Soleyman Ghasemiani: ”Kampen måste tas tidigt”

– Den iranska revolutionen. När det kommer till frågor om jämlikhet, kvinnor och barns rätt, med mera, så var det där det började för mig.

Det var året 1978. Soleyman Ghasemiani var nybliven lågstadielärare och hade hunnit jobba i två år är när missnöjet mot shahen och monarkin kulminerade i folkliga protester. Han var själv aktiv i demonstrationerna och framförde agitatoriska dikter med budskap om demokrati och mänskliga rättigheter.

– Den kampen fortsatte även 1979, säger han, och syftar då på protesterna mot prästerskapet och ayatollan som slutligen tog makten och styrde om landet till en auktoritär islamisk republik.

LÄS OCKSÅ >>> Att möta unga i hedersförtryck kräver särskild kunskap

Iran genomgick radikala förändringar där kvinnor och barns rättigheter monterades ner och hedersnormer började tillämpas i lagstiftningen som en fundamental del av samhället.

Snabbspolning till våren 1992. Soleyman Ghasemiani har flyttat till Sverige. I Iran har läget sedan länge blivit farligt för alla som på något sätt kritiserar regimen. Han har precis börjat på socionomprogrammet och riktat in sig på frågor som rör just kvinnors och barns rättigheter. Hedersnormer har blivit ett fokusområde. Det ska i Sverige visa sig bli ett arbete fört i uppförsbacke.

– Man visste ingenting om hedersnormer i Sverige då, man tog inte ens begreppet i sin mun. Under den här tiden var frågan om kulturrelativism också stark, inte minst på universiteten, säger han.

LÄS OCKSÅ >>> Filippa Ristorp vågade se hedersförtrycket

Kulturrelativism är kortfattat ett förhållningssätt där man utgår ifrån att andra kulturer, deras värderingar och tillvägagångssätt, måste förstås genom kontexten där de har uppstått. Synsättet har kritiserats för att i viss mån tolerera förtryck. Soleyman Ghasemiani nämner ett exempel:

– Jag skrev en artikel 1994 i Göteborgs-Posten där jag kritiserade en dom i Lindesbergs tingsrätt. Det handlade om en palestinsk pappa från en kristen familj som hade mördat sin dotter. Hon hade blivit kär i en palestinsk pojke som kom från en muslimsk familj. Tingsrätten gav pappan en mildare dom med motiveringen att han kom från en kultur där våld mot sina barn i kontexten är normalt.

Hovrätten skulle senare komma att skärpa domen, något som Soleyman Ghasemiani upplever som ett första tecken på att frågan om hedersnormer börjar tas mer på allvar.

– Det här var det första kända fallet och frågan blev mer aktuell efter det. Sedan tog det fart efter morden på Pela Atroshi 1999 och Fadime Sahindal 2002, säger han.

LÄS OCKSÅ >>> Tre hedersutsatta kvinnor berättar: ”Det här hade vi behövt från samhället”

I dag är Soleyman Ghasemiani verksam inom Riksorganisationen Glöm Aldrig Pela och Fadime (GAPF) där han är stödsamordnare. Han har också skrivit flera böcker och är en tongivande röst i debatten där han bland annat lyft att hedersnormer förekommer redan i förskolan.

– Könssegregationen börjar redan där, vilket flera kartläggningar och studier har visat. Den senaste gjordes i Malmö 2020 där kommunen själva beställde en rapport. Den visade bland annat att föräldrar hade krav på förskolan om att ingen manlig personal fick byta blöja på deras döttrar eller följa med in på toaletten.

Det här är inte ett fenomen som är unikt för Malmö, förklarar Soleyman Ghasemiani. När han var utvecklingsledare i Göteborgs stad mellan 2018 och 2021 fick han höra liknande berättelser.

– Jag mötte förskolepersonal som fått höra från föräldrarna att deras flickor inte fick leka vattenlekar med pojkar eller ta av sig sina kläder. Det fanns också personal som anammade hedersnormerna och såg till att barnen hade på sig sin slöja.

Det sistnämnda knyter an till en granskning som Göteborgs-Posten gjorde 2019. Man gjorde då en rundringning till 40 förskolor i Göteborg och frågade vad förskolan skulle göra om en förälder bad personalen att se till att deras barn hade på sig sin slöja.

– 26 förskolor svarade då att man skulle göra det, säger Soleyman Ghasemiani.

Han nämner fler exempel från förskolemiljön: Föräldrar som inte vill att deras döttrar ska vila i samma rum som pojkar eller manlig personal, föräldrar som inte vill att deras söner leker traditionella ”flicklekar”, som att laga mat eller leka med dockor. Eller tvärtom, att deras döttrar inte får spela fotboll eller klättra i träd.

– Det här betyder inte att barnen tvingas med våld av sina föräldrar. Det handlar om att barnen lär sig hur de ska bete sig för att vinna kärlek och uppskattning från sina föräldrar, precis som alla barn gör, i alla miljöer.

Vad kan man inom förskolan göra för att förhindra att det här förekommer?

– Det viktigaste är att förskolan och dess personal tar direkt avstånd från den här typen av krav och att man är tydlig med det. Det finns ingen plats för den här synen på flickor och pojkar i förskolan eller skolan. Alla barn ska vara fria och behandlas lika. Skolan ska vara en plats för lek, kunskap och utveckling.

När det kommer till socialtjänstens handlingsutrymme blir det svårare, menar Soleyman Ghasemiani.

– Socialtjänsten har ett förebyggande ansvar men det är väldigt lite som görs på den fronten. Man brukar agera först när barnen har blivit utsatta för fysiskt våld eller riskerar att fara illa på andra sätt. Det är sällan som socialtjänsten ingriper mot de omfattande begräsningar och den kontrollen som omgärdar ungas liv. Man agerar aldrig för att en fyraårig flicka är beslöjad eftersom hijab på barn inte är förbjudet.

LÄS OCKSÅ >>> Så försöker Marie hjälpa familjer som levt med hederskultur

Å andra sidan, om man inte i större utsträckning förhindrar förekomsten av könssegregation eller hedersnormer så skjuter man inte bara problemet framför sig, förklarar han, det kommer också bli betydligt svårare att bryta mönstret.

– Konsekvensen blir ju att barnen redan i tidig ålder får det bekräftat att de här normerna är acceptabla och då kommer de att bestå. Tar man inte kampen tidigt blir det oerhört mycket svårare sen. Den äldre generationen i dag betraktar jag nästan som förlorad.

I en nyligen presenterad studie som Göteborgs stad beställt från Örebro universitet framgår det att andelen ungdomar i årskurs 9 som lever med oskuldsnormer har fördubblats i Göteborg sedan 2018. Soleyman Ghasemiani pekar på en gammal motståndare: Kulturrelativismen.

– Det är resultatet av respekten för religion och kultur. Ända sedan mordet på Fadime har politiker sagt, varje gång de pratar om hederskultur, att när barnens grundläggande rättigheter kränks så är det stopp. Men så är det faktiskt inte i praktiken. Det här fortsätter att pågå, säger han.

Men är allt bara kulturrelativismens fel? Finns det inte andra aspekter att väga in? Jodå, menar Soleyman Ghasemiani.

– Det handlar också om kompetensutveckling. Även med dagens socialtjänstlag så kan man agera mycket starkare och konsekvent.

Anledningen till att det inte sker mer har med pengar att göra. Det finns team med specialistkompetens att ta in i de kommunala verksamheterna men det anses ofta leda till högre kostnader, menar Soleyman Ghasemiani.

– Om man till exempel ser till den senaste revisionsrapporten i Göteborg så visar den klart och tydligt att man inte har velat ta in resursteam med hederskompetens eftersom de bedömer hårdare, säger han.

– När resursteamen bedömer hårdare, ja då blir det också dyrare, eftersom det resulterar i insatser. Ett barn kan till exempel behöva placeras. Det gör att man drar sig för att ta in den här kompetensen. Det gäller inte bara Göteborg. Det finns andra delar av Sverige som har agerat likadant.

Vad finns det för goda exempel att nämna i arbetet mot hedersnormer i Sverige?

– Jag tycker att resursteamen med hederskompetens är väldigt viktigt att nämna. De arbetar inte med myndighetsutövning, det handlar mer om att de besitter kompetensen och kan göra bedömningar huruvida ärenden har med heder att göra. Den kompetensen behövs i alla kommuner.

Tillbaka till barnen. Om samhället tydligt drar gränsen för vad som gäller inom svensk skolverksamhet så finns det också en inneboende kraft hos barnen som är värd att nämna:

– Förskolan behöver inte gå i direkt konfrontation med föräldrarna eller säga något dåligt om dem. Men man behöver förklara att inom skolan så gör vi inte så här. Barn är också väldigt duktiga på att uppfatta vad som gäller i olika sammanhang. Det kan man ju se bara när de besöker en annan familj, att här gäller andra regler. Det förstår de direkt.