Gå till innehållet
Gå till startsidan

Din tidning om kvalificerat socialt arbete och psykoterapi

Tidskrift för kvalificerat socialt arbete och psykoterapi.

Sök

Socionomens roll i äldre kvinnors uppbrott

Att lämna en våldsam partner är svårt, särskilt efter ett helt liv tillsammans. Rädslan för ensamhet är stor, konstaterar Karl-Johan Romare och Felix Lindgren från Marie Cederschiöld högskola i sin C-uppsats.

Vad handlar uppsatsen om?

Den här artikeln är låst

Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.

Karl-Johan: Om yrkesverksamma socionomers erfarenheter av arbetet med äldre kvinnor som levt med våld i nära relation och processen kring att lämna. Vilka hinder och möjligheter som finns i relation till den här ofta oprioriterade och bortglömda målgruppen, och vilket behov av stöd och hjälp de här kvinnorna har.

Varför blev ni intresserade av ämnet?

Felix: Vi halkade in på ämnet via en podcast som lyfte frågan. Det engagerade oss och vi började gräva vidare, men insåg att äldre kvinnors utsatthet sällan är i fokus, varken inom forskning eller samhällsdebatten.

Hur gick ni till väga?

Karl-Johan: Vi genomförde en kvalitativ intervjustudie där vi intervjuade nio socialarbetare med socionomexamen, både män och kvinnor i olika åldrar och i olika delar av landet som möter målgruppen. Det var bland annat socialsekreterare, biståndshandläggare, kuratorer och hemtjänstanställda som delade med sig av sina erfarenheter.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Felix: Äldre våldsutsatta kvinnor har ofta levt länge med sin våldsutövare, vilket gör det väldigt svårt att bryta upp. Rädslan för ensamhet är stor, och ofta finns praktiska hinder som bostad och ekonomi. Vi kom bland annat fram till att yrkesverksamma socionomer har en central roll i arbetet med våldsutsatta äldre kvinnor, och att det behövs ett långvarigt stöd. I detta ingår hjälp med att involvera anhöriga, då de ofta är den avgörande faktorn om kvinnan vågar lämna eller inte.

Karl-Johan: En annan viktig slutsats är att det finns få verksamheter som är anpassade för våldsutsatta äldre kvinnor med omsorgsbehov, och att det delvis beror på en generell syn på äldre som enbart omsorgsbehövande. Det här förminskar eller osynliggör därmed att våld också kan förekomma i äldres relationer, till viss del kan det bero på en utbredd ålderism i vårt samhälle.

Vem bör läsa uppsatsen?

Felix: Primärt de som kommer i kontakt med äldre i sina yrken, det kan vara socialtjänsten, hemtjänst, äldreboenden. Men även verksamhetsutvecklare och beslutsfattare högre upp i organisationerna som kan ha nytta av resultaten för att bättre anpassa stödet för äldre våldsutsatta kvinnor.

Karl-Johan: Jag tycker alla som på något sätt jobbar med socialt arbete borde läsa den. I arbetet med uppsatsen såg vi att det finns många brister inom organisationerna vad gäller kunskap om målgruppens specifika behov och att det inte finns tillräckligt med utformade insatser som behövs för att kunna möjliggöra ett uppbrott som håller över tid.

Relaterat

Mera att läsa

Porträttbild på diakonen Sten Streiffert.

”Fängelset förändrade mitt liv”

Mötet

Han är dömd för förberedelse till mord. I dag hjälper diakonen Sten Streiffert andra som hamnat på samhällets skuggsida.