Politikernas löften om ”utsatta områden” – vad betyder det egentligen?
Politiker lovar att komma till rätta med problematiken i utsatta områden. Men vad menar de egentligen? Och vad är skillnaden mellan ett utsatt område och ett socioekonomiskt utsatt område?
För att få svar på frågorna vände vi oss till Per-Olof Hallin, seniorprofessor i kulturgeografi. Han förklarar att det är en stor skillnad på hur begreppen används.
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
– När polisen pratar om utsatta områden, riskområden eller särskilt utsatta områden så handlar det om platser där kriminellas påverkan på civilsamhället är stor. Det skiljer sig från den bredare diskussionen kring socialt utsatta områden, eller som vi hellre säger, områden med utsatta livsvillkor.
Per-Olof Hallin har sedan 2010 verkat i en forskargrupp som arbetar med den problematik som finns i socioekonomiskt utsatta områden. De senaste sju åren arbetar han dessutom tillsammans med polisen för att ta fram metoder och analysera utvecklingen i bostadsområden.
– När politiker sätter upp politiska mål som ”inga utsatta områden” så menar man polisens lista över områden. Politiken menar alltså främst att de kriminellas påverkan ska minska, inte att den sociala problematiken ska lösas, trots att det senare är en förutsättning för att uppnå det första.
LÄS OCKSÅ >>> Nicolas Lunabba: ”Vi måste skapa en våg av medmänsklighet i detta mörker”
Men någon universal ”quick fix” för att infria löftena ser inte Per-Olof, utan det krävs snarare ett batteri av insatser på alla nivåer, såväl repressiva som förebyggande.
– Det behövs fler som arbetar med det förebyggande arbetet, mer som socialtjänsten arbetade på 70-talet. Då fanns det en rörelse kring ”community building”, att stärka lokalsamhället. Att nå dit handlar inte bara om pengar, det handlar om ledarskap och att skapa arbetsplatser där anställda stannar kvar, säger Per Olof och fortsätter:
– Det vi kan se inom socialtjänsten och skolan är en stor omsättning på personal i de här områdena. Som socialsekreterare är det inte ovanligt att man bara arbetar ett till två år samtidigt som man ofta inte ges möjlighet att arbeta mer systematiskt med det socialt stödjande arbetet.
Samtidigt menar Per-Olof att det runt om i svenska kommuner bedrivs ett seriöst arbete med att stödja de mest sårbara grupperna.
– Men det finns en sekretessproblematik, det är ofta svårt med samverkan mellan exempelvis socialtjänst, skola och polisen.
LÄS OCKSÅ >>> Livets lotteri – så påverkas vår framtid av platsen där vi växer upp: ”Massa faktorer”
