Våld från brukare normaliseras

Vad handlar uppsatsen om?

Åsa: Vi har skrivit om personal inom omsorgsyrken som utsätts för våld av brukare och hur det har påverkat deras psykiska mående efteråt. Vi har också undersökt hur man ställer om från att ha varit utsatt till att ge empati till personen som utsatt en.

Varför blev ni intresserade av ämnet?

Victoria: Åsa har jobbat som samordnare inom daglig verksamhet och jag har också jobbat extra inom daglig verksamhet under socionomstudierna. Så det var ganska givet att vi skulle skriva om något inom det området.

Hur gick ni till väga?

Åsa: Vi ville göra intervjuer eftersom det finns enkätstudier och siffror kring det här. Däremot vet vi inte så mycket om hur man upplever det här inom omsorgen. Vi har intervjuat tio personer.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Victoria: En intressant del är våldets gränsdragningar där vi kunde se att definitionen av vad som utgör våld förskjuts.

Åsa: Det blir väldigt normaliserat, man tycker inte att det man utsätts för är våld trots att det går i klinch med vad man definierar som våld. Man säger till exempel ’nej, men jag utsätts inte för våld, jag blir bara nypt’, trots att man nyss ansåg att nypningar faktiskt är våld.

Personalen tar också ofta på sig ansvaret. Man frågar sig vad man gjorde för fel. Vissa upplever att man får samma typ av frågeställning från sina chefer, ’vad kunde du ha gjort annorlunda?’, i stället för att få frågan ’hur mår du efter det här?’.

Vem bör läsa uppsatsen?

Victoria: Alla som jobbar inom områden där det här kan ske. Det här förekommer ju även inom sjukvården och psykiatrin till exempel.