Bostad först-grundaren: ”Vi valde att tro på att de själva kunde bedöma vad de behövde”
Frustration över att inte kunna hjälpa de som bodde på New Yorks gator fick psykologen Sam Tsenberis att rannsaka sitt eget tankesätt. Socionomen ringde upp grundaren av Bostad först för att ställa frågor om hans syn på Sveriges arbete mot hemlöshet och blygsamma Bostads först-satsning.
Psykologen Sam Tsenberis såg hur personer med psykisk ohälsa slussades runt mellan gatan, härbärgen, fängelser, sjukhus i 80-talets New York. Hemlösa sågs som hopplösa fall som behövde omhändertas och ges behandling. Att inte kunna hjälpa dem han pratade med på gatan varje dag gav honom en idé. Utan att vara säker på sin sak bestämde han sig för att åtminstone pröva sitt nya tankesätt i praktiken.
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
– Utvecklingen har varit en stor överraskning. Det var ett experiment och vi visste inte om det fungerade, men jag var säker på att om vi fortsatte göra som vi gjorde så skulle det inte fungera. Vi tog ett stort steg som då var kontroversiellt och krävde en hel del mod utan några garantier, säger Sam och fortsätter:
– Det vi gjorde var att lyssna på personer med allvarlig psykisk ohälsa. .
Resten är, som man brukar säga, historia. Bostad först har spridit sig till en lång rad länder och forskningsstudier från flera länder visar på omkring 80–90 procents kvarboende.
– Det var häpnadsväckande hur fel vi haft om vad personer med allvarlig psykisk ohälsa kan, och inte kan göra. Vissa är tidigt självgående medan andra behöver mer stöd för att hantera sitt boende.
Sam Tsemberis. Foto: Paul Smith
När Socionomen når Sam Tsenberis via en svajig videouppkoppling ställer vi frågor om Sveriges arbete mot hemlöshet och blygsamma Bostads först-satsning. Han kommenterar det faktum att Sverige inte har haft någon nationell strategi mot hemlöshet sedan 2009 så här:
– Var har de varit under alla dessa år? Vi har sett i andra EU-länder att det krävs en nationell strategi för att skala upp Bostad först och få en verklig förändring. Det krävs ett samarbete på lokal och nationell nivå liksom resurser.
Varför tror du Sverige varit så långsamma?
– Regeringen tycks orolig för att prioritera en grupp framför någon annan, men Sverige måste göra detta till en nationell prioritering. Även andra boenden baserade på trappstegsmodellen kräver resurser.
LÄS OCKSÅ >>> Helsingborg först i landet med Bostad först – men vägen har varit krokig
Att ge snabbspår till en bostad för hemlösa kan sticka i ögonen på en del. Sam Tsenberis bild är att Sverige försöker ge lite rättvisa till alla. Det finns många grupper som behöver prioriteras på bostadsmarknaden – asylsökande, flyktingar och EU-migranter. Men han tror att det förhållningssättet får regeringen att avstå från att fatta djärva beslut och lösa ett problem i taget, även i de fall det finns evidens.
– I grund och botten handlar det om att alla vuxna svenskar kan rösta men om regeringen måste göra alla väljare nöjda så kommer avgörande förändringar att gå långsamt.
Så om folk säger ”måste jag börja knarka för att få en bostad”?
– Det är cyniskt på många olika sätt. Det är inte fakta, det är propaganda. De som är beroende av droger mår dåligt på alla plan. Det handlar inte om ett val och det ger inte en fördel i livet.
LÄS OCKSÅ >>> Bostad först – men bara för några få: ”Vi är sämst i klassen”
Drogbruk är kriminaliserat i Sverige, tror du det påverkat acceptansen?
– Även cannabis? Ingemar Bergman skulle vända sig i graven, en fullskalig kriminalisering är poänglöst, bestraffande och fyller ingen funktion. Sverige borde titta på Portugal som avkriminaliserat allt bruk av narkotika, säger Sam och fortsätter:
– När människor som är allvarligt sjuka kommer bort från gatan ökar livskvalitén för oss alla. Vi slutar känna skuldkänslor, förvirring, ilska och hjälplöshet. Det besparar oss också skammen och svårigheten med att behöva förklarar för våra barn varför vi lämnar människor ensamma på gatan för att lida.
