Röster från professionen berättar hur de jobbar med ärvda trauman

Lovisa Bonerfält, socionom och psykoterapeut vid Rädda Barnen

Traumamedveten omsorg, TMO, är ett forskningsbaserat förhållningssätt. Det hjälper och vägleder vuxna att skapa en miljö som främjar läkning och återhämtning för barn som varit med om svåra påfrestningar.

– Det är utformat för just relationstrauman och fungerar väl för de barn som har föräldrar som bär på egna trauman. Forskningen visar att det som vi behöver vid relationstrauma är att uppleva trygghet, goda trygga relationer och få stöd med copingstrategier.

Rädda Barnen arbetar med att TMO-utbilda vuxna som kommer i kontakt med traumatiserade barn och unga inom skolan, socialtjänsten och familjehemsvården. Men också inom Sis som beslutat att implementera TMO som förhållningssätt på alla ungdomshem och LVM-hem.

En viktig grund i utbildningen är att ”viktiga vuxna” gör en stor skillnad och att allt beteende har en orsak.

– För många är det svårt att förstå varför utsatta barn och unga agerar som de gör. Att ha ett traumamedvetet förhållningssätt innebär att kunna sätta på sig de traumamedvetna glasögonen och förstå att här finns det ett behov som ligger bakom beteendet. Och att jag som vuxen kan göra skillnad och möta det behovet.

Terapeutisk behandling är i många fall är av stor betydelse, men TMO handlar om ”de övriga 23 timmarna”, alla de timmar barnet inte träffar sin traumaterapeut.

– TMO syftar till att främja läkning och återhämtning. Om att stärka relationer, skapa copingstrategier som inte skadar och om vad ”viktiga vuxna” kan göra för att barnet eller ungdomen ska uppleva mer trygghet.

LÄS OCKSÅ >>> Svåra trauman från en generation till nästa – så påverkas barn av sina föräldrars bagage

Britta Sundberg, psykolog och psykoterapeut

Tillsammans med Anna-Rosa Perris behandlar, utbildar och handleder Britta i MIM och Theraplay. MIM är en samspelsbedömning av kvalitén i relationen mellan förälder och barn utifrån fem grundläggande känslomässiga behov. Det handlar om omsorg och trygg bas, känslomässiga engagemang, struktur, utmaning och lekfullhet.

– Samspelsbedömningen spelas in på film efter en fördjupad föräldraanamnes. När föräldern får se sitt eget agerande kan man ofta anknyta det föräldern gör till sådant som föräldern berättat om från sin egen uppväxt.

Är det ofta ett upprepande från barndomen?

– I många familjer är förälderns beteende ett upprepande. Ett mål med MIM och Theraplay är att utveckla föräldrarnas förmåga att mentalisera sitt barn på ett mer reflekterande sätt. Det i sin tur ger barnet bättre möjlighet att utveckla sin självkänsla och relationella förmåga.

Efter kartläggning och samspelsbedömning kan det bli aktuellt med behandlingsmetoden Theraplay. I denna används specifika lekaktiviteter för att förälder och barn ska ges möjlighet att utvecklas i de fem grundläggande känslomässiga behoven.

Hur kan en Theraplay-övning fungera?

– Om det handlar om struktur hjälper man föräldern att vara en sund ledare på ett lekfullt sätt. Det kan handla om att ta initiativ till en lek och få barnet att lyssna till föräldern. När det gäller dimensionen omsorg så hjälper man föräldern att hitta lugnande aktiviteter med ändamålsenlig fysisk beröring. I känslomässigt engagemang hjälper man föräldern att benämna och bekräfta barnets känslor.

LÄS OCKSÅ >>> Hon jobbade med traumatiserade gatubarn i Brasilien – nu hjälper Heidi familjer i Norge

Moa Mellbourn, familjebehandlare i Malmö Stad

När tidningen Socionomen ringer upp Moa sitter hon tillsammans med kollegan Johanna Anttila. Tillsammans är de två av fyra familjebehandlare i Malmö stad som arbetar med CPP,Child and Parent Psychotherapy.

– Vi möter barn och familjer som ofta varit med om flera svåra trauman. Det kan handla om omsorgssvikt, våld, missbruk och där barn varit placerade utanför hemmet. Vi träffas i deras hem och på vår mottagning flera gånger i veckan.

CPP är en relationsbaserad behandlingsmetod för barn med trauma mellan 0–6 år. Under lekfulla former arbetar man med samspelet mellan barn och förälder.

– Det blir traumabearbetning och relationsstärkande samtidigt, barnets delaktighet och lekens betydelse i behandlingen är något som skiljer sig från många andra metoder.

Många av lekarna är manualbaserade med god evidens, men under sessionerna förekommer också inslag av fri lek.

– Den är viktigt för relationsskapandet mellan barn och förälder. Många svårt traumatiserade barn är också sena i sin lekutveckling, det är något vi arbetar med, säger Moa och fortsätter:

– Omsorgsgivaren behöver vara trygg och skyddande för att ingå i behandlingen, det är inte alla som vi möter som är det. Många har svåra trauman själva. Sedan måste de också, åtminstone till viss del, kunna tillstå och ta till sig de trauman som barnen upplevt. Det är inte alltid föräldrarna kan närma sig det och då blir det svårt att arbeta med CPP.