Panelen: Så jobbar vi med mentaliserings­baserad terapi

Anders Schiöler, leg psykolog och psykoterapeut vid Ericastiftelsen

Vad är MBT-C?

– Det är en tidsbegränsad terapimetod som jag och kollegor på Ericastiftelsen varit med och utvecklat tillsammans med kliniker och forskare i andra delar av världen. Metoden är transdiagnostisk och har utvecklats för barn i åldrarna 5–12 år.

Vilka barn möter du?

– Det är väldigt olika. Det kan handla om barn som har svårt att hantera affekter, som blir utagerande, eller känner mycket ångest och oro. Det kan också handla om barn som varit med om trauman och påfrestningar.

Hur skiljer sig behandlingen av de allra yngsta?

– I barnterapi använder man sig mycket av lek för att upptäcka och tänka om känslor och relationer. Som terapeut hjälper man barnet utveckla leken, eftersom lek är barnets sätt att ta sig an och kommunicera om sådant det varit med om.

– Föräldrasamtal är också en viktig del av behandlingen. Att hjälpa föräldrarna att bli mer intresserade av barnets känslor och upplevelser är oerhört viktigt för barnets utveckling.

Finns det en koppling mellan lek och mentaliseringsförmåga?

– Ja, mentaliseringsförmåga och lekförmåga är kopplade till varandra. Barn som kan leka och gestalta saker i lek utvecklar en stabilare mentaliseringsförmåga. Det i sig gör barnet mer motståndskraftigt mot emotionella påfrestningar.

Vad kan vara extra svårt?

– Mentalisering kräver att vi stannar upp. För ett stressat barn är det svårt. Men det är grunden, att kunna stanna upp. Vara uppmärksam på sig själv och det som händer i en, samtidigt som man är i kontakt med någon annan.

LÄS OCKSÅ >>> Intresset för mentalisering ökar – så funkar det

Maria Anter, socionom och psykoterapeut på beroendecentrum Stockholms psykoterapi- och MBT-team

Vilka är era patienter?

– De flesta av våra patienter har utöver personlighetssyndrom och beroende även exempelvis ADHD och trauma. Det är komplexa patienter som kräver mycket, en korttids-terapi är inte aktuellt.

Hur inleds behandlingen?

– Om man ska generalisera väldigt grovt så börjar man med en kurs i mentalisering med information om hur man tänker kring personlighetsyndrom och vad mentalisering och mentaliseringsförmåga är. Så att patienterna kan göra en bedömning om det här är något för mig, förstår jag och slår det an något i mig? Vi bedömer också om vi tror att behandlingen är hjälpsam för patienten.

Vad följer sen?

– Sedan är det en sedvanlig MBT-behandling där vi i team arbetar mentaliserande men också samtalar om beroendet, en gång i veckan individuellt och en gång i grupp. Huvudbehandlingen är 1,5 år och patienten kan välja om den vill gå kvar i gruppen ytterligare 1,5 år.

– Vi har även erbjudit korttids-MBT för personer med mildare problem eller stora resurser. Och vi har startat en grupp för personer med antisocialt personlighetsyndrom, då går man ett år individuellt och i grupp.

Vad säger statistiken om utfallet?

– Vi har goda siffror på att symtomen minskar och många återgår till arbete eller annan sysselsättning under eller efter behandlingen. Men det förekommer också att svårigheterna är så omfattande att det blir aktuellt med långtidssjukskrivning. Då kan målet handla om att få ett bättre liv, en samhörighet på något sätt.

LÄS OCKSÅ >>> BUP-chefen: ”Vi måste börja våga fasa ut medicinerna tidigare”

Ernst Dahlquist, socionom och legitimerad psykoterapeut vid C&E Mind

Vad är AMBIT för metod?

– Den är konstruerad för team av behandlare som arbetar med socialt och psykiatriskt belastade ungdomar. Ambitionen är att föräldrar och barn ska kunna relatera till varandra på ett mentaliserande sätt, för att enklare klara av livet.

Vilka ungdomar arbetar ni med?

– Det handlar om ungdomar som kommunens öppenvård och Bup inte når fram till. En stor andel är utåtagerande tonårsflickor från förorterna. Men vi arbetar även med ungdomar från alla delar av staden, som har olika former av psykiatrisk problematik och där föräldrar behöver hjälp.

Hur går arbetet till?

– Vi anpassar oss efter omständigheterna, men arbetar alltid i team. En del av AMBIT är att vi hjälper varandra i teamet och mentaliserar varandra.

– Det börjar med att vi träffar förälder och barn tillsammans med socialsekreteraren. Sedan träffar barn och förälder ungdomsbehandlare enskilt respektive föräldrastödjare. Sedan tar vi det därifrån, under 1–3 år.

Hur gör ni för att nå fram?

– Det finns många psykosociala insatser som är av mer pedagogisk natur, man ska lära ungdomar och föräldrar att bli bättre. Men en grundregel är att vi mentaliserar ungdomen och föräldern innan vi går in och försöker hjälpa.

– Det handlar om att bygga tillit genom att man känner sig mentaliserad, att känna sig lyssnad på i stället för att få påtalat vad man gör för fel. Som behandlare måste man vara väldigt intonad i vad man ska göra. Det är inget enkelt arbete, men våra resultat är goda.