Maktskifte i Sverige – vad händer på det sociala området nu?

Under veckorna som passerat har den politiska omstruktureringen inletts i ett skyndsamt tempo. Utgångspunkten är det så kallade Tidöavtalet, den överenskommelse mellan SD, M, KD och L som ligger till grund för den nya regeringens politik.

Avtalet har kritiserats från en rad olika håll för att driva en hård repressiv linje. BRIS och Rädda barnen har uttryckt en stor oro ur ett barnrättsperspektiv, Amnesty och Röda korset pekar på allvarliga konsekvenser kopplat till migrations- och integrationsfrågor, och Civil Right Defenders skriver i en 14 sidor lång rapport, kallad Tidögranskningen, att ”Tidöavtalet visar att den globala trenden med demokratisk nedmontering har kommit till Sverige”.

Så vad är det för förslag som har lett fram till kritiken? Vilka förändringar är att vänta om de går igenom? Och hur kommer det sociala arbetet att påverkas?

LÄS OCKSÅ >>> Ministrarna som blir ansvariga för det sociala arbetet – så ser deras bakgrund ut

Lina Blombergsson, vice ordförande i Föreningen Sveriges socialchefer (FSS), är en av många som har läst Tidöavtalet från pärm till pärm. Hon är inte förvånad över regeringens inslagna linje.

– Det var ungefär som jag tänkt mig. I valrörelsen har det inom socialtjänstens område primärt handlat om kriminaliteten och nyrekryteringen till gängen och här finner vi de flesta av förslagen.

Hon nämner bland annat regeringens förslag om att överväga en sänkning av straffmyndighetsåldern och att ungdomsfängelser ska ersätta de särskilda ungdomshem som i dag drivs av SiS.

– Sen funderar jag över viljeriktningen att LVU ska användas oftare än vad det redan gör. Att det går så långt som till LVU är inget vi strävar efter även om det förstås alltid kommer att behövas för att kunna ge skydd och stöd till barn och unga i vissa fall.

Riktig förändring uppnås dock inte genom en övervikt av repressiva åtgärder, förklarar Lina Blombergsson, det måste vägas upp med förebyggande insatser.

– Görs inte detta kommer det bli en rejäl obalans och vi kommer arbeta mer med symtomen än grundorsaken.

Hon lyfter också att vissa delar av avtalet väcker fler frågor än svar, bland annat punkten om en nationell social insatsstyrka inom socialtjänsten. Den ska enligt avtalet ”göra omvärldsanalys och förmedla beprövade metoder för att förebygga brott och utbilda socialsekreterare i att hantera unga som begår eller är i riskzonen för att begå brott.”

– Hur är den tänkt att fungera? Var ska den ligga? Hur stor ska den vara? Här skulle jag gärna vilja att vi inom FSS snabbt får till en dialog med socialtjänstministern för att diskutera både förutsättningar och behov.

En annan punkt i Tidöavtalet är behovet av en ny socialtjänstlag, vilket regeringen lyfter som en prioriterad fråga. Det är något som efterfrågats från flera håll de senaste åren, inte minst från FSS.

– Vi har kämpat hårt för att det ska bli verklighet och skapa möjlighet till det paradigmskifte som krävs, en kunskapsbaserad socialtjänst med ett tydligare förebyggande perspektiv, säger Lina Blombergsson.

– Jag väljer att tolka avtalet positivt och tror att man verkligen avser att gå vidare med det.

LÄS OCKSÅ >>> Kommunen som tog ett nytt grepp för att stoppa utanförskapet bland unga

Även Fredrik Hjulström, socialpolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, ser ljust på möjligheterna till en ny socialtjänstlag.

– Det är jättebra. Sedan vill de göra lite kompletteringar kring det brottsförebyggande uppdraget men det viktiga för oss är att vi får den nya lagen på plats och att huvudförslagen följer med, säger han.

Däremot är han kritisk till ett flertal andra av regeringens förslag. Han nämner bland annat sekretesslagstiftningen där regeringen vill införa en ny huvudregel.

– Man vill ju att all relevant information ska delas med brottsbekämpande myndigheter, alltså polisen.

Det är ännu oklart om detta även omfattar socialtjänstens register men generellt sett bör man i sammanhanget vara försiktig med att ge direktåtkomst till andra myndigheters databaser, förklarar Fredrik Hjulström.

– Om man ser det ur ett systemperspektiv så handlar det ju om att den som har ett behov av hjälp kommer att undvika att söka det av rädsla för att uppgifter förs vidare.

Utöver det finns det en viss klåfingrighet i avtalet, menar Fredrik Hjulström – att politiken är inne och detaljstyr i verksamheter, trots att verksamheterna själva sitter på kompetensen. Precis som Lina Blombergsson nämner han regeringens ambition att antalet LVU ska öka.

– Vi vet att behandlingsresultatet av placeringar inte är lysande och vi vet att det finns flera risker med att bli placerad. Jag kan tycka att det ska överlämnas till professionen att bedöma när det är lämpligt med placeringar och när det inte är det, säger han.

Samma sak gäller socionomutbildningen där regeringen vill införa ”kriminalitet bland ungdomar” till ett obligatoriskt utbildningsmoment.

– Det är väl kanske inte orimligt att det ska ingå i utbildningarna men det är ju lite märkligt att en regering sitter och detaljstyr vad det ska ingå för kurser i en universitetsutbildning. Det är ju inte svensk tradition, om man ska uttrycka sig försiktigt, säger Fredrik Hjulström.

En annan fråga är såklart också vad det finns för ekonomiska förutsättningar att genomföra de cirka 200 reformförslag som listas i Tidöavtalet. Dagsläget känner vi till: Hög inflation, stigande räntor och ökad arbetslöshet, och enligt Finansdepartementets senaste prognos väntas svensk ekonomi vara i en lågkonjunktur till 2023.

– Det kommer bli nödvändigt att prioritera, säger Åsa Furén-Thulin, chef för socialtjänstsektionen på Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

– Regeringen kommer inte kunna genomföra allt. Man kommer kunna tillsätta utredningar och bemanna dem. Men när det kommer till att genomföra reformer, då kommer man bli tvungen att bedöma vad som är viktigast.

Även från SKR:s sida lyfter man att den nya socialtjänstlagen bör prioriteras. Åsa Furén-Thulin understryker också vikten av att få i gång det digitala arbetet i Sverige. Sådana planer finns hos regeringen. Man talar bland annat om en gemensam digital infrastruktur för hela den svenska sjukvården. Däremot saknas det förslag om satsningar på kommunernas digitalisering, framförallt vad gäller socialtjänsten, menar Åsa Furén-Thulin.

– Utöver det ser vi tyvärr också att äldreomsorgen lyser väldigt mycket med sin frånvaro. Det ser vi som bekymmersamt eftersom vi vet att behoven hos de äldre kommer att öka inom en tioårsperiod samtidigt som vi kommer ha en kompetensbrist.

LÄS OCKSÅ >>> Nicolas Lunabba: ”Vi måste skapa en våg av medmänsklighet i detta mörker”

Sett till Tidöavtalets vetenskapliga förankring finns det också aspekter att väga in. Flera av de repressiva förslag som regeringen vill genomföra är till exempel hämtade från reformer som redan har genomförts i Danmark – dubbla straff för gängkriminella och sänkt straffmyndighetsålder för att nämna några. Henrik Tham, professor emeritus i kriminologi, ställer sig frågande till det.

– Saken är att de danska repressiva reformerna inte har utvärderats, förutom en och det är den om sänkt straffmyndighetsålder, som har utvärderats av forskare. I Danmark sänkte man åldern från 15 till 14 år. Några år senare återinförde man det till 15 år, säger han, och fortsätter:

– I och med detta så fick man ett naturligt experiment. Resultatet man kunde se var att inom gruppen lagförda 14-åringar så blev betygen sämre och återfallen fler. Och nu lägger man alltså fram det här förslaget ändå i Sverige. Det står i och för sig att det ska utredas. Men det behövs ju inte, det är ju redan gjort.

Henrik Tham pekar över lag på det som tidigare forskning, såväl nationell som internationell, redan konstaterat:

– Det finns inga belägg för att längre straff leder till mindre brottslighet. Däremot finns det resultat som pekar på att det blir värre om unga hamnar i fängelse.

I sammanhanget kan det också finnas anledning att blicka bakåt, eftersom samtiden gärna förstås bättre genom historien. Under de senaste åtta åren – då med S-MP- samt S-ledda regeringar – har det lagts fram ett 60-tal repressiva förslag om kriminaliseringar, straffskärpningar och utvidgning av tvångsmedel. Närmast gäller det bland annat förslag om att ge polisen befogenhet till husrannsakan utan brottsmisstanke eller införandet av kronvittnessystem.

– Frågan man då kan ställa sig: Har det här varit framgångsrikt? Det har i alla fall inte varit framgångsrikt när det gäller skjutningarna. Vi kommer få en all time high på de dödliga skjutningarna i år, säger Henrik Tham.

Fredrik Hjulström resonerar på liknande sätt och talar om en gränsförflyttning i den repressiva politiken – något som möjliggjorts genom ett allmänt högt politiskt tonläge.

– Jag tänker att man har hjälpts åt från båda håll för att knuffa fram den här gränsen. Det är så tydligt att M, SD och KD har velat göra det här till en valfråga länge och att S har följt efter för att ta luften ur frågan.

– Man har flyttat fram gränsen under ett antal år mot förslag som vi för sju-åtta år sedan hade tyckt varit helt horribla.

LÄS OCKSÅ >>> Politikernas löften om ”utsatta områden” – vad betyder det egentligen?