Forskaren: Saknas forskning om familjebehandling i hederskontext och dess effekter

– Av beprövad erfarenhet och forskning framgår att det inte är de konventionella åtgärderna utan snarare icke-konventionella insatser som har haft positiv effekt när det kommer till hedersärenden. Det rör sig om att söka bundsförvanter utanför den utsattes eget sammanhang och placera utsatta barn och unga utanför deras biologiska nätverk, att satsa på jagstärkande insatser och stödja de utsatta att finna ett meningsfullt sammanhang med studier, arbete och nytt socialt nätverk.

– Även det förhållandet att det saknas forskning om familjebehandlingens positiva effekter i hedersärenden talar för extra varsamhet och försiktighet med tillämpning av familjebehandling i hedersärenden.

– Den forskning som finns visar att satsningar på familjen i ärenden där hedersrelaterat förtryck och våld har utövats kan vara både farliga och slöseri med tid och resurser. Varför då? För att förtrycket och våldet är socialt sanktionerat. Det uppfattas som en moraliskt korrekt handling. Heder ges företräde framför barn och kvinnors mest fundamentala rättighet det vill säga rätten till livet.

LÄS OCKSÅ >>> Så försöker Marie hjälpa familjer som levt med hederskultur: ”Det går att förändra”

Vad anser du om argumentet att familjebehandling bör övervägas eftersom det finns en risk att barn och unga ändå återvänder hem när saknaden efter till exempel ett syskon blir för stor?

– Argumentet är missvisande och svagt. Det individualiserar det samhälleliga misslyckandet med att bygga upp bärande strukturer runt offren. Att en våldsutsatt och traumatiserad person tvingas hem framställs som ett resultat av den enskildes svaghet och som en följd av starka emotionella band.

– Av forskning inom området framgår dock att rädsla av djup och genuin karaktär hör till de mest påtagliga känslorna som offren känner för sin familj. Rädsla för att allvarligt skadas, förnedras, skickas iväg, giftas bort, könsstympas eller mördas. Denna rädsla blir extra tydlig när offren kommer till säkerhet i ett jourhem, familjehem eller till HVB.

– Frågan är då hur det kommer sig att en del av de utsatta trots stark rädsla återvänder hem? Att vissa kan sakna syskon, mamma eller någon annan familjemedlem förekommer men att presentera det som en stark orsak vore en förenkling. Återigen framgår av befintlig forskning att dessa återvändanden oftast föregås av familj och släkts efterforskningar, manipulation, hot, känslomässig utpressning och skuldbeläggning av offret.

LÄS OCKSÅ >>> Tre hedersutsatta kvinnor berättar: ”Det här hade vi behövt från samhället”

En familjebehandlare som vi har pratat med är kritisk till de röster inom forskningen som avfärdar familjebehandling som metod inom det här området. Familjebehandlaren kallar kritiken för polariserande och farlig. Vad anser du om det?

– Det är inte helt klart vad som menas med familjebehandling i hedersärenden. Detta i sig behöver förtydligas. Alla interventioner riktade till familjer till hedersvåldsutsatta behöver ske med försiktighet, vila på beprövad erfarenhet och forskning, med systematik, långsiktighet och med de utsattas icke-kompromissbara fri- och rättigheter för ögonen.

– Vi måste få veta under vilka omständigheter familjebehandling sätts in som åtgärd, vad som händer med den utsatta såväl kortsiktigt som långsiktigt. Vad har den utsatta för rörelsefrihet? Var har hon eller han tagit vägen? Om någon av hennes lagstadgade fri- och rättigheter har blivit inskränkta? Är samarbetet allvarligt menat? Har tvång övervägts?

– Forskning visar att det oftast är efter ett tvångsomhändertagande, när den utsatta känner sig i säkerhet som hon utförligt berättar om sin utsatthet. Detta argument verkar bygga på devisen att attack är bästa försvar då familjebehandling utan uppföljning och utvärdering kan liknas vid en bortkommen svart låda.

LÄS OCKSÅ >>> Experten: ”Prata om att det inte är deras fel”

Vad finns det för alternativ till familjebehandling i hedersrelaterade ärenden som skulle kunna vara effektiva?

– Ett bärande svar på denna fråga förutsätter forskning, såväl av jämförande som av longitudinell karaktär. Av de erfarenheter som Länsstyrelsen Östergötland har gjort, som bland annat framkommer i rapporten ”Våga stå kvar”, framgår emellertid att bärande strukturer med kompetenta personer samt en huvudansvarig med omfattande kunskap om heder och fingertoppskänsla är av stor vikt. Det rör sig om aktörer som tillämpar icke-konventionella metoder. Bland annat att förmedla tillit, att myndigheterna slår vakt om den utsattes fri- och rättigheter, frid och frihet samt liv, säkerhet och utveckling.

LÄS OCKSÅ >>> Att möta unga i hedersförtryck kräver särskild kunskap

– Det går att satsa på allmänt preventiva insatser inom ramen för introduktion av nyanlända. Ett annat viktigt område är insatser mot förskolebarn och deras mödrar. Hedersnormerna och värderingarna förs över till barn redan i förskolan. Av denna anledning är det viktigt att förskolan förmedlar samhällets grundläggande normer och värderingar till barn i en hederskontext, bryter deras lojalitetsband mot släkten och ersätter det med en medborgaridentitet med lojalitet mot staten.

– Detta kan också inbegripa utbildningsinsatser riktade till mödrar för att få dem sluta bruka aggression, hot och våld i barnuppfostran och istället satsa på lyhördhet för barnens signaler, likabehandling av barn oavsett kön och att stärka dialog som uppfostrings- och konfliktlösningsverktyg.