Svårt för unga att definiera psykiskt våld

Julia-Linn: Den handlar om hur ungdomar ser på romantiska relationer och hur de definierar hälsosamma och destruktiva relationer. Den handlar också om var de får sina kunskapskällor ifrån och hur de konstruerar och normaliserar våldsbegreppet.

Varför blev ni intresserade av ämnet?

Nelly: Vi har nog alltid varit intresserade av föreställningar och hur saker konstrueras, men det är extra spännande när det kommer till just våld och ungdomars egna resonemang. Det är inte alltid man får insyn i det.

Julia-Linn: Med den digitalisering som har skett så delar ungdomar så mycket på sociala medier. Den offentliga och privata sfären har flutit samman mer, och där tycker vi oss båda har sett lite mer konservativa ideal bland unga när det kommer till relationer och även mer traditionella könsroller. Den yngre generationen tycks gå åt det hållet.

Hur gick ni till väga?

Nelly: Vi tog kontakt med en gymnasieskola där vi sedan skapade tre fokusgrupper. I grupperna ställde vi öppna frågor där ungdomarna fick diskutera med varandra. Totalt var det 20 elever som deltog.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Julia-Linn: Ett av de viktigaste resultaten var att ungdomarna hade lite svårt att definiera icke-fysiskt våld och att de legitimerade kontroll och våld genom att förhandla fram det under tidens gång. De kunde till exempel säga att min partner inte får gå på fester utan att jag är där, men lite senare kunde de landa i att det är en okej regel om det uppfyller en viss känsla av bekvämlighet eller trygghet hos personerna i relationen.

Vem bör läsa uppsatsen?

Nelly: Egentligen alla som jobbar med ungdomar; socialtjänsten och myndigheter till exempel. Den kan säkert vara intressant för föräldrar också.

Julia-Linn: När vi satte oss in i det här ämnet så läste vi att sociala insatser för våld i just partnerrelationer bland ungdomar är väldigt förbisett. Det stöd som finns utgår från en vuxennorm och det saknas insatser som riktar sig till just ungdomsvåld.