Mentalisering gav Anna terapeutisk frihet

Anna köpte några barnpsykologiska böcker och började läsa, och har inte slutat sedan dess.

– Jag bestämde mig för att bli barnpsykoanalytiker efter det mötet. I den vevan flyttade min pappa till Schweiz, och eftersom jag kunde franska valde jag att studera i Genève.

Då visste hon inte att Daniel N. Stern, en av världens mest framstående spädbarnsforskare, var professor vid universitetet i Genève.

– Daniel N. Sterns sätt att beskriva hur spädbarns personlighet utvecklas genom sina nära relationer var banbrytande och blev oerhört betydelsefulla för mig. Han visade på spädbarns förmåga och vilja att skapa relation, hur de föredrar människor framför saker. Och hur relationella vi är redan som nyfödda, vilket skilde sig markant från hur barnläkare och psykoanalytiker tänkt tidigare kring barns utveckling.

LÄS OCKSÅ >>> Intresset för mentalisering ökar – så funkar det?

Anna specialiserade sig inom klinisk psykologi och började forska kring anknytning och relation i familjen på en institution där Daniel N. Stern deltog i forskningen.

– Det här var på 90-talet, innan mentalisering blivit ett etablerat begrepp. Redan då visste vi ganska mycket om vilka svårigheter som kunde uppstå i relation mamma – barn eller pappa – barn, men ingen hade tidigare undersökt hur samspelet mellan båda föräldrarna och barnet påverkade barnets utveckling. Vi studerade lek, roller och samspel mellan barn och deras mamma och pappa.

Mycket filmades och analyserades tillsammans med kollegor från USA, Sverige och Israel. De kulturella skillnaderna mellan familjers olika samspel blev ibland tydliga. Både samspelets rytm, val av leksaker och tilltal till spädbarnet skilde sig åt i de olika länderna.

– Schweizarna tyckte att de israeliska föräldrarna var mest ”normala” när de lekte med sina barn medan de amerikanska föräldrarna uppfattades som väldigt intensiva. Samtidigt frågade de mig vad de svenska föräldrarna höll på med, deras lugna takt i relation till varandra i familjen kunde ur ett schweiziskt perspektiv uppfattas som att de var lätt nedstämda i leken med deras barn.

Tillbaka i Sverige kom åter hennes nyfikenhet att föra in henne på en ny bana.

– Jag jobbade på en enhet på landstinget med småbarn och föräldrar, samtidigt som jag undervisade på universitet. Där hade jag en kollega som berättade för mig om den första boken om mentalisering som då nyligen kommit. Jag läste den och blev helt fascinerad.

LÄS OCKSÅ >>> BUP-chefen: ”Vi måste våga börja fasa ut medicinerna tidigare”

Psykoanalysen tyckte hon förvisso var intressant, om än lite för snäv när det gällde relationer och anknytningsteori.

– För mig var det härligt, med MBT hittade jag en teori där jag inte behövde visa mig lojal med en specifik terapiform. Att den baseras på psykoanalytisk kunskap kring psykisk sjukdom är intressant. Men det är också mycket kognitiv psykologi, utvecklingspsykologi och systemisk terapi och teknik i arbetet med klienter, säger Anna och fortsätter;

– Mentalisering handlar om att vara nyfiken på sig själv och andra, det är ett förhållningssätt som öppnar för levande, utforskande dialog. MBT med familjer handlar om att hjälpa familjen att mentalisera även i stressande situationer, att bryta ickementaliserande låsningar och skapa mer lekfullhet och tillit till varandra.

I dag driver hon Svenska barn och familjeinstitutet och bedriver familjeterapi, parterapi och individuell terapi med MBT som grund. Främst arbetar hon med familjer med barn i alla åldrar, från spädbarn till övre tonåren.

– Jag föredrar att träffa barnet tillsammans med föräldrarna. Det är svårt för barn att ändra sin situation, det är mycket lättare om man hjälps åt i en familj. Men det är klart det kan finnas läge då barn måste komma själva, eller med bara den ena föräldern, exempelvis vid vissa trauman i familjen.

Hur ofta familjerna går i terapi varierar, men oftast är det frågan om kortare perioder.

– Jag tycker det är så kreativt och meningsfull att hela tiden ha mentaliseringsfokus. Att uppmärksamma om patienten mentaliserar i stunden, eller om jag själv gör det. När tappar vi mentaliseringen? När jag började leta efter det i terapin tyckte jag att det blev otroligt meningsfullt och jag tyckte att jag blev mer vaken och patienter mer aktiva.

Nyfikenheten har just fört henne in på ytterligare en ny väg. Denna gång handlar det om ett samarbete med danska kollegor med vilka hon skriver en bok om mentalisering, men också skapat ”Centrum för mentalisering” i Sverige. Där kommer hon från och med i höst erbjuda utbildning i den nya MBT-modellen STORM.

– Danskarna har skapat modellen som breddar familjearbetet och gör det mer praktiskt tillämpbart. Som terapeut får man konkreta övningar att göra med familjen och barnet för specifika problem. Det finns också bra övningar för att bedöma barnets utvecklingsnivå, anknytning och mentaliseringsnivå.

I Danmark arbetar man med mentalisering i de allra flesta kommuner, något Anna menar att Sverige borde ta efter.

– Många barn i Sverige har det alldeles för tufft just nu, säger Anna.