Politiken och akademin gjorde om ramverket för norska socionomutbildningen
60 nya mål för utbildningen. Det blev resultatet i Norge efter att regeringen tillsammans med akademin sett över utbildningen. Nu anser många att politiken bör ta ett steg tillbaka.
Socialarbetare i Norge utbildas i tre separata utbildningar, det handlar om Barnevernspedagog, Vernepleieroch Socionomutbildningen, där den senare påminner mest om den svenska motsvarigheten. Men att definiera skillnaderna mellan utbildningarna och vilka arbeten studenterna kan utföra efter examen är inte helt enkelt. Vad som är enklare är att slå fast det faktum att samtliga fick underkasta sig ett helt nytt ramverk för tre år sedan.
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
Tillsammans med politiken kom utbildningsväsendet fram till 60 lärandemål, alltså vilken kunskap, färdighet och kompetens som studenterna skulle uppnå. Den första kullen som utbildats enligt det nya upplägget tar examen i vår.
– Det fanns en samsyn om att ramverket för utbildningen var utdaterat och behövde reformeras, något som inte gjorts sedan 1999. I dag är det fokus på vad studenten ska kunna efter examen, inte vilka kurser eller ämnen utbildningen ska innehålla, säger Øystein Henriksen, professor på Nord universitet.
LÄS OCKSÅ >>> Utbildning satt under lupp – håller socionomprogrammet måttet i Sverige?
Øystein Henriksen, som själv varit med i den grupp som utformat det nya ramverket, understryker att politikens inflytande varit omdiskuterat. När politiken och akademin möts är det trots allt två olika världar och intressen som behöver fogas samman.
– Frågan var då hur starkt styrd utbildningen skulle vara, och i vilken grad universitetet har autonomi att styra utbildningen. Det ligger i sakens natur att när det är formulerat med 60 lärandemål så är det ett redskap för en ganska stark politisk styrning.
Har det varit en konflikt?
– Det är en spänning mellan båda parter med en mån av balans. Utbildningsväsendet har accepterat och implementerat ramverket, samtidigt som det funnits en diskussion om vi nu kommit till en gräns för hur detaljstyrd utbildningen får vara.
LÄS OCKSÅ >>> Chefer och yrkesverksamma svarar: Det anser vi om socionomutbildningen
En punkt där den politiska debatten kommit att påverka den nya utbildningen handlar om arbetslöshet. Den ”arbetslinje” som blev central efter reformen av arbets- och välfärdsförvaltningen (NAV), har också fått en mer central plats i det nya ramverket med ett större fokus på att arbeta för att fler människor ska komma ur sin arbetslöshet.
Är ungdomskriminalitet med bland punkterna?
– Det är knappt nämnt i norsk socionomutbildning. Temat kommer in på andra sätt, det kan vara i formuleringen om vilken betydelse levnadsvillkor har för individen, familjer och samhällen. Eller hur sociala faktorer, klass, utanförskap, marginalisering och diskriminering påverkar människors livsvilkor, säger Øystein Henriksen.
LÄS OCKSÅ >>> Finska socionomutbildningen: Studielängden hetare fråga än kriminalitet
Likt i Sverige har det i Norge funnits, och finns, en politisk debatt om huruvida socionomer mestadels arbetar, eller ska arbeta, med piska, morot eller stöd. Ett uppmärksammat exempel var när dåvarande statsministern Erna Solberg (Høyre) förargade professionen genom att i en debatt om kriminalitet, använda socionomyrket som en förolämpning. Kriminaliteten skulle inte ”socionomiseras bort” menade statsministern, ett sätt att uttrycka sig på som hon senare bad om ursäkt för efter viss uppståndelse inom socionomkåren.
– Men begreppet att ”socionomisera” har för en del, inte minst Fremskrittspartiet, blivit ett sätt att kritisera socionomer och arbetet mot kriminalitet.
