Vilhelmina blev helt rätt val för socionomen Oskar Konradsson

– Till slut var det min pappa som sa ”varför söker du inte jobb i inlandet?”. Det var inget jag planerade, men jag ville verkligen arbeta. Och jag har spenderat mycket av min uppväxt i fjällen där familjen har en stuga, säger Oskar Konradsson.

Ansökningar skickades till flera kommuner och ganska snart erbjöds han en intervju och jobb som socialsekreterare för barn och unga i Vilhelmina, 23 mil bort.

– Det var bara att ta mitt pick och pack och flytta.

En stor sak att göra för ett jobb?

– Ja absolut, men Vilhelmina är en mycket mindre kommun så det var lätt att få en bostad. Det är en stor fördel jämfört med en större stad.

LÄS OCKSÅ >>> Glesbygdens socialtjänst tvingas vara kreativ

Kontrasten mellan storstaden Umeå och Vilhelmina, med sina 6 500 invånare, är stor. Att säga att alla känner alla är såklart en överdrift, men det är svårt att vara anonym i samhället.

– Det var absolut en stor utmaning att flytta hit, jag kände ingen här. Men det visade sig i efterhand att jag behövde en förändring. Jag hade bott i en stad i hela mitt liv och behövde en ny utmaning, säger Oskar Konradsson.

Han lämnade sin trygghet med familj och vänner i Umeå, staden han kan utan och innan. I Vilhelmina var allting nytt. Han var nyexaminerad socionom, på en ny plats och en ny arbetsplats.

– Jag var utan säkerhet någonstans, vilket gav mig tillfälle att växa och lära känna mig själv. Att verkligen börja om på nytt, jag är otroligt glad att jag gjorde det.

Snart insåg han att nästan alla kände, eller åtminstone kände till, alla. Själv kände han ingen.

– Min chef sa tidigt att ”bara så du vet kommer folk snart känna igen dig för att du arbetar på socialtjänsten”.

Det dröjde inte länge innan Oskar förstod vad chefen menade.

– När man tar ett tufft beslut en dag så kan man nästa dag träffa den personen på ICA, det kan upplevas som en utsatt situation. Man får lämna jobbet på jobbet, om folk kommer och klagar på en, vilket hänt någon gång, får man hänvisa till kontorstid. Men man måste också vara beredd på att det kan brinna till ibland när man arbetar med folk som har det tufft.

LÄS OCKSÅ >>> Socialtjänstministern: ”Det ser väldigt ojämlikt ut”

Oskar ser också fördelar med att kommuninvånare vet vem han är och ser honom i samhället.

– Man skapar en tillit, man är inte bara någon på ett kontor. Det blir en känsla av att jag som socialsekreterare också är en människa, bara det att jag tar mycket jobbiga beslut.

Närheten måste öka risken för jäv?

– Ja absolut, i början fick jag ta några extra ärenden eftersom jag inte kände någon. Men efter att ha arbetat här i fyra år så har även jag lärt känna folk, och kollegor har fått ta ärenden från mig. Men det är inte så vanligt, arbetsledningen är duktiga på att se riskerna så att fel person inte tilldelas en utredning.

Närheten för också med sig positiva effekter. Att arbeta i kommunhuset där övrig verksamhet finns ökar möjligheten till samverkan. Samverkan sker också i det som kallas R8 där åtta inlandskommuner i Västerbotten samarbetar.

– Ett exempel är familjehemsgruppen med representanter för samtliga kommuner. Vi stöttar varandra, har en gemensam familjehemsbank och genomför gemensamma familjehemsdagar. Det innebär också att vi kan dra ner på kostnaden för konsulent-stödda familjehem.

Enligt Oskar har socialtjänsten i Vilhelmina ett ganska stort inflöde av barn och äldre som mår dåligt. Det är missbruk, psykisk ohälsa och barn som har det jobbigt hemma med sina föräldrar som behöver stöd och hjälp men ser inte att kommunen skiljer sig från andra på ett negativt sätt.

– Det finns absolut utmaningar i Vilhelmina, men jag kan tycka att det blir lite väl mycket skriverier när något händer här. När samma sak händer i andra samhällen skrivs det inte alls lika mycket.

Trots att Oskar arbetar med barn och unga har han tvingats lära sig arbeta med socialtjänstens alla delar. Med 13–20 anställda räcker resurser och tid inte alltid till kompetensutveckling.

– Man är medveten om utmaningarna på glesbygden och hittar lösningar. Jag kan tänka mig att om man har närhet till allt så förväntar mig sig att allt ska lösa sig, här hittar man lösningar trots att det kan kännas tufft i början.

Har du stannat längre än du trodde?

– Absolut. Jag sa att jag aldrig skulle arbeta som socialsekreterare för barn och unga, men nu har jag arbetat med det i fyra. år. Jag trivs här och har kul på jobbet, fått vänner och kollegor som är som en andra familj. Det är det bästa beslut jag tagit, jag älskar det verkligen.

Tror du att du kommer bli kvar?

– Om jag bor här resten av mitt liv vet jag inte, jag får den frågan ibland och kan bara svara ”varför skulle jag inte göra det?”. Vilhelmina har blivit mitt hem.