Tjejer i gängkriminella miljöer – en blind fläck på kartan

Men synar man gängen blir den dubbla rollen tydlig. Tjejerna är både offer och förövare, säger Sofia Skau, samordnare i sociala insatsgruppen, SIG, i Södertälje, som stöttar barn och unga att inte hamna i kriminalitet eller för att kunna lämna en kriminell livsstil.

– Tjejerna i gängen börjar ofta som passiva bakgrundsfigurer, i form av flickvänner. De flesta vill kanske inte ha med brotten att göra, men gillar fördelarna som följer med: pengarna, resorna, märkeskläderna, de dyra presenterna. Sakta men säkert dras de in i kriminaliteten, medvetet eller omedvetet.

Vad kan det handla om för brott?

– Det kan vara att de agerar målvakt, gömmer eller flyttar till exempel droger och vapen eller tar ett jobb som gynnar gängen. Ibland blir de lurade att utföra brott, eller handlar i ovetskap. Jag har mött tjejer som kört flyktbil utan att de visste om det, och de som har fått illegala varor beställda i sitt namn.

– Ofta utnyttjas tjejernas position som ”gröna gummor”, alltså att de är unga och ostraffade – en fasad som gör att de går under polisens radar. De visiteras sällan, vilket gör att de ombes att utföra kriminella handlingar.

Sofia Skau berättar om en stor utsatthet bland tjejer i gängkriminella miljöer, inte minst kopplat till den egna relationen som ofta är präglad av våld och sexuell exploatering.

– Först lovebombas de, alltså ges jättemycket kärlek och uppmärksamhet, och inleder en för dem fin relation. Men sakta men säkert börjar våldet komma krypande, det kan handla om både fysiskt och psykiskt våld. Handel med tjejernas kroppar förekommer, till exempel att de utnyttjas för att byta sexuella tjänster med andra gängkriminella.

Våldet och exploateringen sker gradvis och normaliseringsprocessen är en anledning till att det är svårt att få tjejerna att lämna sina relationer och destruktiva sammanhang, berättar Sofia Skau.

– Vi når dem genom att de kommer in för annat, som hög skolfrånvaro eller någon form av missbruk. Vissa gånger kan det vara föräldrarna som känner oro och kontaktar skolan eller socialtjänsten, men oftast får vi kontakt med dem direkt från skolan eller via polis. Det som kännetecknar de här tjejerna är att de inte identifierar sig som vare sig våldsutsatta eller kriminella.

Hur kommer det sig?

– Det finns en glorifiering av gängkulturen bland vissa unga som kretsar kring pengar, status och makt. Trenderna i sociala medier säger att ”jag ska gifta mig ung och bli rik genom min partner”. Våldet hör på något sätt till, och normaliseras. En partner med stort våldkapital blir något mäktigt, något man ser upp till.

När man inte själv ser sig som ett våldsoffer och motivationen att lämna saknas är det svårt att nå dessa tjejer, säger Sofia Skau.

– Det är den svåraste kategorin. Även om man far illa i sin relation och riskerar att dras in i kriminalitet är det inte säkert att man är mottaglig för hjälp. Är de inte motiverade att lämna och det finns alldeles för mycket i gängmiljön som gynnar dem positivt kan det vara väldigt knepigt.

Sofia Skau möter tjejer från olika socioekonomiska områden och varierande bakgrunder som dras in i den gängkriminella världen. Men finns våld och kontroll med som en faktor i uppväxten kan normaliseringsprocessen ha gått ganska långt och risken att hamna snett ökar, säger hon.

– Har flickorna också svårt i skolan och hamnar i fel umgänge är risken större för att dras in i gängen. Men det kan också vara flickor från områden med hög socioekonomisk status och till synes stabila hemförhållanden som dras till spänningen och det glamourösa livet som gängen lockar med. Den här gruppen riskerar att hamna under radarn då de inte passar in i den stereotypa bilden av tjejer i gängkriminella miljöer.

Hur kan man arbeta förebyggande?

– Jag tror att man måste ta på sig rätt glasögon. Tyvärr utgår man ofta från en rosa lagbok, just eftersom man har en cementerad bild av såväl offer som förövare i gängsammanhang. Man måste jobba med alla delar i tjejers utsatthet, det kan handla om våld, missbruk, hög skolfrånvaro och kriminalitet. I stället för att bara sätta in insatser för en eller två av de delarna måste man se hela bilden. Lyckligtvis pratas det mycket om detta nu, och jag hoppas att det sker en förändring.

Läs också: Hur rekryteras tjejer i gängkriminella miljöer?

Genom samverkan med polis, skola, socialtjänst, BUP och habilitering arbetar Sofia Skau med att kartlägga tjejer i gängmiljö och erbjuda intensivt stöd, bryta negativa mönster och motivera till förändring.

– Vi samverkar med olika aktörer för att få information om tjejer i riskzon. De som får en SIG-insats hos oss erbjuds individuella och behandlande samtal. Vi jobbar till exempel för att stärka närvaron i skolan, uppmuntra kontakt med BUP eller vid behov ordna med skyddsplacering om det förekommer hot, våld eller övergrepp.

En viktig del av behandlingen är att ställa rätt frågor för att stärka medvetenheten kring våld och utsatthet, berättar Sofia Skau.

– Eftersom de väldigt sällan ser sig själva som utsatta eller identifierar sig som kriminella är det viktigt att ställa uttalade, konkreta frågor. ”Har du blivit utsatt för psykiskt våld” är alldeles för luddigt, snarare kan frågor som ”har någon slagit dig” eller ”har du blivit erbjuden att ha sex med någon för att betala av en skuld?” leda till att tjejen öppnar sig och börjar berätta.

När insikten landat och ungdomen är redo att ta emot hjälp handlar det i största mån om att jobba med motivation och beteendeförändring för att se om det sker förbättringar, säger Sofia Skau.

– Vi pratar om värderingar, schyssta relationer, vad man har för rättigheter och försöker skapa en god framtidstro. Det är också viktigt att hitta vad som fungerar bra i livet och försöka förstärka det.

Enligt Sofia Skau behövs det i många fall familjebehandling där vårdnadshavare involveras i arbetet med att bryta destruktiva mönster.

– Man behöver ofta arbeta med familjekonstellationen för att skapa en trygg grund. I många fall har föräldrarna förlorat kontrollen, är frånvarande och med liten koll på vad deras barn sysslar med utanför hemmet eller på internet. Att de vuxna kring barnet har samma bild av läget och vart man vill framåt är jätteviktigt.