”Det socialt hållbara samhället är en betydligt mer avancerad tanke”

– Jag vill särskilt lyfta fram fyra utmaningar: ojämlikheten, segregationen, integrationen och invandringen. Ett samhälle vilket som helst som har förändringar på de här punkterna är ett samhälle under press. De innebär ett slags stresstest.

Om Jan O. Jonsson ska välja den enskilt mest avgörande av dessa faktorer för framtiden är det integrationen. Om vi inte lyckas med den riskerar vi, med tanke på den höga invandring vi haft i decennier, ett delat samhälle.

– Det är ju oroande att vi har ett delat samhälle vad gäller ojämlikheten. Men vi har också en utveckling som är mer svårbedömd, som handlar om social och kulturell integration.

Problemet med den senare är att den är svårbemästrad politiskt. Man kan helt enkelt inte tvinga någon att umgås eller gifta sig över kultur-, etnicitets eller religionsgränser.

– Vi har basala individuella fri- och rättigheter, så vem man umgås och gifter sig med får man faktiskt bestämma själv. Men om alla värnar de här friheterna, och det leder till segregering och att den sociala sammanhållningen faller samman, har vi ett problem.

Det finns ytterligare orostecken i tiden. Sjunkande tillit, till andra och till institutionerna, är en sådan. Polariseringen en annan – vi ser i USA och Europa hur politiska ytterligheter vinner mark. Ofta handlar det om populistiska krafter, som explicit vänder sig mot kärnvärdena i ett socialt hållbart samhälle genom att ställa grupper mot varandra.

– Jag tror att den största faran med populismen är fokuset på ”ingrupper”. Det är klart att det kan vara farligt att skapa ”utgrupper” också, där man skyller allt på invandrare eller de rika, men på ett sätt är ingruppstanken värre, eftersom den känns naturligare.

När du säger att den är mer naturlig, menar du då att den vädjar till starka psykologiska impulser?

– Ja, att värna sin egen grupp, det må vara familjen eller nationen, vädjar till en instinkt som varit väldigt funktionell historiskt sett. På det sättet regredierar populismen till något väldigt primalt. Det socialt hållbara samhället, där vi måste vara toleranta och bjuda in andra, är en betydligt mer avancerad tanke.

På det stora hela är Sverige dock väl rustat för utmaningarna, menar Jan O. Jonsson: det ”bär inte iväg” med fattigdomen, och välfärdssystemen och arbetsmarknaden står pall, trots hög invandring.

Finns det rent av några ljuspunkter inför framtiden, vad gäller den sociala hållbarheten?

– Ja, det har varit fantastiskt stora framsteg vad gäller utbildning och arbete för både invandrare och, framförallt, barn till invandrare.

Aha. Det läser man inte mycket om.

– Nej! Vi försöker så gott vi kan att informera om detta, men det är inte så lätt att tränga igenom bruset. Vi har skrivit flera rapporter om hur det går i skolan för elever med utländsk bakgrund, och det är en riktig framgångshistoria.

Det är sant att vissa faller ur skolsystemet, berättar han – runt tio till femton procent, mer exakt. Men resten går det väldigt bra för.

– Unga med utländsk bakgrund har nu högre grad av övergång till högskola och högre examensfrekvens. De har höga aspirationer, bra driv och stor framtidsoptimism.

Jan O. Jonsson vill lyfta ytterligare en glädjande komponent i den svenska, sociala hållbarheten, också den kanske överraskande för somliga: skolan.

– Den fungerar mycket bättre än folk tror, och skolornas roll i ett samhälle med stark boendesegregering går inte att överskatta. Vi är inte i topp på Pisa, det är sant, men om man relaterar den väldigt höga invandring vi har haft i tjugo år och den press som den har satt skolorna under, till hur det går för det går för barn och unga, tycker åtminstone jag att det är en solskenshistoria.

Hur påverkas det socialt hållbara Sverige av valutgången?

– Jag vill helst inte svara på det. Jag har verkligen forskningshatten på mig när jag yttrar mig i sådana här frågor, och jag vill inte ha någon politisk hatt. Men väldigt generellt: Vilka partier som bildar regering är en sak, men lika viktig är frågan vilken politik som de kommer att driva i praktiken.

Just nu är den frågan ytterst svår att besvara, menar han.

– Blocken skiljer sig åt i vad de vill, men realpolitiken kommer att handla om marginalväljare och en parlamentarisk situation där väldigt små partier kan komma ha extremt stort inflytande – partier som dessutom friar till olika stora partier olika valår. Nej, man vill inte satsa pengar på hur det blir.