Husdjuren viktiga i våldsamma relationer – kan spela livsavgörande roll

– Du lämnar inte din bästa vän när en galning har berättat vad han ska göra med den, säger Carin Holmberg, ordförande för Se sambandet, ett kunskapscentrum som arbetar för att synliggöra kopplingen mellan våld mot djur och våld i nära relationer.

Att hota eller skada husdjur är ett effektivt sätt att isolera och utöva kontroll över både partner och barn, berättar hon: ”Kommer du inte hem ikväll går jag inte ut med hunden.” ”Går du på den där aw:n får marsvinen inte mat.”

– Då går hon hem och hennes sociala umgänge och möjlighet att göra egna saker minskar.

Carin Holmberg berättar om en åttaårig flicka som blev utsatt för sexuella övergrepp av sin pappa under flera år. Han hotade att döda hennes kaniner om hon berättade för någon.

– Hon var tyst i fem år, sedan orkade hon inte bära hemligheten längre.

Det är inte alla skyddade boenden som tar emot husdjur. Enligt Carin Holmberg kan socialtjänsten erbjuda den våldsutsatta en placering, men när personen inte får ta med sig djuret stannar den kvar i relationen.

– Kvinnor som har barn kan också hamna i en svår situation eftersom barnet absolut inte vill lämna kvar djuret, säger Carin Holmberg.

Anna-Karin Rybeck är doktor i teoretisk psykiatri och driver det skyddade boendet Safe-Care, som tar emot husdjur. 2013 märkte hon att fler våldsutövare började rikta våldet mot djur i stället för mot barn. Hon såg allt fler djur som var brännskadade, hade brutna ben eller som kastats från en balkong. Den som slår barn får snabbt myndigheternas ögon på sig, menar hon. Allt fler våldsutövare kommer på att det går att skaffa en hund eller katt och få exakt samma makt över sitt barn.

– Det kan vara att om barnet inte kommer hem en viss tid så får hunden ett brännmärke. Vi har just nu en hund på boendet som man har bränt av svansen på. Handläggningstiderna för våldsutsatta djur är också ofta lång och straffen inte särskilt höga, säger Anna-Karin Rybeck.

Bandet till husdjuret är starkt, fortsätter hon. Kanske är djuret den enda levande varelse som delat samma erfarenhet som en själv. Hunden har kanske försökt gå in och skydda, katten har varit en trygghet på natten.

– Barn säger ofta att till exempel katten är det enda reella vittnet, förutom ens mamma och syskon. Att ha en annan individ som delat samma sak betyder mycket.

På Safe-Care har Anna-Karin Rybecks två egna dobermannhundar, tiken Gaia och hanen Vito, viktiga roller. De följer bland annat med som stöd till möten med socialtjänst, polis och åklagare.

– Jag har med mig någon av hundarna i samtal med barn också, eftersom det blir lättare för dem att prata då. Barnen kan välja att boka tid med hundarna i stället för med mig, säger hon.

Hur viktig relationen till djuret är ser även den kanadensiska forskaren Crystal Giesbrecht i sina studier om husdjurs betydelse vid våld i nära relationer. När den våldsutsatta blivit isolerad från jobb, familj och vänner kan djuret vara ens största källa till kärlek, tröst och stöd. Kvinnor som hon har intervjuat pratar mycket om de terapeutiska effekterna av relationen.

– Djur älskar en och lyssnar på en. De känner av när deras människa är ledsen eller upprörd och kommer fram för att stötta, säger Crystal Giesbrecht.

I sin forskning har hon sett tre typer av förövare. Den första gruppen är våldsamma mot sin partner och eventuellt även barnet, men inte mot husdjuret. Den andra gruppen använder hot mot djuret strategiskt för att kontrollera den våldsutsatta. Man kan till exempel säga: ”Okej, du kan besöka din syster, men då kanske inte katten finns kvar när du kommer hem”.

– Det är ett sätt att få henne att lyda och följa hans godtyckliga regler. Förövaren kan också hota med att skada eller döda husdjuret om den våldsutsatta vill lämna relationen.

Den tredje gruppen utövar fysiskt våld även mot husdjuret. De kan sparka, kasta, slå och i vissa fall döda djuret framför sin partner.

– Det är ett sätt att skrämma partnern och visa att det här är vad jag skulle kunna göra med dig, du kan stå näst på tur.

Vissa djur är så rädda att de springer i väg, gömmer sig eller kissar när de ser förövaren. Våldet kan också ske genom vanvård, som att inte låta djuret gå ut eller ta det till veterinären.

Även om den våldsutsatta lyckas lämna förhållandet är risken stor att man återvänder om djuren är kvar. Vissa kvinnor går regelbundet tillbaka för att se till att de har tillräckligt med mat och vatten.

– En kvinna gick tillbaka till gården varje dag för att mjölka korna eftersom hon inte trodde att hennes partner gjorde det och korna måste mjölkas, men det var ju farligt för henne.

Att inte få ta med sig sitt djur till det skyddade boendet kan också göra att den våldsutsatta känner sig ensam och tyngs av skuldkänslor över att man inte lyckades skydda sitt djur och lämnade kvar det hos våldsutövaren.

I vissa fall har våldet mot djuret däremot blivit en katalysator för att lämna relationen.

– En del kvinnor säger att ”han knuffade mig, kallade mig nedlåtande saker och skrek, men det var när är jag såg honom sparka hunden insåg jag att okej, det här är farligt, jag måste börja tänka på hur jag ska ta mig ut”, säger Crystal Giesbrecht.

Carin Holmberg från Se sambandet har tillsammans med kollegan Therese Lilliesköld skrivit handboken ”Inte utan min hund” om hur tjej- och kvinnojourer kan arbeta med husdjur. Hon är kritisk mot att det i dag inte finns några nationella riktlinjer kring hur socialtjänsten ska arbeta med husdjur. I den långa versionen av riskbedömningsinstrumentet Freda handlar de sista två frågorna, av totalt 80, om husdjur, och i den korta versionen för akuta situationer finns djur inte med alls.

– Detta trots att studier visar att förövare som använder djur mot våldsutsatta är farligare än de som inte gör det. Att de, ju längre tiden går, kommer att vara mer benägna att utöva våld även mot människor, säger Carin Holmberg.

Det är viktigt att socialtjänsten frågar om det finns eller har funnits djur hemma, menar hon. Om djuret inte längre är kvar är det klokt att gräva i varför, och vart det tagit vägen. Fråga också om djuret används mot den våldsutsatta på något sätt och om det förekommer hot mot djuret.

– Fundera över hur ni hjälpa den våldsutsatta att ta med sig djuret. Fråga inte om personen kan lämna djuret till någon annan, då kan förövaren gå dit och kräva att få tillbaka det. Ta inte med några av djurets leksaker, de kan innehålla en GPS.

Hon berättar att barn är lojala med sina föräldrar, men amerikansk forskning visar att om man börjar fråga hur till exempel kaninen har haft det under de här åren tycker barnet ofta att det är skönt att berätta.

– De har burit kaninens historia själva och varit rädda för att den ska vara ledsen eller dö. Man kan få en hel berättelse om våldet om man frågar om kaninen.

I år kom FN:s barnrättskommitté med en guide för barns rättigheter. Där står att barn måste skyddas från att exponeras från alla former av våld, även våld mot djur.

– Studier visar tydligt att barn som ser djur utsättas för våld får skador på sin empatiutveckling, särskilt pojkar.

Det är också viktigt att få med sig både djur och ägandepapper vid omhändertagandet, menar hon. Juridiskt ses djur som egendom och inte levande varelser som människor har meningsfulla relationer med. Ägandefrågan utreds av Kronofogden, om förövaren tar strid för det.

– Den som har djuret när utredningen börjar får ofta behålla det, säger Carin Holmberg.

När det skyddade boendet Safe-Care får en förfrågan om en placering brukar personalen alltid fråga om det finns djur kvar i hemmet. Om det är så åker personalen tillsammans med polisen och hämtar dem. Annars har förövaren ett effektivt påtryckningsmedel för att fortsätta utöva hot och våld på distans.

– Om barnen eller kvinnan får en bild skickad till sig, genom socialtjänsten eller på något annat sätt, där hunden är skadad, kommer de gå tillbaka för att hjälpa den, men det är bara en fälla, säger Anna-Karin Rybeck.

Hennes erfarenhet är att socialtjänsten inte alltid vill ta med djuret om den våldsutsatta inte kan bevisa att den är ägaren.

– De säger att man kan bli anklagad för stöld. Då kan ni ju anmäla mig för stöld, brukar jag säga, och så får vi utreda frågan.

Att djuren får följa med har också en positiv effekt på läkningsprocessen. När djur inte längre utsätts för våld utan befinner sig i en trygg miljö slappnar de snabbt av, börjar äta, går upp i vikt och mår bättre.

– När kvinnan eller barnet ser att hunden är nöjd på boendet kan de själva också tillåta sig att vara nöjda. De får en skjuts i att den nya situationen och framtiden är positiv, säger Anna-Karin Rybeck.