Filippa Ristorp vågade se hedersförtrycket

Filippa Ristorp hade bara jobbat ett par år som socialsekreterare och precis börjat som barnsekreterare på en ny arbetsplats. Hon arbetade sig igenom högen av ärenden med placerade barn. Åkte ut och träffade dem för att skapa relationer. Tankarna sökte sig tillbaka till flickan: Vad är det här egentligen? tänkte hon.

Filippa Ristorp försökte lära känna flickan. Frågade hur det var i skolan, om hon hade kompisar och vad hon ville bli när hon blev stor. Flickan svarade att hon skulle få barn, ta hand om sin man och lära sig laga mat. Hon nämnde en man som hon skulle gifta sig med.

Det är som om hon läser från en manual, tänkte Filippa Ristorp. Flickan skulle inte ha kontakt med sin ursprungsfamilj men var ändå märkbart uppdaterad om dem. Det var uppenbart att det fanns en kontakt.

– Till slut tänkte jag att vi har ingen aning om hur det här barnet har det eller har haft det.

Filippa Ristorp började skriva ner detaljer som skavde. Gjorde en mindmap kring barnet. På pappret blev det tydligt; ingenting var som socialtjänsten trodde att det var. Det fanns någon som styrde barnet. Magen sade: det här är hedersförtryck. Filippa Ristorp hade knappt fått lära sig något alls om hedersvåld på socionomutbildningen men var intresserad av ämnet och hade läst mycket på egen hand.

Hon tog kontakt med samordnaren på ett resurscentrum för hedersrelaterat våld och förtryck. Benade i ärendet tillsammans med samordnaren och konsulterade tre sakkunniga. Experterna var eniga; det var ett hedersärende.

– De bekräftade den oro som hade grott i mig men som jag inte hade kunnat sätta fingret på. Jag satt med all fakta, men när kunskapen om heder fylldes på blev det tydligt hur det här barnet faktiskt hade det. Det var skönt att inte vara så ensam i mina bedömningar.

Att lyfta på hederslocket var som att öppna Pandoras ask. Flickans utsatthet fick en annan dignitet. Det behövdes helt andra risk- och skyddsbedömningar. Hon var inte skyddad. Familjen hade fortfarande full kontroll.

– Jag kände mig uppgiven och otillräcklig, hur skulle jag någonsin få rätsida på det här? Samtidigt kändes det hoppfullt att vi hade upptäckt det. Nu hade vi möjlighet att skapa en förändring för barnet.

Flickan berättade upprepade gånger om den tilltänkta maken. Det fanns en man i ett annat land som hon hade pratat med i telefon flera gånger och skulle gifta sig med. Det var en bra man med ett stort hus, jobb och mycket pengar. Han skulle ta hand om henne och deras familj. Hon pratade drömmande om att gifta sig med honom. Hennes framtid var förutbestämd.

– I utredningsarbetet blev det tydligt att det var en faktisk man som fanns och som hade kontakt med henne.

Genom Resurscentrum fick Filippa Ristorp veta att en lag om utreseförbud var på gång. Socialnämnden kan ansöka hos förvaltningsrätten om utreseförbud, om det finns finas en påtaglig risk att barnet ska föras ur landet för att giftas bort eller könsstympas. Nämnden kan även fatta beslut om ett tillfälligt utreseförbud om barnet behöver skyddas omgående.

– Jag tänkte att det beslutet måste vi fatta. Det fanns ingen tid att förlora. Jag kände en stark oro för barnäktenskap.

Hon började skriva på ett utredningsunderlag. När allt var inskickat var det dags för semester. På ledigheten fick Filippa Ristorp veta att hon hade fått igenom landets första utreseförbud.

– Jag förstod inte då hur uppmärksammat det skulle bli.

I dag jobbar Filippa Ristorp som samordnare på Resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck Fyrbodal i Västra Götaland. Hon har föreläst om utreseförbud för bland annat Barnafrid, Nordiska ministerrådet samt Åklagarmyndighetens och Polismyndighetens kompetensnätverk inom heder. Hon har också deltagit i samtal på sitt gamla socionomprogram och pratat om behovet av kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck.

– Det är hoppfullt, det gör att ämnet får utrymme.

Filippa Ristorp har även tagit fram en rutin för att ansöka om utreseförbud som kan användas av alla kommuner i Fyrbodal. Den beskriver bland annat vad syftet med lagen är, hur den kan användas, vad som ska med i ansökan, hur beslutet fungerar och hur man verkställer det.

Vad har lagen om utreseförbud betytt?

– För det här barnet innebar det att en resa som hade kunnat leda till barnäktenskap och annat våld och förtryck hindrades. Det ledde framför allt till att barnet fick tillgång till en barndom, skydd och förutsättningar att leva i frihet.

Filippa Ristorp poängterar att lagen om utreseförbud ska ses som ett komplement till annat skydd. Förbudet kan stoppa en resa, men det finns andra sätt för familjen att rädda sin heder. Jämställdhetsmyndigheten har till exempel uppmärksammat digitala tvångsäktenskap.

– Förövaren behöver inte finnas i Sverige. Det är inte sällan en person i ett annat land som utövar kontroll och styr barnets utsatthet på distans. Vi vet också hur det gick för Fadime.

Hon förklarar att familjehemmen i den här typen av ärenden måste ha kunskap om hedersförtryck. Det är också viktigt att vara noggrann vid bedömningen av dem som utger sig för att ha hederskompetens. Det kan finnas familjehem som är måna om att få sådana placeringar för att kunna hjälpa andra släkter att skydda sin heder.

– Vi ser att det finns en samverkan mellan släkter och kollektiv som hjälper varandra.

Filippa Ristorp konstaterar att hedersärenden är svåra och att alla inte kan vara experter på allt. Det är viktigt att samverka, man ska inte stå ensam. Vi socialarbetare vill gärna rädda världen, och då är det lätt att bli besviken, säger hon.

– Jag brukar berätta en historia om en pojke som går på stranden och kastar tillbaka sjöstjärnor i havet. Hans pappa undrar varför, det gör ju ingen skillnad, han kommer aldrig kunna rädda dem alla. Pojken svarar ”Jo, det gjorde skillnad för den här sjöstjärnan”.

LÄS MER >> Att möta unga i hedersförtryck kräver särskild kunskap

LÄS MER >> Experten: Prata om att det inte är deras fel

LÄS MER >> Panelen: Så kan samhället hjälpa mot hedersförtryck

LÄS MER >> Arbetet mot hedersvåld ska stärkas