Studenter undersöker var gränsen går under samtal i livets slutskede

– Uppsatsen handlar om hälso- och sjukvårdskuratorers respektive diakoners erfarenheter av samtal i livets slutskede. Vi var intresserade av hur de existentiella samtalen sker i en professionell kontext och var ramarna och gränserna går för den typen av samtal. Vi ville undersöka två olika professioner med två olika utgångspunkter och se hur de förde samtal och hur de förhöll sig till varandra.

– För mig (Agnes) väcktes idén under min VFU på sjukhuset i Lund, då jag var på studiebesök i sjukhuskyrkan. Där utmanades mina tankar om vad ett stödsamtal faktiskt är. Jag blev också inspirerad av samtalen och samarbetet mellan sjukhusets kuratorer och sjukhuskyrkan, säger Agnes Lindström.

– Och jag har alltid varit intresserad av döden och hur vi i samhället förhåller oss till och pratar om den. Min erfarenhet är att det inte ges mycket tid att prata om existentiella frågor inom ”vanligt” socialt arbete, berättar Judith Redegard.

Hur gick ni till väga?

– Vi genomförde enskilda kvalitativa intervjuer med diakoner och hälso- och sjukvårdskuratorer som på olika sätt jobbade nära döden i samtal. Därefter analyserade vi materialet utifrån Anthony Giddens teori om det senmoderna samhället. Under analysen hade vi stor hjälp av varandra och vår handledare, då vi ägnade mycket tid åt att diskutera vårt material, tillvägagångssätt och teori. Vi var inte alltid överens, men genom samtal kom vi fram till något som vi båda kunde stå för.

Vilka är era viktigaste slutsatser?

– En viktig slutsats var att gränsen mellan det personliga och privata hela tiden utmanas. Den här typen av samtal ställer krav på de professionella att använda sitt eget känsloliv och reflektera över sig själv och sin livsåskådning. Respondenterna lyfte det som något positivt och fint att få använda sig av sig själv i sitt arbete. Anthony Giddens teori om det senmoderna samhället hjälpte oss att få syn på reflexiviteten i de professionellas arbete såväl som i deras personliga utveckling.

Upplever ni att frågan om samtal nära döden tas på allvar inom vård och socialtjänst?

– Alla våra respondenter var enormt insatta; det märktes att detta är frågor de funderat över. De är dock experter på de här frågorna och vi tror att det kan finnas brist på kunskap om existentiella samtal generellt inom både hälso- och sjukvård och inom socialt arbete i stort. Vi upptäckte att alla våra respondenter hade ett genuint intresse för existentiella frågor som inte bara var kopplat till deras arbete. Vi tycker att det borde pratas mer och döden och föras fler existentiella samtal i socionomutbildningen.

Vem tror ni har nytta av er uppsats?

– Alla som jobbar med socialt arbete möter döden på något sätt. Därför hoppas vi att vår uppsats kan väcka tankar hos socionomer om hur man kan arbeta och samtala kring de här frågorna på ett professionellt plan. Vi tror också att resultatet kan appliceras på andra professioner, till exempel inom hälso- och sjukvården.

LÄS OCKSÅ >>> Här kan du ta del av uppsatsen i sin helhet