”Jag anklagade mig själv för att inte vara tillräckligt engagerad”

– Jag jobbade alldeles för mycket och försökte fixa allting för mina klienter. Jag stod inte ut med att de hade det så tufft, säger Linn Moser Hällen.

Arbetsbelastningen var hög med många svåra ärenden och få möjligheter till återhämtning. Det kändes allt svårare att lyssna på klienternas berättelser, se deras behov och ta in allt elände. Hon blev mindre nyfiken och intresserad, ställde färre följdfrågor och godtog svar som hon tidigare inte hade nöjt sig med.

– Många våldsutsatta säger till exempel att de inte är rädda fast de är livrädda. I empatiskt trötta perioder kunde jag köpa det: ”Jaha hon säger att hon inte är rädd, vad bra, då går jag vidare”. Jag hade inte ork att gå bakom orden.

Hemma blev Linn Moser Hällen alltmer lättirriterad, trött och orkade inte riktigt lyssna på familjens behov. På arbetet kändes det jobbigt att träffa klienter. Hon ville hellre hålla på med annat och gjorde sig mindre tillgänglig på telefon och mejl. Irritationen växte mot organisationen som inte gav henne förutsättningar att göra ett bra jobb. Samtidigt kom skammen och skulden över att inte orka vara den socialarbetare som hennes ideal sa att hon borde vara.

– Jag anklagade mig själv för att inte vara tillräckligt engagerad, att jag borde orka och vilja mer. Jag hade inte ord för vad som hände med mig och trodde att det var sådan här jag var; jag var en trött och sur person.

När en av hennes klienter blev mördad valde Linn Moser Hällen att backa från nära klientarbete och blev biträdande enhetschef.

– Då kunde jag skydda mig lite mot alla känslor.

Något år senare tog hon tjänstledigt för att skriva en bok om våld i nära relationer tillsammans med en kollega. Efter två månader började både Linn Moser Hällen och hennes man undra vad som hade hänt. Hon var inte längre lika grinig och trött.

I arbetet med boken skrev de med ett kapitel om hur människor påverkas av att jobba med våld och läste forskning om empatitrötthet. ”Oj, vänta lite nu”, tänkte Linn Moser Hällen, ”det är ju mig de pratar om.” Hon insåg hur påverkad hon varit av jobbet. ”Tänk om någon hade sagt det här till mig på socionomutbildningen?” tänkte hon. Om någon sagt att empatitrötthet inte är konstigt utan snarare väntat. Den betyder inte att det är fel på dig eller att du är en dålig socialarbetare.

– Det hade hjälpt mig och mina kollegor jättemycket, jag hade kanske fortfarande blivit empatitrött, men inte känt så mycket skuld, skam och stress över det.

I dag föreläser Linn Moser Hällen om empatitrötthet i relation till stress och ohälsa inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården och ideella organisationer. Många skriver efteråt att de jobbat 20 år på socialtjänsten men att ingen har pratat om det här förut.

– Jag har också varit med om att någon insett att: ”Oj, jag ska nog inte vara här längre, det är inte bra för vare sig mig eller klienterna.” och sagt upp sig.

Själv tog Linn Moser Hällen en lång paus från klientarbete och jobbade som handledare och föreläsare. När hon började läsa grundläggande psykoterapi och hade utbildningspatienter upptäckte hon plötsligt att glädjen och nyfikenheten var tillbaka.

– Jag kände hur meningsfullt det är att jobba med människor.

Det är först i dag som Linn Moser Hällen upplever att hon har en frisk och sund empati. Hon jobbar med klientarbete en dag i veckan och är noga med att inte ha för många samtal på en dag samt att lägga in återhämtning efter, ibland även innan, samtal som hon vet tar mer kraft. Då går hon en promenad, pratar med kollegor som får henne att skratta eller tittar på ett roligt Youtubeklipp.

– Jag vet att jag måste ta hand om mig själv för att kunna vara empatisk. Empati är ingenting som bara finns, det är en resurs som kan ta slut. I varje samtal förbrukar jag den och måste fylla på med ny kraft.

Linn Moser Hällen är också snällare mot sig själv, tänker att det är naturligt att bli lite empatitrött ibland. Hon försöker skydda sig mer i samtal med mycket känslor genom att hålla lite koll inåt: Hur påverkad blir jag nu? Är jag känslosmittad? Ibland kan hon se att hon speglar klientens kroppsspråk och försöker aktivt bryta det genom att byta position, andas djupt eller gå upp och öppna fönstret. Om hon brukar bli trött av att prata med en viss klient i telefon ser hon till att gå runt i rummet under samtalet, i stället för att sitta still.

– Empatitrötthet handlar om att man blir så himla trött på det tunga och negativa och på att man inte når fram. Det är viktigt att prata med sina kollegor om, eller själv tänka på, vad som gått bra i samtalet, vad man är nöjd med.

Empatitrötthet är ett återkommande tema när Linn Moser Hällen handleder socialarbetare. Hon ser hur de blir cyniska mot klienterna, tycker att de är jobbiga och tillskriver dem negativa egenskaper. Det kan vara att man inte orkar med en klient, tycker att hon är krävande, bortskämd, kanske till och med ljuger och ser till att avsluta samtalet fort.

– Ofta har de inte koll på att det handlar om deras egen reaktion.

Linn Moser Hällen försöker väcka socionomens empati och nyfikenheten på klienten igen. Hon ställer frågor som: hur kommer det sig att du känner de här känslorna? Vad väcker klienten i dig? Vad har vi för hypotes om varför klienten är så här? Kan vi förstå det på något annat sätt? Ska vi titta lite på vad hon varit med om?

– Vi behöver hitta någonting hos klienten som får oss att känna empati igen. Jag gör det själv ibland också. När jag sitter i samtal och är trött eller tycker att det blir tjatigt försöker jag påminna mig om att byta perspektiv.

Socionomer som har börjat få ord för sin empatitrötthet vill gärna prata om den i handledning. De kan fråga sig varför de inte blev ledsna när klienten grät eller varför de tycker att en viss person är så jobbig fast de vet att hon har det svårt. Många vill få hjälp med strategier för att undvika empatitröttheten.

– Det handlar mycket om att återhämtning och att se till att man får lugn och ro mellan känslomässigt aktiverande samtal. Jag pratar mycket om självomsorgsplaner, att fundera över vad som kan vara återhämtande för en själv.

Hon märker att många socialarbetare har svårt att ge sig själva omsorg. Det krockar med att de vill vara duktiga och tänker att ju fler klienter de hinner prata med desto bättre är de. Hon upplever att det nästan är en fobisk reaktion: ”Ska jag ta hand om mig själv?? Nej, det känns egoistiskt.”

– Jag brukar säga att om du inte kan ta hand om dig själv för din egen skull så gör det för klienternas. Annars blir vi mindre empatiska, lyssnar inte lika bra, blir sämre på att förstå deras utsatthet och bemöter dem inte på bästa sätt.

Linn Moser Hällen upplever att hela organisationer kan vara empatitrötta och försöker skydda sig mot människors känslor. Det kan vara att de har en halvtimmes telefontid och helst bara bokar digitala möten. Många socialsekreterare beskriver hur de inte träffar sina klienter så mycket utan till exempel ber personalen på skyddade boenden att ställa frågor.

– Då får man en massa information, men man har inte suttit där och känt kvinnans rädsla, ångest och sorg. Man har inte sett när hennes barn bryter ihop.

Det är förståeligt i dagens socialtjänst, menar hon. Det premieras inte alltid att vara empatisk och många får höra att de känner för mycket. Det hänger ihop med new public management, där fokus ligger på att vara effektiv, kostnadsmedveten och objektiv.

– Det krockar med det empatiska förhållningssättet, som utgår från klientens behov. Om jag ska kunna vara empatisk måste jag ibland ge en klient mer tid, för jag förstår att det är jättesvårt att prata om det här. Men det kanske jag inte får för min organisation, eftersom vi ska vara effektiva och slimmade.

Men empati är en förutsättning för att kunna hjälpa människor, enligt Linn Moser Hällen. En av de största negativa effekterna av empatitrötthet är att man riskerar att göra sämre bedömningar.

– Empati handlar om att förstå en annan människas situation. Att ställa sig i klientens skor en stund och känna hur det är att vara den här personen. Den kanske är hemlös, inte har några pengar eller är utsatt för våld och känner sig rädd. Jag behöver stå där en stund för att kunna se vilka behov som finns.

Empati minskar också stress samtidigt som det skapar tillit och trygghet.

– Genom att vara empatisk kan jag som behandlare påverka hur klienten mår och det ger starka effekter i samtalet, säger Linn Moser Hällen.