Våld mot äldre går ofta under radarn
Biståndshandläggare har begränsade möjligheter att upptäcka våld mot äldre. Dessutom finns få insatser att erbjuda, enligt en C-uppsats från Umeå universitet.
Albin Lundblad och Viktoria Jakobsen.
Vad handlar uppsatsen om?
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
Viktoria: Vi har undersökt biståndshandläggares möjligheter att bistå våldsutsatta äldre. Våra frågeställningar har varit vilken kunskap och erfarenhet som biståndshandläggare har rörande våld mot äldre och vilka hinder som de upplever när det gäller att upptäcka våldet.
Varför blev ni intresserade av ämnet?
Albin: Våld i nära relation är ett utbrett samhällsproblem, och både jag och Viktoria har jobbat med målgruppen äldre tidigare. De ligger oss väldigt varmt om hjärtat. Det finns också många stereotypa föreställningar och fördomar om äldre. Man tänker i regel inte att äldre kan bli utsatta för våld, till exempel sexuellt våld, eftersom man inte tror att äldre är sexuellt aktiva.
Hur gick ni till väga?
Viktoria: Vi har gjort semi-strukturerade intervjuer med fyra biståndshandläggare i en medelstor kommun i Västerbotten.
Vilka är de viktigaste resultaten?
Viktoria: Det är att biståndshandläggare har ganska små möjligheter att göra något. Det finns egentligen inga insatser till äldre som är riktade mot våld. Om biståndshandläggaren får veta att den äldre är våldsutsatt så är det i princip bara kontakt med Ivo som kan erbjudas. Vill den äldre inte ha kontakt med Ivo, ja då kan man inte göra så mycket.
Albin: Biståndshandläggarens primära uppgift är ju att utreda omvårdnadsbehov och identifiera lämpliga insatser, inte att screena för våld. När utredningen är klar och skickats vidare till utförarna, som ju är omvårdnadspersonalen och enhetscheferna, då tar kontakten mellan biståndshandläggaren och den äldre slut. Där finns också ett problem, det blir svårt att upptäcka våld. Vi trodde först att det handlade om kunskapsbrist men det visade sig att det snarare handlar om kännedomsbrist.
Vem bör läsa uppsatsen?
Albin: Vi tycker att det behövs vidare forskning på området. Om det inte sker finns det risk att det här att suddas ut. Sedan skulle jag säga att de som jobbar med den här målgruppen bör läsa uppsatsen.
Viktoria: Jag tror också att vår uppsats kan vara intressant på en politisk nivå. Det pratas mycket om våld i nära relation men perspektivet kring äldre saknas.
