Slopad plusmeny inom LSS – sociala insatser minskar

I Socialstyrelsens lägesrapport för 2024 Insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning konstateras att antalet personer som beviljas insatser enligt LSS minskat sedan 2021. De som får stöd beviljas också färre insatser per person.

– Det är plusmenyn som försvinner. De basala behoven tillgodoses men man skär ner på insatser av social karaktär. Bor du i ett särskilt boende får du kanske inte stöd för individuella aktiviteter, vilket är det som LSS faktiskt handlar om, säger Karin Flyckt, samordnare för funktionsfrågor på Socialstyrelsen.

Vad beror minskningen på?

– Det skiljer sig från kommun till kommun men kan till exempel vara demografiska faktorer eller en tuff ekonomisk situation i kommunen som gör att antalet insatser begränsas. Det kan också vara svårt att matcha med rätt personal, till exempel när det gäller kontaktpersoner. Eller att hitta personal över huvud taget, förklarar hon.

LÄS OCKSÅ >>> IVO-granskning visade på omfattande brister på flera LSS-boenden

Det ska sägas att kommunerna tillgodoser mångas behov av stöd, men rapporten visar att tillgången till insatser är ojämlik beroende på vilken kommun personen bor i. Skillnaderna blir särskilt tydliga då någon flyttat och det görs en helt annan bedömning av stödbehovet i den nya kommunen. I Socialstyrelsens lägesrapport konstateras att svårigheterna att beviljas insatser riskerar att väsentligt försämra enskildas möjligheter till delaktighet och goda levnadsvillkor.

För att ha rätt till LSS ska den sökande bedömas höra till en av de tre personkretsar som anges i lagen. En tydlig förändring de senaste åren är att dessa bedömningar görs snävare. Synskadade, som hör till personkrets 3 och som var en av huvudmålgrupperna när LSS infördes, hänvisas till SoL-insatser, och det har även ifrågasatts om personer med Downs syndrom verkligen ska höra till personkrets 1 och därmed ha rätt till stöd enligt LSS.

– Det är så klart rimligt att utreda personens behov, särskilt kring barn som hela tiden utvecklas. Samtidigt blir det väldigt mycket utredningar för den enskilde, och det här ifrågasättandet är något nytt som dykt upp, säger Karin Flyckt och fortsätter:

– Vissa kommuner kräver dessutom att beskrivningen i underlaget ska vara ordalydande med lagtexten vilket blir en paradox då det är en trettio år gammal lag. Ingen använder till exempel ordet ”utvecklingsstörning” längre.

Resultaten i Socialstyrelsens lägesrapport stämmer väl överens med den bild Christina Heilborn, förbundssekreterare på Riksförbundet FUB, fått via organisationens medlemmar.

– Det vi ser är en anmärkningsvärd utveckling som tyder på att det i vissa fall saknas grundläggande kunskap om vad LSS går ut på. I stället för att uppnå syftet med LSS så blir det ett utanförskap, en isolering för de som borde ha rätt till stöd, säger hon.

För att uppnå förändring menar FUB att det behövs ett LSS-lyft för såväl politiker och beslutsfattare som för personal på boenden och i dagliga verksamheter.

– Det behövs en bättre förståelse för LSS. Det skulle öka kvaliteten i verksamheten, vilket i sin tur också minskar risken för tvångsåtgärder som ofta går att undvika med bättre kunskap och rätt bemötande, säger Christina Heilborn.

När stödet från samhället uteblir försöker anhöriga ofta kompensera, vilket riskerar att slå tillbaka mot deras egen hälsa. Det gäller särskilt i barnfamiljer. Enligt Socialstyrelsens lägesrapport beviljas barn under sex år allt färre insatser. Anhöriga som försöker göra det bästa för sitt barn betalar ofta ett högt pris. De får sämre hälsa, tvingas gå ner i arbetstid, har mindre tid för eventuella syskon och det funktionshindrade barnets rätt till utveckling påverkas negativt.

– Det är tufft för många familjer att få ihop tillvaron. Behoven försvinner inte bara för att insatserna enligt LSS dras in, utan de dyker upp någon annan stans i stället, säger Karin Flyckt.