Tidslinje: Detta har drivit på utvecklingen av socialtjänstlagen
Förebyggande arbete och en grund i kunskap och forskning. Begreppen känns igen från förr. Martin Börjesson, forskare på Marie Cederschiölds högskola och författare, guidar oss genom utvecklingen av SoL.
Martin Börjeson.
Foto: Johan Stigholt/Getty Images
Vad är det som har drivit fram utvecklingen av den nya socialtjänstlagen?
– Jag tror att man såg det som en nödvändighet att försöka ställa frågorna; vad ska vi ha socialtjänsten till och hur ska den organiseras? Det har varit så många småändringar av lagen kors och tvärs så den har liksom förlorat sin vägledande styrkraft.
– Ytterst blir det i stället enskilda socialarbetare som får sitta och fundera över hur fasen man ska göra i olika situationer.
– Delvis skulle jag säga. En fråga som jag faktiskt tycker att man har lyckats med är den om en lättillgänglig socialtjänst. Det är ju omöjligt att dra någon skarp gräns för när man ska göra en biståndsbedömning och när man inte ska göra det.
– Självklart måste socialarbetare vara professionella och göra bedömningar, socialtjänsten är ju inget snabbköp. Samtidigt måste det vara lättillgängligt, även vid bedömningar, så att man vinner folks förtroende.
Finns det delar där du upplever att nya SoL brister?
– Det är betoningen av det förebyggande perspektivet. Det är såklart omöjligt att inte gilla förebyggande arbete men jag är orolig för hur vagt begreppet har blivit. Det kan inrymma nästan vad som helst.
– Man vill så gärna hissa förebyggande-flaggan och så nöjer man sig med det. Vi måste faktiskt skärpa oss och precisera vad förebyggande arbete är, vilket resultat ger det, hur ska det organiseras och följas upp? Där har vi inte gjort vår läxa.
– Sedan tror jag inte att man kan ställa det förebyggande emot det individinriktade. För mig är det inte antingen eller. Jag tror att det sociala arbetets legitimitet vilar på att man finns där för människor som behöver hjälp.
– Ibland får jag känslan av att man pratar om förebyggande arbete för att man vill slippa det individinriktade. Så kommer det ju aldrig att bli. Vi behöver båda.