Höger­extremismens nya former – växer bland unga

Den svenska högerextremismen växer igen. Enligt Expos årsrapport ökade den rasideologiska miljöns aktiviteter under 2025 för andra året i rad, samtidigt som Nationellt centrum för terrorhotbedömning varnar för att unga människor snabbt kan radikaliseras genom våldsbejakande propaganda på nätet.

Men det är en rörelse i förändring. De stora aktörerna har försvagats och ersatts av ett myller av mindre grupper, nätverk och lösa gemenskaper.

– Dagens sätt att organisera sig fungerar inte som tidigare. På det sättet skiljer sig inte den här rörelsen från samhället i stort, säger Daniel Poohl, vd för Expo.

Mycket av aktiviteten sker på nätet. Högerextrema idéer, konspirationsteorier och antisemitism sprids via allt från poddar och pseudo-journalistik till memes och korta klipp i sociala medier. Ett av syftena är utåtriktat: man vill påverka den allmänna tidsandan – vilket man också lyckats med.

– De har polariserat det offentliga samtalet och introducerat de här föreställningarna för en bredare publik.

Ett annat syfte är inåtriktat: på nätet rekryterar man nya sympatisörer, och upprätthåller de allt skörare gemenskaperna.

– Många manifesterar sin politiska identitet via hur de kommunicerar, med vem, och i vilka forum. Tidigare kanske man behövde gå på konserter eller aktivt söka sig till en fysisk gemenskap för att identifiera sig med den här miljön. Nu är steget mycket kortare, säger Daniel Poohl.

Samtidigt har nätaktivismen fött en motreaktion: de så kallade aktivklubbarna. Det handlar om löst organiserade grupper som lockar unga och kombinerar högerextrem ideologi med träning, våld, självförbättring och manlig gemenskap. På kort tid har klubbarna vuxit fram som en av de viktigaste aktörerna på den yttersta högerkanten.

– Aktivklubbarna är ett försök att få unga sympatisörer att inte bara sitta framför datorn. Man vill återta det fysiska rummet, synas på gatan och bygga kamratskap bortom internet, säger Daniel Poohl.

Fragmenteringen av det rasideologiska landskapet får flera konsekvenser. Å ena sidan kan rörelsen framstå som svagare än tidigare; det är svårare att samla stora demonstrationer och bygga starka organisationer. Å andra sidan har tröskeln sänkts för att bli en del av miljön, och vi ser nu hur uttryck för den dyker upp på allt fler platser i landet.

Förra året identifierades rasideologisk aktivitet i 160 av Sveriges kommuner och i majoriteten av alla län, enligt Expo.

– För aktivklubbarna är den här decentraliserade strukturen en medveten strategi. Den gör det svårare för myndigheter att skaffa information och stoppa kriminell verksamhet. Det är ett sätt att hålla sig under radarn.

Ytterhögern växer alltså, men trots allt långsamt. Vi är långt ifrån toppen under 2010-talet. Enligt Daniel Poohl finns det mycket som tyder på att många unga fångas upp innan de kommit för djupt in.

– Det görs mycket bra arbete i dag. Det märker vi på missnöjet inom extremhögern, över att personer som visar intresse sedan inte dyker upp. Ofta beror det på att lärare, fritidsledare, föräldrar eller polis har reagerat och lyckats dra ur dem ur sammanhanget.

En stad som varit särskilt utsatt för rasideologisk verksamhet de senaste åren är Hudiksvall, där en av landets tongivande aktivklubbar finns. Uttrycken har också tagit sig in på skolorna i kommunen. Det berättar Kajsa Knutsson Fröjd, skolkurator på Iggesundsskolan, där eleverna talar ett tjugotal olika språk.

– Vi har haft flera incidenter genom åren. När det var som värst runt 2019 handlade det om uppgörelser mellan elever med utländskt påbrå och elever med svenskt påbrå.

Hon berättar om slagsmål och om elever som utsatts för rasistiska kränkningar under lång tid.

– Det handlade om n-ordet och andra tydligt rasistiska uttryck. När vi väl fick höra berättelserna förstod vi att mycket hade pågått där vuxna inte såg.

Skolan svarade med stora insatser tillsammans med socialtjänst och polis. Man började också arbeta aktivt med toleranspedagoger som utbildar alla sjundeklassare om bland annat rasism och nazism.

– Så fort något händer reagerar vi direkt. Om någon använder n-ordet går det som en susning genom skolan, och vi får veta det snabbt. Då rycker en tolerans- eller socialpsykolog ut, oavsett årskurs. Det blir en väldigt stor grej.

Problemen är dock inte borta. Även om n-ordet har blivit tabu har andra uttryck, som ”thai”, blivit vanligare. Arbetet fortsätter därför med samma intensitet.

En viktig del, enligt Kajsa Knutsson Fröjd, är att fånga upp unga som riskerar att hamna i utanförskap.

– Det viktigaste är att ingen blir ensam. De ungdomar som riskerar att dras till extremistmiljöer är ofta socialt utsatta och saknar sammanhang. Kan vi hjälpa dem att lyckas i skolan och känna att de hör till någonstans minskar risken. Blir jag orolig över en elev samlar jag till möte med socialtjänst, polis och fritidsverksamhet.

Daniel Poohl understryker att socialarbetare och skolpersonal spelar en avgörande roll.

– Det handlar inte bara om att skydda samhället från de här miljöerna, utan också om att skydda unga människor från att fastna i dem. Målet är att erbjuda en väg in i ett bättre och mer konstruktivt liv.