Hög utbildning riskfaktor för socialtjänstens klienter

2015 myntades begreppet ”deaths of dispair” av de amerikanska ekonomerna Anne Case och Angus Deaton. Utrycket användes för att beskriva en oroande utveckling i den amerikanska folkhälsan. Från 1990-talet och framåt syntes en minskning av den förväntade livslängden bland medelålders amerikaner, särskilt bland vita utan högre utbildning.

Ökningen i dödlighet kopplades till tre dödsorsaker; drogöverdoser, alkoholrelaterade sjukdomar och självmord – samtliga uttryck för deaths of dispair, eller ”förtvivlansdöd” på svenska.

– Det handlar om människor som i allt högre grad upplever hopplöshet, social isolering och brist på framtidstro, säger Simone Scarpa, universitetslektor på Institutionen för socialt arbete vid Umeå universitet.

– I Case och Deatons tolkning fungerar utbildningsnivå som en markör för bredare sociala skillnader, det vill säga inte bara socioekonomiska resurser utan även skillnader i möjligheter, delaktighet och framtidstro.

I tidigare studier har Simone Scarpa och Björn Högberg visat att betyg från högstadiet kan ge en stark prediktion för dödlighet bland unga vuxna där de som har låga skolbetyg löper en tydligt högre risk för förtvivlansdödlighet.

– Parallellt med det arbetet har vi analyserat data från socialtjänsten (ASI-data från 89 kommuner, reds anm.) för att undersöka om utbildningsnivå faktiskt fungerar som en skyddande faktor mot den här typen av dödlighet.

Vilka är de viktigaste resultaten?

– Det viktigaste, och mest oväntade, var att personer med eftergymnasial utbildning hade en ökad risk för förtvivlansrelaterad dödlighet jämfört med personer med lägre utbildningsnivå. Mönstret var alltså det motsatta mot vad vi förväntade oss baserat både på internationell forskning och på våra tidigare studier av hela den svenska befolkningen.

Vad kan det här bero på?

– En möjlig förklaring är selektion. Tröskeln att söka kommunalt stöd kan vara högre för högutbildade, vilket gör att de högutbildade som når socialtjänsten ofta befinner sig sent i förloppet och kan ha en särskilt svår problematik, till exempel långvarigt beroende.

– Det kan också handla om vårdsökandemönster. Många med högre utbildning söker primärt inom hälso- och sjukvården. Det vi ser i socialtjänstens data kan därför spegla en särskilt utsatt del av gruppen, snarare än utbildade personer i allmänhet.

Vem bör ta del av studien?

– Studien är relevant för flera grupper; forskare, praktiker inom socialt arbete och beroendevård, och beslutsfattare. För forskare visar resultaten att det inte alltid går att dra slutsatser om socialtjänstens klientgrupper utifrån befolkningsbaserade registerstudier. För socialarbetare kan våra resultat bidra till att identifiera specifika riskmönster och utforma mer ändamålsenliga och träffsäkra insatser.