Tuff tillvaro för Ruth när samhällsvården avslutades – plan saknades från kommunen

En som har påverkats av detta är Ruth Amba Mboyo, idag 19 år. För henne ställdes allt på sin spets ett par månader innan studenten. Medan flera av hennes skolkamrater planerade för sommarjobb, semester och ledighet var det osäkert om Ruth ens skulle ha tak över huvudet när studentfirandet var över.

– Jag hade precis fyllt 18 och fick reda på att min familjehemsplacering skulle avslutas. Socialtjänsten förklarade att jag efter studenten behövde flytta ut och hitta en ny bostad, säger hon.

Någon hjälp i bostadssökandet gavs däremot inte. Istället fick Ruth, som slussats mellan en handfull familjehem sedan nio års ålder, försöka finna en lösning på egen hand.

– Jag hade ju min mamma men vi hade ingen bra kontakt och hade inte setts på länge. Vi hade heller inte kunnat bo tillsammans tidigare.

Ändå var det dit som Ruth fick vända sig. Hon tog kontakt med sin mamma och frågade om hon kunde få bo hemma under tiden som hon sökte efter något annat. De kom överens om att prova – men det blev en temporär lösning.

– Det fungerade ett litet tag men sedan gick det inte längre. Vi kom inte överens, säger Ruth.

LÄS OCKSÅ >>> Flertalet svenska kommuner brister i sitt stöd till unga som lämnar samhällsvård

Istället fick hon, tack vare tidigare kontakter, möjlighet att flytta in hos nära bekanta.

– När jag berättade om situationen med min mamma så frågade de om jag ville flytta in som inneboende, berättar hon.

Där fick Ruth också hjälp med att ställa sig i bostadsköer och hon lärde sig mer om vilka boendeformer som fanns tillgängliga.

Även jobbsituationen löste sig, och där med viss vägledning från kommunen. I samband med det tidigare beskedet om att familjehemsplaceringen skulle avslutats hade Ruth blivit tipsad av socialtjänsten att ta kontakt med SOS Barnbyar. Därifrån fick hon sedan hjälp med att skapa CV, söka jobb, med mera.

Vad tycker du att samhället behöver bli bättre på när det gäller stödet till unga i övergången från samhällsvård till att klara sig själv?

– Det jag kände att jag inte fick hjälp med var att få en planering framåt. Det hade varit bra med en och samma handläggare som kunde ha varit med mig hela vägen. Nu blev det istället att jag fick byta flera gånger, vilket blev förvirrande. Det blev svårt att veta hur jag skulle göra med allt.

Ruth understryker samtidigt att hon också fått bra med hjälp från vuxenvärlden, både privat och från det offentliga, och från sin vänner.

– Min bästa väns mamma har varit en viktig person. Hon har alltid funnits där och varit med under hela min resa. Jag har alltid kunnat komma till henne och prata. Även i skolan har det funnits vissa lärare som jag har känt mig trygg att kunna prata med, och också personer inom socialtjänsten.

Hur ser tillvaron ut för dig just nu?

– Just nu är jag väldigt glad i var jag befinner mig. Jag har en bostad, jag har ett jobb och så har jag precis börjat studera till sjuksköterska. Så det är mycket fokus på det nu, mina studier.