Nya behandlingsprogrammet som ska få förövare i nära relation att förändras

– Man märker det i samtalet med klienten, hur klienten reflekterar över sig själv och tar in det man övar på, säger hon.

Programmet hon berättar om heter Predov och används i Kriminalvårdens ordinarie verksamhet sedan drygt tre år tillbaka. Det är mindre omfattande än Relationsvåldsprogrammet, som varit i bruk några år längre, och är en KBT-baserad behandling där man bland annat fokuserar på att arbeta med attityder som stödjer våld, kommunikation, brister i känsloreglering och konflikt- och problemlösning. Målet är att minska risken för återfall i brott.

Medan Relationsvåldsprogrammet är väldigt flexibelt är Predov mer manualstyrt. Tanken, berättar Ellinor Hallebro som varit med och utvecklat programmet, är att det ska vara effektivt men inte lika resurskrävande som Relationsvåldsprogrammet. Det kan också användas brett, till skillnad från IDAP, ett av Kriminalvårdens äldre behandlingsprogram som bedrivs i gruppform och enbart riktar sig till män dömda för våld mot sin partner.

– Det finns våld mot barn, våld i samkönade relationer, våld mot vuxna syskon och föräldrar. Även om den stora målgruppen är män som använt våld mot en kvinnlig partner eller före detta partner så har vi andra klienter. Det är en spretig målgrupp och vi behövde ha ett inkluderande tänk för att nå alla, säger Ellinor Hallebro.

LÄS OCKSÅ >>> Kommunerna ska stötta förövare i nära relation till förändring – men vet de hur?

När Kriminalvården tar fram ett nytt behandlingsprogram gör man en genomlysning av forskningsläget, i dialog med en vetenskaplig panel bestående av forskare som jobbar med behandling inom det aktuella området. Den vetenskapliga panelen kan sedan ackreditera programmet, vilket innebär att det godkänns för att användas i den permanenta verksamheten.

Det slutgiltiga målet är en fullständig ackreditering. Men då måste man kunna visa att det finns evidens för att behandlingen verkligen minskar återfallsrisken, och dit har ännu inget av Kriminalvårdens relationsvålds- eller sexualbrottsprogram nått.

– Det finns inga program som har visat sig vara svaret på vad vi ska göra med målgruppen. Vi vet egentligen inte. Men man vet ju en del om vad som inte fungerar och om vad som skulle kunna funka, och utifrån det har vi utvecklat programmet, säger Ellinor Hallebro.

En studie som ska utvärdera både Predov och Relationsvåldsprogrammet pågår. Programmens effekt kommer att bedömas bland annat utifrån klienters självskattningar av psykologisk flexibilitet och våldsutövande i nära relationer före programmen, efter programmen och efter ungefär ett års övervakning. Man kommer också att göra registeruppföljningar av misstänkta återfall i relationsvåld minst tre år efter påbörjad övervakning.

När utvärderingen startade var ambitionen att man skulle kunna slutföra den och visa resultat under 2026, men hittills har det varit svårt att få in tillräckligt med underlag. Det är frivilligt för klienter och behandlare att delta och verksamheten är pressad.

Även om det saknas evidens är både Ellinor Hallebro och Ylva Lennmark övertygade om att behandlingen i många fall får gynnsamma effekter. Klienterna berättar för Ylva Lennmark att de gärna hade velat få hjälp att öva på känsloreglering, självkontroll, kommunikation och de andra delarna som ingår i programmet, långt tidigare i livet.

Det är en utmanande men stimulerande grupp att arbeta med, tycker hon. Många känner väldigt mycket skam, vilket kan utgöra ett stort hinder under en behandling. Men Predovs upplägg, där man bland annat diskuterar kring situationskort med olika svårigheter som kan finnas i relationer, gör det lättare att komma vidare.

– Om vi skulle ha en fri diskussion skulle det bli mycket motstånd. Jag har jobbat med många som inte tycker att de har så stor del i problemet, att de blivit feldömda, men när man går efter manualen hittar man ändå alltid något att ta fasta på. Har vi någon liten tråd så drar vi i den, säger Ylva Lennmark.

Behandlaren behöver inte ha något erkännande från klienten.

– Forskningen visar att ett erkännande i sig betyder inte att en person klarar av att göra en förändring. Även om jag förstår att jag gjort fel så kanske jag inte vet vad jag ska göra i stället. Att gå i den kampen med klienten skadar ofta bara alliansen. Vi behöver skapa ett klimat där klienten känner sig trodd på och trygg, men samtidigt jobba med riskfaktorerna, säger Ellinor Hallebro.

LÄS OCKSÅ >>> Kuratorn Mikael om arbetet med våldsutövare: ”Måste tänka att personen är mer än våld”

Förra året fick Kriminalvården i uppdrag av regeringen att ta fram förslag på hur Predov skulle kunna spridas till kommuner och regioner. Uppdraget redovisades i mars i år. Ellinor Hallebro berättar att man hade en eventuell export till öppenvården i åtanke redan när programmet utformades. Några få kommuner, bland annat Malmö stad, har också provat att använda programmet och lämnat positiv respons.

En stor fråga, kom man fram till i utredningen, är emellertid hur de rätta strukturella förutsättningarna ska skapas. Kriminalvården är en stor organisation med mycket resurser samlade på ett ställe, medan Sverige består av 290 kommuner i olika storlek och med olika förutsättningar, påpekar Ellinor Hallebro.

– Det handlar inte bara om att kunna bedriva själva programmet, utan det är mycket runt omkring. Vi har ju ett system med utbildning, handledning och kvalitetssäkring. Man skulle behöva bygga upp en motsvarande verksamhet nationellt för kommunerna, som vi i Kriminalvården kan samverka med.

Med det sagt välkomnar Ellinor Hallebro och Ylva Lennmark en spridning av Predov.

– Det är bra att Socialtjänsten nu har skyldighet att erbjuda våldsutövare behandling. Tidigare har det inte funnits så många att slussa vidare till om en klient haft fortsatta behov. Nu ser man att det börjar komma och det känns jätteskönt, säger Ellinor Hallebro.