i gruppen ungdomar med allvarligt normbrytande beteende.
– Det finns inget tydligt stöd för att metoden skulle fungera sämre för flickor. Tvärtom visar forskningen att likheterna i utfall mellan flickor och pojkar är större än skillnaderna.
Flickor kan dock ha en annan problembild och andra riskfaktorer och arbetet kan behöva anpassas till det. Men enligt forskning är metoden flexibel och fungerar bra för både pojkar och flickor.
– Det viktiga är att behandlingen anpassas efter den ungas specifika behov, snarare än kön i sig.
