”Vi pallar snart inget mer” – unga fast i limbo inför utvisningarna

Socialförsäkringsutskottet i riksdagen har enats om att bereda en stopplag mot så kallade tonårsutvisningar. Men vad som händer härnäst är osäkert. Det kan ta lång tid att få en ny lag på plats, och vad händer med utvisningsbesluten under tiden? 

Leo Ahmed, initiativtagare och samordnare för Nätverket för ungdomar som hotas av tonårsutvisningar, menar att det är en kamp mot klockan.

– Vi har ungdomar här med skarpa beslut som riskerar att utvisas vilken dag som helst, vissa till Iran. Det är panik. Vi har inte fått något besked från Migrationsverket om ifall utvisningarna kommer att pausas under tiden. Vi bråkar med klockan, nu är det verkligen bråttom.

Hur tar ni beskedet om en ny stopplag?

– När Johan Forsell i mars meddelade att tonårsutvisningarna pausas i avvaktan på ny lagstiftning firade vi utanför riksdagen. Sedan dess har vi tagit allting med en nypa salt, för inget har egentligen hänt. Utvisningarna har ju ändå fortsatt.

Han berättar att ungdomarna får upp hoppet efter varje pressträff och positiv rubrik i medierna, men att det tär på måendet när inga klara besked ges. Många lever i en limbo där livet pausas i väntan på dom.

– Alla partier är stolta och vill gå ut i sociala medier och berätta om den här nya överenskommelsen. Det låter ju bra, men för oss som är drabbade är det fortfarande samma mörka bubbla som vi är fast i. Vi pallar snart inget mer.

Han är kritisk till politikerna som inte vidtar några åtgärder i väntan på en ny lag.

– Alla politiker vet om det här, de vet till och med namnen på många av de tonåringar som sitter och väntar på att bli utvisade. Varför gör de inget? Om viljan finns borde det gå att ringa Migrationsverket, förklara att det här kommer att tid och begära att pausa utvisningarna under tiden. I många fall handlar det om liv eller död.

Hur mår tonåringarna?

– Folk mår allmänt dåligt. Jag är jätterädd nu inför vintern, det blir mörkare och kallare, man isolerar sig mer. Jag har fått följa med till akuten med några som haft mycket ångest och vissa har varit suicidala. Det är en tuff tid.

Leo Ahmed oroar sig också över vad som kommer hända med de ungdomar som redan utvisats – är det kört för dem eller kan de få sin sak prövad igen?

– Politiker från den rödgröna sidan har haft kontakt med några som lämnat Sverige, både medialt och personliga kontakter. Det har varit löften som ”så fort vi vinner valet kommer vi och hämtar er”, men nu är det helt tyst. Så vi vet inte vad som kommer att hända med dem.

Migrationsverkets presskommunikatör Cecilia Gustafsson hänvisar till gällande bestämmelser fram till en eventuell lagändring, men berättar att myndighetens generaldirektör är kallad till utskottet den 22 oktober.

– Det är oklart vad som kommer att hända då, det kan vi uttala oss om efter mötet. Vi kan i nuläget inte kommentera den politiska situation som pågår.

Rent juridiskt gäller de lagändringar som trädde i kraft den 1 oktober, förklarar Cecilia Gustafsson. Tidigare var huvudregeln att uppehållstillstånd på grund av anknytning till en förälder bara kunde beviljas barn under 18 år.

– Nu ges unga som har fyllt 18 men inte 21 år utökade möjligheter att ansöka om förlängt uppehållstillstånd på grund av anknytning till sina föräldrar.

Även personer som fyllt 21 år och har haft uppehållstillstånd på grund av anknytning kan omfattas av de nya reglerna om de bor och har ett beroendeförhållande med anknytningspersonen.

För ungdomarna som Alice Meiton, kurator på RFSL Stockholm, möter är paniken ett faktum. De tillhör HBTQI-gruppen och riskerar vid en utvisning att utsättas för förföljelse och våld i sitt hemland.

– De överhängande känslorna är oro, stress och rädsla. Panikångest och fruktan för sitt eget liv. Sorg över att behöva lämna Sverige där man har sin fristad och ett socialt sammanhang med familj och vänner. Det är många som uttrycker suicidala tankar och har ett självskadebeteende.

– För de flesta är det inte ett alternativ att åka tillbaka till hemlandet, helt enkelt för att det är förenat med livsfara.

På vilket sätt?

– Att leva som exempelvis trans eller gay lägger på ett extra lager av utsatthet. Att utvisas kan innebära en enorm säkerhetsrisk. Dessutom, har man levt öppet med sin identitet och sexualitet i Sverige och tvingas in i garderoben, då gör man våld på sig själv.

Många av ungdomarna följer nyhetsbevakningen om så kallade ventiler och en eventuell stopplag, men Alice Meiton upplever inte att man sätter särskilt mycket hopp till det.

– Helt ärligt känns det ganska hopplöst. Det är inte många som tror att någon drastisk förändring kommer att ske, utan då sätter man hellre sitt hopp till att söka asyl i något annat land än Sverige.