Nu tar EU strid om barnens skärmtid

Det går snabbt nu. Nya rön om de skadliga effekterna av barns surfande har fått stater att agera. Först ut var Australien som införde en åldersgräns på 16 år i fjol – och fler länder är på väg. Även i Europa.

Samtidigt har enskilda europeiska länder svårt att utmana de amerikanska teknikjättarna, vilket bidragit till att EU nu gett sig in i leken. När kommissionens ordförande, Ursula von der Leyen, höll sitt årliga linjetal inför EU-parlamentet i Strasbourg i september talade hon om förväntade ämnen som EU:s konkurrenskraft och det säkerhetspolitiska läget – men också om barns utsatthet på nätet.

Von der Leyen möttes av nickanden i bänkraderna när hon lade ut texten: ”Barn fastnar i allt djupare flöden som är utformade för att de ska fortsätta skrolla. Vi bevittnar hur de beslagtar barnens uppmärksamhet, fokus och tankar, hur de berövar barnen deras barndom”.

Hon beskrev hur skrollandet kan leda till tragedier med dödlig utgång och nämner en 14-årig belgisk flicka som hade tagit sitt liv en månad tidigare. Hon citerade flickans mamma: ”Jag är övertygad om att utan dessa ständigt närvarande sociala medier hade min dotter fortfarande funnits. Det räcker nu”.

Där och då lanserade von der Leyen ett nytt lagförslag: EU Kids Act. Förslaget innehåller två huvuddelar – åldersgränser och krav på bolagen att sluta med beroendeframkallande funktioner.

För många parlamentariker kom utspelet som en överraskning, men inte för EU-parlamentarikern Karin Karlsbro (L), hon hade redan nåtts av ryktet.

–  Barns utsatthet på nätet är en av de största utmaningarna för vår generation och den måste lösas på överstatlig nivå. Frågan har seglat upp till allra högsta nivå på kort tid, säger hon.

Vi träffas i Bryssel i EU-parlamentets ”traktorbar” på tredje våningen, ett café som fått sitt namn av att där tidigare funnits stolar och pallar formade som traktorsäten. Här har många lobbyister mött parlamentariker för att påverka dem i den ena eller andra riktningen.

Karin Karlbro räds inte tanken att få sitta och argumentera med representanter för teknik- och spelföretag.

– Barnläkare, hjärnforskare och andra experter som studerat saken säger ju samfällt att en omfattande användning av sociala medier har en negativ inverkan på lärandet och leder skadligt stillasittande. Och att det kan bidra till mobbning, utanförskap och sexuella trakasserier. 

Hon hämtar andan och tillägger:

– Vi i vuxenvärlden har inte hängt med. Men nu kommer vi i kapp.

Själv var hon relativt tidigt ute med att argumentera för att också EU ska spela en roll i att bromsa utvecklingen. Hon hade det som en av sina frågor i EU-valet 2024.

– Jag blev ifrågasatt och hånad i en debatt i SVT av mina politiska motståndare. De menade att det skulle innebära en klåfingrighet från EU:s sida, att det är en fråga som familjerna själva kan lösa vid köksbordet. 

Kritiken från övriga partier har förvisso inte försvunnit, där finns fortfarande invändningar kring rätten till anonymitet på nätet och oro för att små spelutvecklare ska slås ut om förslaget går igenom i sin nuvarande form. Men idag finns ett övervägande stöd för att EU ska göra någonting för att minska de skadliga effekterna på barnen. 

Nu ligger EU Kids Act på parlamentets bord, i början på oktober var det debatt i plenum där merparten av inläggen var positiva till förslaget. En ledamot använde ett målande bildspråk: ”I den analoga världen släpper du inte ut barn i en lekpark med livsfarliga gungor, knivskarpa föremål och hotfulla personer utanför grindarna. Varför gör vi det i den digitala världen?”.

Flera talare lyfte också invändningarna: ”Det här är Big Brother!”, ”Massövervakning!” och ”Barnen behöver ingen EU-barnvakt!”. Några betonade förvisso vikten av att komma åt företagen och deras beroendeframkallande plattformar, men underströk det positiva med sociala kontakter på nätet, hur barn som är ensamma kan finna vänner där: ”Ni slänger ut barnet med badvattnet!”.

En av frivilligorganisationerna i Bryssel som jobbat hårdast med att få upp frågan på EU:s bord är Eurochild, den seniora policyhandläggaren Francesca Pisanu bemöter kritiken:

– Vi vet självfallet att barn också kan må bra av att vistas på sociala medier, men vi måste göra dess medier säkra för barnen. 

Eurochild har Europas största nätverk för barnrättsfrågor. Bris och Erikshjälpen är medlemmar från Sverige och man tar löpande in synpunkter från barnen själva och har märkt en tydlig trend på senare år. 

– Barnen säger att det är svårt att sluta skrolla och de är medvetna om de mekanismer som får dem att tillbringa orimligt mycket tid på nätet. 

Eurochild har i sitt arbete ett extra fokus på barn som lever i utsatthet, såsom barn i samhällsvård och migranter. 

– Dessa barn har inte alltid ett stabilt och långsiktigt vuxenstöd, de tillhör dem som skulle gynnas mest om ansvaret för att göra plattformarna mindre beroendeframkallande helt överfördes till företagen. Skyddet av barn på nätet kan inte enbart ligga hos vårdnadshavare. 

Kritiker av åldersgränser pekar på hur lätt ungdomarna kan komma runt dem. Kommer de att fungera?

– Vi har redan lärt oss en del av erfarenheterna från Australien, de tekniska lösningarna är på väg att förfinas.

Kritiker lyfter också risken att små spelföretag kan gå under av alla regleringar?

– Man behöver bygga något slags stöd för dessa företag, absolut, men de måste ändå följa de regler som sätts upp.

Tillbaka till Karin Karlsbro i parlamentet, hon har också hört om oron från de mindre företagen.

– Vi inför inte den här lagen för att göra det jävligt för spelutvecklarna. Nu ska vi arbeta fram detaljerna i lagförslaget så att det kan fungera även för små företag. Och vi ska titta närmare på integritetsfrågorna. Lagstiftning måste få ta tid.

När tror du att en EU-lag finns på plats?

– Vi och kommissionen och flertalet medlemsländer är rätt överens om de stora dragen. Så om två-tre år ska den nog kunna träda i kraft.