Så bemöter du personer med antidemokratiska idéer

När hon under en del av föreläsningen börjar visa filmer där flyktingar i Marocko berättar om sina upplevelser och drömmar, händer något i aulasalen. Stämningen blir irriterad och hätsk.

– Eleverna började uttrycka sig rasistiskt och kränkande om individerna som medverkade i de här filmerna. De var skitförbannade och tyckte att det var förjäkligt att Sverige överhuvudtaget tar emot flyktingar.

Tonläget trissas upp. Någon säger till och med att den tänker döda dem som kommer till Sverige. För Klara blir händelsen en ögonöppnare.

– Det var tydligt att min gamla logik som jag arbetat länge efter – att rasism bör bemötas med fakta och kunskap – inte fungerade. Om jag hade fortsatt peppra på med mina argument så tror jag att situationen hade blivit ännu mer laddad.

I dag jobbar Klara Ljungberg som utbildningsansvarig på Expo där hon hon varit med och utformat Kurage, en utbildning som syftar till att förbättra människors förmåga att bemöta antidemokratiska idéer.

– Vi började utforma Kurage på allvar 2022. Vi hade lagt märke till att människor allt oftare uttryckte ett behov av att kunna bemöta de här idéerna på ett konstruktivt sätt, både privat och i sin yrkesroll.

De senaste två åren har Kurage varit den utbildning som Expo genomfört mest. Kunskapen bygger på psykologiska och beteendevetenskapliga samtalsmetoder, och Expos egen research och erfarenhet av att jobba mot rasism sedan starten 1995. Det handlar om metoder som lågaffektivt bemötande, empatisk nyfikenhet och att veta var man själv står. Det sistnämnda är själva hörnstenen.

– För att kunna bemöta antidemokratiska idéer på ett konstruktivt sätt så behöver vi veta vad vi själva tycker. Om vi inte har svar på frågor som kan dyka upp – varför samhället kan kännas otryggt eller vilka värden vi försvarar – då fastnar vi lätt i att bli reaktiva. Samtalen blir konfrontativa och polariserande, snarare än att vi faktiskt erbjuder alternativ.

Vilka alternativ kan man föra fram?

– Antidemokratiska idéer brukar ofta kretsa kring en känsla av otrygghet i samhället, som ofta förklaras genom invandring eller att resurser fördelas till minoritetsgrupper på bekostnad av majoritetsbefolkningen.

– Ofta kan man bemöta sådana idéer med ganska enkla förklaringsmodeller. Man kan uttrycka att man själv är orolig över samhällsutvecklingen men att man ser det som ett resultat av utanförskap, ekonomiska klyftor eller nedrustningen av välfärden.

Det kanske inte förändrar personens världsbild, förklarar hon, eller ens får personen att tänka annorlunda. Det är heller inte realistiskt att tro att man faktiskt ska kunna åstadkomma det. Men det finns fler poänger med att bemöta antidemokratiska idéer.

– Vi tänker inte alltid på att det finns personer runt omkring som hör samtalet. Även om vi inte kan få personen vi möter att ändra åsikt så kan vi ändå presentera alternativ för de människor som befinner sig i närheten. Det kan vara en målsättning så god som någon.

Personer som ger uttryck för den här typen av idéer kan väcka starka känslor. Det är lätt att bli förbannad. Kanske så pass att man tappar fattningen och skäller ut personen i stället för att fortsätta samtalet.

– Vi pratar en del om vikten av att inte kliva in i drama, att bibehålla sitt lugn och inte trigga upp situationen genom att låta ilskan ta överhand.

Samtidigt är ilskan ett sundhetstecken och ett verktyg, förklarar Klara Ljungberg.

– Den dagen vi inte blir förbannade, om det vi hör börjar kännas blasé, då är det fara och färde på riktigt. Vi måste försöka kanalisera den där ilskan. Det handlar om att vila tryggt i det vi tror på, och att vara förberedd på att ilskan finns.

Finner man sig ändå i en situation där man inte vet vad man ska säga, eller känner att ilskan börjar ta överhand, då finns det strategier att ta till.

– Vi pratar mycket om att i stället för att känna att man måste komma med kärnfulla argument så kan man bemöta de här idéerna med en fråga; hur menar du nu, på vilket sätt är det här viktigt för dig? Man kan köpa sig lite tid, få ner sin puls och försöka avdramatisera situationen lite.

Finns det några risker med en sådan strategi, att man tvärtom eskalerar situationen genom att ställa frågor som personen inte kan svara på?

– Absolut, det är viktigt att analysera situationen. Befinner du dig till exempel på tu man hand med en person så är risken inte lika stor att denne känner sig trängd, eller upplever sig bortgjord inför en publik.

– Det finns också en risk med att ställa för många frågor. Då ger man personen utrymme att brodera ut sina idéer och ytterligare kränka personer i sin omgivning.

Motfrågor kan dessutom få en direkt motsatt effekt. Personen man möter kan gå in i så kallad psykologisk reaktans, förklarar Klara Ljungberg. Det vill säga känna sig ännu mer benägen att hålla fast vid sina idéer. I värsta fall blir personen ännu mer radikaliserad.

Hur slutade förresten aulasituationen med gymnasieeleverna? På ett sätt blev det startskottet för det som några år senare utmynnade i Kurage.

– Jag visste inte vad jag skulle göra så jag började ställa frågor; hur tänker du, på vilket sätt menar du att flyktingar förstör, hur tar de svenska jobb? Det blev tydligt för mig att det bemötandet gav mig en större förståelse för oron som bubblade på den här lilla bruksorten.

– Det slutade inte i någon halleluja-stämning eller att vi lämnade situationen som kompisar. Men kanske fick bemötandet några av eleverna att tänka i andra banor.