Panelen: Så jobbar vi med existentiell hälsa

Marie-Louise Söderberg, beteendevetare och sakkunnig i ensamhetsfrågor på SPF Seniorerna

Hur jobbar du med existentiell hälsa?

– Jag jobbar för att motverka existentiell ensamhet, känslan av att vara ensam i världen, genom att stärka gemenskap och meningsskapande bland äldre. Med åldrandet kommer en upplevelse av att ”snart finns jag inte mer” och tankar som: Vem blev jag? Vem är jag? Vad var meningen med mitt liv? Vad vill jag hinna med nu? Vad händer när man dör?

– I bästa fall har man någon att dela tankarna med, men alla har inte det och då blir ensamheten större. Det är viktigt att känna samhörighet, att man är en del av något större tillsammans med andra människor. Jag har till exempel utvecklat livsberättargrupper, samtalsgrupper för äldre, en metod som används av bland annat Sveriges stadsmissioner och olika församlingar.

LÄS OCKSÅ >>> Så öppnar du för samtal om andlighet

Hur går livsberättargrupperna till?

– Deltagarna träffas tio gånger och samtalar om sina liv. De berättar om sin barndom, ungdom och vuxenlivet fram till pensioneringen. De sista gångerna pratar man om hur ens liv ser ut nu, vilka hinder och möjligheter som finns för att få en så bra livskvalitet som möjligt och blickar framåt. Att dela saker med andra ökar känslan av samhörighet och gör att man känner sig mindre ensam.

Du leder också en självporträttskurs tillsammans med en konstnär, vad händer där?

– 70-plussare får porträttera sig själva och varandra. Deltagarna får bland annat ta med ett foto från när de var unga och sedan sitta med en spegel och rita av sig själva. Jag har också smugit in delar av livsberättartemat, man får intervjua varandra och berätta om sitt liv och vem man är.

– Det är viktigt att stärka det meningsskapande. På ålderns höst kan meningen vara att se tillbaka på sitt liv och vad man faktiskt har klarat av och fått vara med om, men också att man vill leva tills livet tar slut och fundera över hur man vill leva då.

Thomas Ericson, psykoterapeut och leder kurser i existentiell hälsa

Hur jobbar du med existentiell hälsa?

– När jag möter en människa i terapi är det per definition ett existentiellt samtal. Det handlar om den hjälpsökande människans liv. Oftast står man inför existentiella vägskäl eller lever i en existentiell kris. Många kommer för att de känner att livet inte är så meningsfullt eller att de har svårt att känna hopp. I terapin kan man orientera sig och finna vägar vidare. Sedan är jag också med och leder kurser i existentiell hälsa inom Immanuelskyrkan.

LÄS OCKSÅ >>> Hur ska fler kunna finna meningen med livet?

Hur ser kursen ut?

– 21 deltagare och tre till fyra ledare träffas sex gånger. Varje tillfälle handlar om ett eller två av Världshälsoorganisationens åtta delområden inom existentiell hälsa, som mening i livet och upplevelse av förundran. Vi börjar med en kort föreläsning där vi introducerar delområdet och pratar kort om vad till exempel mening kan handla om.

– Sedan delar vi in deltagarna i smågrupper som samtalar utifrån ämnet. Vi utgår från det som gruppen tycker är viktigt att tala om och har även möjliga startfrågor, som ”Finns det något som ger dig hopp?” eller ”Finns det något som får dig att känna samhörighet med ett större sammanhang?” Fokus ligger på att reflektera utifrån sitt eget liv och att lyssna på andra.

Vad gör det med människor att få prata om existentiella frågor?

– Behovet av att få samtala om existentiella frågor har funnits lika länge som människan. Många uttrycker att de pratar om det här allt för sällan och att det känns viktigt att få sätta ord på hur man tänker. Samtalen ökar medvetenheten om vem man är och vem man vill vara, vilket kan bidra till ökad existentiell hälsa.

– Jag ser våra kurser som aptitretare, att vi sätter deltagarna på ett spår där de efteråt kan läsa vidare och söka sina sammanhang för fortsatta samtal.

Jan Aronsson, existentiell psykoterapeut och håller existentiella salonger

Hur jobbar du med existentiell hälsa?

– Jag jobbar utifrån non-duality-filosofin, som innebär att vi egentligen lever i en verklighet som är mental och inte materiell. Vi upptäcker världen genom våra fem sinnen och utifrån dessa erfarenheter skapas det empiriska jaget. Det jag som ser, äter och gör saker.

– De flesta människor identifierar sig med det empiriska jaget, som är inställt på att klara sig och överleva; betala hyran, behålla jobbet och så vidare. Men för att nå en högre nivå av identitet behöver vi inse att vårt sanna jag egentligen är vårt medvetande. Det jag som är medvetet om våra erfarenheter.

– Om du exempelvis tar en klunk kaffe så känner du smaken av kaffet, smaken är ett av de fem sinnen som det empiriska jaget består av. Men vem är det som känner smaken av kaffe, jo det medvetande som är medvetet om smaken av kaffe. Jag hjälper klienterna att nå den insikten och att hantera konsekvenserna av insikten för att förbättra sin existentiella hälsa.

LÄS OCKSÅ >>> ”Mening är som en krockkudde mot psykisk ohälsa”

Vad händer när man når dit?

– Man slutar identifiera sig med en skev bild av vem man är och blir mer harmoniserad och autentisk. Man blir den man i grund och botten är. Det betyder att man har tankar, känslor och en kropp, men man är inte sina tankar, känslor eller sin kropp.

– Då skapas en fundamental bas som ger en ökad förmåga att härbärgera tankar och känslor. Om man kan se att jag har ångest, men jag är inte ångest, då mår man genast bättre.

Du håller också en existentiella salonger, vad är det?

– Jag har haft salongen i 20 år och den är ett sätt att möta människors existentiella behov genom att erbjuda ett samtalsforum för allmänheten. Jag brukar inleda och prata om ett tema, det har varit till exempel klimatångest, fördomar, rasism och föräldraskap, och sedan följer ett allmänt samtal där människor får diskutera sina tankar.