”Psykiatri kommer aldrig bli neurologi”
Med boken ”Är jag sjuk i huvudet?” utmanar psykiatern Behroz Dehdari samtidens syn på psykiskt lidande.
Behroz Dehdari.
Vi lever i en tid då antalet psykiatriska diagnoser tycks öka för varje år som går, inte minst när det gäller adhd och autism. För många innebär det medicinsk behandling med psykofarmaka. Det vill säga, det psykiska lidandet spåras till hjärnan och då är det hjärnan som ska behandlas.
Men är det rätt väg att gå? Handlar psykiskt lidande primärt om avvikelser i hjärnan eller är det sjukvården som har blivit för snäv i sina definitioner? Frågorna ställs av Behroz Dehdari, specialistläkare i psykiatri, som just nu är aktuell med boken ”Är jag sjuk i huvudet? Om diagnosens makt och maktens diagnoser”.
– Jag ville skriva boken för att jag ville förstå om orsakerna till det vi kallar för psykisk sjukdom verkligen kan sägas sitta i huvudet och varför vi har kommit till att tro det idag. Jag har själv egen erfarenhet av psykiskt lidande, samtidigt som jag i över tjugo år har arbetat som läkare och mött patienter som mått mycket dåligt. Jag har alltså befunnit mig på båda sidor – som kliniker och som patient. Och från båda håll har samma fråga återkommit: vad är det egentligen som gör att en människa börjar må dåligt, och vad behöver hon för att må bättre?
– Patienterna kommer till mig med sina livsberättelser och det går inte att förstå symptomen de har frikopplat från liven de lever. Ändå förväntas jag på något sätt göra det, jag förväntas bara behandla symptomen.
Om problemen inte sitter i hjärnan, var ska vi då leta? Det är en grundläggande fråga som du ställer i boken. Vad har du landat i?
– Studieobjektet för psykiatrin är inte i första hand hjärnan. Psykiatri kommer aldrig att kunna reduceras till neurologi. Vi undersöker människor, inte bara biologiska organ. Människor är subjekt som tolkar sig själva, reagerar på hur de blir bedömda och förändras av de kategorier vi använder för att beskriva dem.
Han nämner den så kallade biopsykosociala modellen som psykiatrin i dag ska arbeta efter. Det vill säga att psykiskt lidande orsakas av flera faktorer – biologiska, psykiska och sociala. Förutom avvikelser i hjärnan behöver man alltså också väga in vikten av goda relationer, livshistoria och sociala villkor.
– Problemet med den biopsykosociala modellen är dock att det biologiska ofta får rollen som den egentliga förklaringen och det psykologiska och sociala får rollen som bakgrundsfaktorer, säger Behroz Dehdari.
– Och det huvudsakliga problemet med dagens diagnossystem är att man misstagit beskrivningar för förklaringar. När en person får höra att hennes svårigheter ”förklaras av” ADHD, autism eller depression börjar hon också förstå sitt eget liv genom den kategorin. Diagnosen blir därför inte bara en beskrivning av henne; den blir en del av hennes självförståelse och av hur omgivningen möter henne.
