Gå till innehållet
Gå till startsidan

Ges ut av Akademikerförbundet SSR

Tidskrift för kvalificerat socialt arbete och psykoterapi.

Sök

Unga på glid stöttas på hemmaplan

När läget är så allvarligt att en ungdom kan behöva placeras väljer Halmstad en annan väg. I stället för HVB eller Sis stöttar MST-teamet på hemmaplan – ett både effektivare och billigare arbetssätt.

Teamet i Halmstad består av fyra MST-terapeuter och en teamledare. Syftet är att få ungdomar på glid på rätt köl, bort från kriminalitet, droger och annat destruktivt beteende.

Insatsen pågår intensivt i tre till fem månader och inleds med att en MST-terapeut träffar både ungdomen, familjen och nätverket runt dem och kartlägger situationen tillsammans. Under tiden som följer träffas de flera gånger i veckan på de platser där det passar familjen bäst och där ungdomen befinner sig, exempelvis i familjens hem, på skolan och på fritidsaktiviteter.

– Ibland kan vi träffas en halvtimme på en förälders jobb om det är den tiden som finns, ibland träffar vi ungdomen i skolan tillsammans med personal eller på fritidsgården, säger Sanna Ljunggren, en av MST-terapeuterna.

I den inledande kartläggningen försöker teamet hitta vad som driver och gör ungdomens beteende möjligt utifrån det som kallas multisystemiskt perspektiv, det vill säga utifrån de olika arenor där ungdomen vistas. Därefter sätts mål upp gemensamt.

– Vi sätter mål för hela behandlingen tillsammans med familjen och nätverket kring familjen. Därefter bryter vi ner målen till veckovisa delmål, säger Sanna Ljunggren.

Sanna Ljunggren med rakt blont hår och en svart tröja med små gula prickar står framför en ljus bakgrund.

Sanna Ljunggren.

Till en början kan ungdomen vara motsträvig till insatsen, men vartefter nätverket involveras i behandlingen brukar ungdomen bli mer motiverad. Arbetet handlar både om att stoppa dåligt beteende och om att samtidigt erbjuda alternativ.

– Vi leder in dem på fritidssysselsättningar och på saker som familjen kan göra ihop.

Ibland samtalar Sanna Ljunggren ensam med ungdomen, men det är inte den viktigaste delen.

– Jag brukar erbjuda dem skjuts hem från skolan, det brukar vara de bästa samtalen när man sitter i bilen. Vi träffar dem ensamma ibland och det är viktigt att få deras synpunkter, men de behöver sitt närverk och sin familj och det behövs gemensamma strategier.

För att en ungdom ska bli aktuell för MST-teamet ska den vara mellan 13 och 17 år och oron kring dem vara hög. Teamledare Jenny Langguth tittar på vad som har skett det senaste halvåret – finns tecken på kriminalitet, droger, eller andra allvarliga problem – och bedömer om MST-behandling ska sättas in.

MST står för multisystemisk terapi, och är en metod som utvecklades i USA under 1970-talet. Den har använts i Sverige sedan början på 2000-talet och rekommenderas nu av Socialstyrelsen.

När Halmstad införde MST 2003 var det som en av de första kommunerna i Sverige. Här finns också ungdomar med mycket komplex problematik, berättar Viktoria Bengtsson, programansvarig.

– Vi har ungdomar som är långt inne i gängkriminalitet, många riktigt tuffa ärenden. Och vi har sett jättestora effekter av MST-metoden.

Framgången ligger i att man träffar familjen och andra vuxna runt ungdomen ofta och på många olika arenor. Det finns också ett tätt samarbete med polis, skola, fritidsverksamheter och ibland även grannar, förklarar Viktoria Bengtsson.

– Vi får in hela nätverket och det är skillnad om man jämför med traditionell familjebehandling.

Viktoria Bengtsson med kort blont hår och glasögon står mot en vit vägg, har på sig en rosa mönstrad blus och ler mot kameran.

Viktoria Bengtsson.

Själva behandlingen är kort och intensiv, men när den är över så finns nätverket kvar med nya verktyg att tackla problemen.

Mycket av arbetet handlar om att stötta föräldrarna. Ofta har de testat många olika vägar utan att lyckas bryta det dåliga beteendet. MST-terapeuterna kan ge dem råd och stöttning. När det uppstår akuta fall och föräldrarna behöver rådgivning finns en jourtelefon som är öppen dygnet runt. Men terapeuternas insatser ser olika ut beroende på problematik och behov.

– Ingen behandling är den andra lik. Vi lär bland annat föräldrar vad de ska titta efter, så att de kan göra egna kontroller i hemmet, säger Jenny Langguth.

Som MST-terapeut arbetar Sanna Ljunggren vanligen med cirka fyra ärenden parallellt, men alla fyra terapeuter i teamet känner till varandras familjer och kan hoppa in om någon blir sjuk. Var femte vecka har hon hand om jourtelefonen och då kan vilken familj som helst som är inskriven i MST-programmet höra av sig.

– Man vet aldrig var man hamnar när dagen börjar.

Jenny Langguth med rakt brunt hår och en blommig topp tittar rakt in i kameran mot en ljus bakgrund.

Jenny Langguth.

Alternativet för ungdomen är ofta en placering på HVB eller Sis.

– Det här är bättre för familjerna. Och en placering kostar ju oerhört mycket så det är också bra ekonomiskt för kommunerna, säger Viktoria Bengtsson.

– Dessutom visar forskning att långa placeringar av ungdomar är negativt, ungdomarna blir inte mindre kriminella av placeringar på Sis och HVB.

Vissa föräldrar hör av sig efter behandlingen och uttrycker sin tacksamhet. Men terapeuterna har också noterat att det kan finnas behov att ytterligare stöd. Det finns ungdomar som hör av sig till sin MST-terapeut flera år efter avslutad behandling.

– De ringer sin terapeut och frågar efter råd. Även om de får mycket verktyg med sig är det tufft att vara själv, både som förälder och ungdom, säger Viktoria Bengtsson.

MST-teamet har konstaterat att det finns ett behov av fler insatser för målgruppen, vilket har lett till en ny insats som startar till hösten. Den kallas Unga vuxna 16–25, och genomförs tillsammans med vuxenavdelningen.

– Det är ett tufft klimat i samhället i dag och de kan behöva fortsatt stöd.

Relaterat

Mera att läsa

Nicole Galdíková i en brun prickig klänning sitter vid ett skrivbord, håller ett uppslaget anteckningsblock och ler; i bakgrunden syns en lampa, en växt och en bärbar dator.

”Jag har mycket att tacka brukarrörelsen för”

Mötet

Så får socionomen Nicole Galdíková sin adhd-värld att fungera.