”Mening är som en krockkudde mot psykisk ohälsa”

Så berättar en av de unga kvinnor som Christina Lloyd intervjuade i sin avhandling ”Moments of Meaning” från 2018. Där studerade hon skydds- och riskfaktorer för existentiell sårbarhet hos kvinnor i åldern 17–30 år med psykisk ohälsa. I en av studierna djupintervjuade hon tio unga kvinnor.

– Det var två existentiella teman som var särskilt tydliga hos dem; rädslan för döden och skräcken för ensamheten. De upplevde också känslor av meningslöshet och utanförskap. Kvinnorna sköt ofta undan känslorna eftersom dessa blev obehagliga och ibland ledde till panikångestattacker, säger hon.

LÄS OCKSÅ >>> Hur ska fler kunna finna meningen med livet?

Christina Lloyd berättar att deltagarna både var socialt ensamma med ett begränsat socialt nätverk, och existentiellt ensamma, det vill säga att de hade en känsla av att vara ensamma i världen och att andra inte kunde förstå dem.

– Flera hade upplevt abrupta förluster av närstående, till exempel i sjukdom eller självmord, och hade få eller inga upplevelser av hur man reparerar brutna kontakter med föräldrar. De hade varken erfarenheter av att lösa konflikter eller sörja tillsammans med andra.

Christina Lloyd definierar existentiell hälsa som ”en grundläggande känsla av trygghet och tillhörighet i världen som dels gör det möjligt för människor att i sin vardag skapa mening med sig själva och med livet, dels stödjer förmågan att hantera kriser och tillvarons yttersta frågor.”

Flera av de unga kvinnorna i studien saknade i hög grad denna grundläggande trygghet, något som i stor utsträckning hängde ihop med bristen på trygga relationer, tillhörighet och sammanhang. Hon såg tecken på en allvarlig meningskris, bland annat i form av deras kaotiska beskrivningar av världen, ensamheten och känslan av att livet var meningslöst.

– När de fick göra en teckning över sin världsbild, hur de själva hängde ihop med sitt sammanhang, fanns den skrämmande ensamheten med. I dessa bilder fanns inte något tryggt att hålla sig i.

Både i forskningen och i sina egna terapier ser Christina Lloyd att den existentiella ensamheten ökar hos unga med psykisk ohälsa. Den för med sig oro och rädslor kring utanförskap, döden och livets mening. Ensamhet är också en riskfaktor för depression och ångest.

– Existentiell ensamhet handlar om att man känner sig vilsen, inte har ett sammanhang eller känner tillhörighet. Man upplever också att man inte har någon att dela tankar och känslor kring de stora livsfrågorna med.

LÄS OCKSÅ >>> Så öppnar du för samtal om andlighet

En god existentiell hälsa kan förebygga depression, självmord och missbruk, fortsätter hon. Därför är det viktigt att ta med existentiella perspektiv i bedömning och behandling av unga med psykisk ohälsa. Men hon frågar sig vem i samhället som ska ta det ansvaret.

– Forskning visar att särskilt upplevelsen av mening i livet är en stark skyddsfaktor mot psykisk ohälsa och självmord och stödjande i ungas identitetsutveckling. Jag brukar säga att mening är som en krockkudde. Det skyddar inte mot att du råkar ut för jobbiga saker, men skadorna blir mindre och mer hanterbara.

I samarbete med Svenska kyrkan och Västerås stifts existentiella folkhälsoprojekt har Christina Lloyd utifrån sin forskning tagit fram materialet ”Meningen med mig”. Målet är att stärka ungas psykiska och existentiella hälsa genom att ge verktyg för att hantera livets utmaningar, som att tryggt kunna prata om känslor och att uppleva mening i livet.

Deltagarna träffas i grupp med en utbildad ledare vid 13 tillfällen och går igenom olika känslo- och meningsteman. Hon förklarar att människor, för att uppleva trygghet, psykisk hälsa och självidentitet (ens egen bild av vem man är), behöver både meningsskapande och känsloreglering.

– Unga människor har ofta mycket ångest eller är avstängda, de uppfattar jobbiga känslor som något obehagligt som ska skjutas bort. De upplever inte att kroppen är en trygg plats att vara på. Men man kan inte reglera och skapa mening utifrån sina känslor om man försöker stänga av dem eller distrahera sig.

”Meningen med mig” ligger bland annat till grund för en gruppledarutbildning på tio högskolepoäng vid högskolan Menighetsfakulteten i Oslo och ingår även i utbildning för ungdomsledare på Sigtuna folkhögskola.

Träffarna tar upp tolv känsloteman, som sorg, rädsla och ilska. Ungdomarna får bland annat reflektera över var känslan sitter i kroppen och hur de gör när de själva eller någon annan känner den. Deltagarna får också fundera över tolv existentiella meningsteman, som ensamhet, längtan och självidentitet.

– Det handlar mycket om självet, vem man är och hur man upprättar sina gränser. Vem jag är och vad som är meningen i mitt liv är de yttersta existentiella frågorna.

Ett annat tema är mening i livet. Man brukar skilja på mening med livet, det vill säga ett syfte som är större än en själv, och mening i livet, alltså att en person upplever sin vardag som meningsfull. Dessa två behöver hänga ihop för att man ska ha en bestående upplevelse av mening.

– Träff två har fokus på mening i livet och handlar om hur deltagarnas vardag ser ut, vad som känns bättre och vad som känns utmanande. De får reflektera över vad som fyller på med kraft och bidrar till balans och mening. I träff tolv undersöker man meningen med livet.

Det är bra att arbeta med dessa teman i grupp, enligt Christina Lloyd, för att möta ungas känslor av ensamhet och behov av gemenskap. Hon tycker att det är underbart när personer som upplevt sina tankar och känslor som konstiga, plötsligt får höra andra beskriva liknande saker.

– I början säger nästan alla: ”Jag trodde att det bara var jag som kände på det här sättet, vad skönt att jag inte är ensam”. Att känna igen sig i andra och att uppleva gemenskap är viktiga delar av att vara människa, säger Christina Lloyd.