”Behövs fler socionomer i politiken”
Vad får socionomer att engagera sig politiskt? Helt olika saker om man frågar riksdagsledamöterna och socionomerna Boriana Åberg (M) och Karin Rågsjö (V).
Från vänster: Karin Rågsjö (V) och Boriana Åberg (M).
Bland de socionomer som engagerar sig politiskt dominerar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Men är det självklart att man som socionom röstar vänster?
Karin Rågsjö läste till socionom på 1970-talet och har suttit i riksdagen för Vänsterpartiet i tre mandatperioder. Hon tror att många socionomer väljer Vänsterpartiet eftersom de har en inblick i hur människor lever och varför vissa personer hamnar i utsatthet.
– Jag tror att många socionomer är solidariska med sina klienter och då tror jag det är lättare att ta en vänstersväng och inte bara tycka att alla har ett eget ansvar. Det finns en stor ideologisk skiljelinje i hur vi ser på människor i kris.
Men Boriana Åberg från Moderaterna tycker annorlunda.
– Det viktigaste du kan göra både som politiker och som socionom är att se individen som stark. Alla ska växa upp med övertygelsen att de kan bidra och har något att erbjuda till samhället. Fokus ska inte ligga på människors tillkortakommanden, utan deras styrkor. Vi måste uppmuntra människors förmågor och ge dem möjlighet att utvecklas.
Hon är tjänstledig från sitt jobb som utredare av barnavårdsärenden i Helsingborg och har suttit fyra mandatperioder i riksdagen. Som 22-åring kom hon till Sverige från Bulgarien år 1990 och det har påverkat hennes politiska val.
– Jag kom från en kommunistdiktatur och jag vet vad kommunismen gjorde med människor. Vi fick inte bestämma över våra liv, det fanns ingen yttrandefrihet och ingen annan frihet. Samhället var människofientligt. När jag kom till Sverige mötte jag i princip motsatsen. Här såldes godis som såg ut som statsministern och det fanns ett parodiprogram om ministrarna på tv. I Bulgarien hade man hamnat i fängelse om man var kritiserade regimen.
Men i Sverige stötte hon också på ungdomar som gick omkring i tröjor med hammaren och skäran, och det fanns vänsterpartister som uttryckte stöd för kommunismen.
– Det kanske låter tilltalande i teorin, men i praktiken leder kommunismen till förtryck. Det är viktigt att upplysa om vad kommunismen innebär och det är anledningen till att jag engagerade mig i Moderaterna.
Karin Rågsjö engagerade sig politiskt först på 1990-talet eftersom hon inte sympatiserade med VPK före namnbytet.
– Jag kommer från arbetarklassen och var med i FNL-grupperna och Chilekommittén, men var inte partipolitisk då. Jag ville inte vara med när det hette VPK, men när K:et försvann så gick jag med. Det var jättekul, man hamnade med fantastiska människor, roliga samtal och en helt ny värld öppnade sig.
Innan hon blev politiker hann hon arbeta bland annat som fältassistent, på behandlingshem, på Socialstyrelsen och det som då hette Folkhälsoinstitutet och senare Folkhälsomyndigheten. Hon hoppas på maktskifte efter valet och tycker att den viktigaste valfrågan är mer resurser till välfärden.
För Boriana Åberg är årets val en folkomröstning om skatterna.
– Ska människor få behålla mer av sina intjänade pengar och därmed få mer makt över sina egna liv? Som socionom har jag sett vad passivisering leder till. Det är viktigt att tro på människors förmåga.
Hon vet inte varför det är förhållandevis få socionomer som väljer att engagera sig i Moderaterna, men ser gärna att det blir fler.
– Kanske är det så att personer med moderata värderingar oftare söker sig till andra yrken. Jag ser personligen gärna att fler Moderater blir socionomer. Vi tror på individens förmåga att ta ansvar och utvecklas och det är enligt mig en viktig förutsättning för att vara en bra socionom.
