Så har Malmö motverkat våld på LSS-boenden

Man kan tycka att formuleringen är alarmistisk men den lutar sig mot befintlig statistik från Arbetsmiljöverket. Av de arbetsplatser där flest anställda mördats de senaste åren hamnar LSS-boenden och HVB-hem högst upp. Mellan åren 2008–2022 dödades fem anställda av boende.

Senast ett mord inträffade var 2022 då en 19-årig kvinna knivhöggs till döds på ett boende i Enköping. Men även om 2023 och 2024 förskonats från dödsfall så sticker 2024 ut. Totalt inkom 556 anmälningar till Arbetsmiljöverket, så kallade 3.3a-anmälningar, om allvarliga hot och våldshändelser mot LSS-personal. Det är en 34-procentig ökning jämfört med 2023.

Att arbetsmiljön på LSS-boenden är utsatt är känt sedan länge. Däremot vet man inte med säkerhet vad som gör våldsutsattheten så omfattande, eller varför antalet 3.3a-anmälningar ökar.

– Att det inte funkar nationellt beror på man inte anpassar boendena efter behoven. I stället samlas personer från olika personkretsar på samma boende, menar Vladana Andersson, enhetschef på funktionsstödsförvaltningen inom Malmö stad.

– Man kan förstå att det blir så inom mindre kommuner eftersom de inte har tillräckligt många boenden. Men detta förekommer ju även i storstäderna, säger hon.

Malmö stad är något av en trendbrytare, särskilt vad gäller arbetet med personkrets 3. Enligt funktionsstödsförvaltningens årsanalyser har antalet våldsincidenter antingen minskat eller legat på oförändrade nivåer de senaste åren.

Det handlar inte bara om att kommunen anpassat sina boenden för respektive personkrets. Det är också ett resultat av ett större omställningsarbete som startade för cirka sju år sedan.

– Det började med att vi satsade på att få in utbildare i återhämtningsinriktat arbete, säger Vladana Andersson.

Återhämtningsinriktat arbete handlar kortfattat om att stödet utgår från brukarens egna önskemål, resurser och behov. Individen ska ges mandat att själv få vara med och bestämma över hjälpen som ges.

Utbildarna genomförde interna utbildningar med personalen men därefter hände faktiskt ingenting, förklarar Vladana Andersson. Faktum är att utbildningsinsatsen inte gav någon kännbar effekt alls på kommunens personkrets 3-boenden.

– Det vi gjorde då var att införa en ny roll; stödpedagog med utökat uppdrag. Rollen handlar i praktiken om att handleda kollegor i återhämtningsinriktat arbetssätt i det dagliga arbetet. De är spindeln i nätet. Det gjorde all skillnad, säger hon.

Våldsincidenterna minskade och personalen kände sig tryggare. Efter det har arbetsmetoden utvecklats succesivt. Återhämtningsbaserat stöd är att skynda långsamt, förklarar Vladana Andersson, att metodiskt ringa in vad som funkar för en viss brukare.

– Det handlar om att ta små steg och vara på tå. Man måste försöka fånga de ögonblick då brukaren är mottaglig för stöd och motivation, så vi inte tvingar oss på, säger hon.

– Vi pratar också om att inte vårda sönder brukaren. Vi ska inte göra saker åt dem som de själva har förmågan att klara av.

Det kan handla om basala vardagssysslor, som att slänga sina sopor eller gå till mataffären. Om en brukare vägrar gå till sopstationen får man lirka och luska.

– Vi kan inte låta våra brukare leva i misär. Det gäller att hitta metoder. Man kan till exempel föreslå att följa med till sopstationens dörr, och sedan vänta utanför. Vi brukar säga att man aldrig ska överge och aldrig ta över, säger Vladana Andersson.

Något som också tycks ha gynnat Malmö är hur LSS-verksamheten är organiserad. Inom Vladana Andersson förvaltning finns till exempel en hel avdelning – socialpsykiatriavdelningen – där alla frågor som rör personkrets 3 samlats.

Ansvaret för personkrets 3-boendena delas upp mellan förvaltningens enhetschefer. Vladana har själv ansvar för 15 boenden – en struktur som skapar möjlighet för ett fokuserat arbete, även om det kan bli många bollar i luften.

I Malmö utgörs brukarna ofta av personer med någon form av psykosdiagnos, ofta schizofreni i kombination med missbruk.

– Det kan vara personer som hör röster komma ifrån väggarna. De upplever att rösterna jagar dem. En del gräver i väggarna, klär taket med folie eller klipper sönder elkablar i hela bostaden, eftersom de tror att de blir avlyssnade, säger Vladana Andersson.

– Samtidigt kan de vara oerhört påverkade av sina droger. De hamnar i slagsmål, är skyldiga folk pengar, eller har andra som är skyldiga dem pengar.

Säkerhetsrutiner och riskbedömningar blir helt naturligt en prioriterad fråga, och det har man tagit fasta på i Malmö.

– All personal ska bära larm, det finns inga undantag. Någon kan hävda att de inte behöver larm, eftersom de känner sig trygga ändå. Men det handlar inte bara om det. Det kan uppstå situationer där du behöver trycka på din larmknapp för hjälpa en kollega i nöd, som inte kommer åt sin egen knapp, säger Vladana Andersson.

Davor Ademovic, sektionschef inom funktionsstödsförvaltningen, trycker också på vikten av ett ständigt bibehållet säkerhetstänk. Det är en hel del att hålla reda på.

– Man ska som anställd inte vara ensam med en brukare, i de allra flesta situationer behöver man också hålla ett visst avstånd. Du måste hålla koll på var du befinner dig i ett rum, tänka på hur du står, hur rummet är möblerat, och var utgångar och dörrar finns, säger han.

Samtidigt är det minst lika viktigt att inte glömma bort att det är människor man arbetar med, understryker Davor Ademovic. Han återkommer till det återhämtningsinriktade arbetssättet och lyfter vikten av att se individen.

– Grunden i arbetssättet är gammalt hederligt socialt arbete. För att kunna uppfatta varningssignaler från en brukare så behöver man känna brukaren, och för att känna en brukare så behöver man spendera tid tillsammans. Det är då du bygger tillit, säger han.

– Det kräver också att man gör ett bra förarbete. Då kommer du att se människan bakom den hotfulla brukaren.

Hur gör man ett bra förarbete?

– Man måste vända på varenda liten sten. Prata med personalen på alla boenden som brukaren tidigare har bott på, försöka fastställa mönster. Sedan skapa sig en egen uppfattning.

I grund och botten är brukare inom personkrets 3 inte så olika oss andra, menar Vladana Andersson. De tycker om att göra samma saker som alla andra; träna, ta en fika, gå på fotboll eller bio, träffa människor eller odla egna intressen.

– De är som du och jag eller vem som helst. De var friska innan den psykiska ohälsan eller missbruket, eller både och, kom in i deras liv.