Studenter blottlägger allvarliga brister på strukturell nivå inom LSS-omsorgen
Irelis Martinez Valdes och Sofia Röhr har i sitt examensarbete undersökt hur ofta biståndshandläggare frågar personer med funktionsvariation om de utsätts för våld. Resultatet har fått stor uppmärksamhet, bland annat från Nationellt centrum för kvinnofrid, som talar i termer om diskriminering.
Sofia Röhr (till vänster) och Irelis Martinez Valdes.
För att upptäcka om en person är utsatt för våld i nära relation använder man inom socialtjänsten så kallade FREDA-kortfrågor. Verktyget är tänkt att hjälpa handläggare att på ett tydligt och snabbt sätt kunna identifiera om en klient är utsatt för våld.
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
Socialstyrelsens rekommendation är att frågorna av säkerhetsskäl bör ställas i enrum med klienten och gärna efter att kontakten med handläggaren har etablerats.
För att vidmakthålla att frågorna ställs på ett säkert och tryggt sätt i kontakten med personer med funktionsvariation kan det också krävas att socialtjänsten använder AKK, alternativ och kompletterande kommunikation.
Frågan är: I vilken utsträckning används AKK respektive FREDA-kortfrågor i möte med brukare som har behov av kommunikationsstöd? Det har Irelis Martinez Valdes och Sofia Röhr, studenter på socionomprogrammet i Stockholm, undersökt i sin C-uppsats.
– De som vi har ställt frågorna till är biståndshandläggare inom LSS och socialpsykiatrin. De möter ofta personer som använder bildstöd, tecken eller andra former av AKK, säger Sofia Röhr.
Resultatet, som grundar sig på ett enkätmaterial, visade att 58 procent av de tillfrågade biståndshandläggarna aldrig har ställt FREDA-kortfrågor till brukare med kommunikationssvårigheter. Knappt hälften, 48 procent, svarade att de använder AKK i möte med målgruppen, och bland dessa svarade de flesta att de använder AKK eller FREDA-kortfrågor enstaka gånger.
– Personer med funktionsnedsättning är en särskilt sårbar grupp. De kan inte alltid föra sin egen talan i möten med biståndshandläggare, utan behöver ha en anhörig eller god man med sig, säger Sofia Röhr.
– Vi diskuterade hur möjligt det är för en biståndshandläggare att ställa frågor om våld om det alltid sitter en annan person med under samtalen. Personen som sitter med kan ju vara den som utövar våldet, fortsätter Irelis Martinez Valdes.
Samtidigt går det inte att lägga skuld på den enskilde biståndshandläggaren, understryker de. Problemet är strukturellt.
– Majoriteten, nära 60 procent, av de som svarat på enkäten visste inte att de kan få utbildning om AKK genom arbetsplatsen och 40 procent uppger att de inte har AKK-verktyg där de jobbar, säger Irelis Martinez Valdes.
I viss mån avspeglas detta även på utbildningsnivå. När Sofia Röhr och Irelis Martinez Valdes har diskuterat uppsatsarbetet med lärare och andra studenter upplever de att det är anmärkningsvärt få som känner till begreppet AKK.
– Vi får ofta förklara vad vi menar. Det pratas inget om AKK under utbildningen och har man inte jobbat med målgruppen tidigare så är begreppet inte självklart, säger Sofia Röhr.
– Men när man sedan förklarar vad AKK är så känner de flesta igen det. Men man känner inte till själva samlingsbegreppet, säger Irelis Martinez Valdes.
Vad har ni fått för reaktioner på ert uppsatsarbete?
– Vår handledare tog upp den med en person på Nationellt centrum för kvinnofrid, som då bad oss komma och presentera uppsatsen. Vi fick väldigt fin respons där, säger Sofia Röhr, och fortsätter.
– Det som jag tog med mig därifrån var att de kallade det här för diskriminering. Socialstyrelsen säger att man ska ställa frågor om våld för att det ska kunna upptäckas bland befolkningen. Men här blir en grupp utesluten.
LÄS MER >>> Här kan du ta del av Irelis och Sofias kandidatuppsats i sin helhet
