Ett år med tillståndsplikt för skyddat boende – hur blev det?

Den första handlar om barnplaceringar. Förändringen innebar att barn som följer med en vårdnadshavare till ett skyddat boende nu ska bedömas och beviljas insatser individuellt.

Sol Lindhöjd är verksamhetschef på det skyddade boendet Fredahuset och har följt implementeringen av de nya reglerna på nära håll. I grunden är hon positiv:

– Tanken bakom reformen är utmärkt. Särskilt att barnen får mer plats i utredningarna, men också att det ställs höga krav på verksamheter som driver skyddat boende för våldsutsatta.

LÄS OCKSÅ >> Kampen fortsätter för Olga Persson på Unizon – trots motvind

Samtidigt konstaterar hon att antalet placeringar minskar, både av mammor och barn. Siffror från Unizon visar att antalet barn på skyddade boenden minskade med 43 procent från 2023 till 2024.

– Jag kan bara spekulera i vad det beror på, men det skulle kunna vara så att höjda kvalitetskrav medför ökade kostnader för utförare som behöver ta ut högre dygnspriser. Det kan ha gjort att många kommuner försökt hitta andra lösningar än att bevilja externa skyddsplaceringar, säger Sol Lindhöjd.

En annan möjlig förklaring tror hon kan vara att med de nya barnplaceringarna blir fler inblandade i skyddsbedömningarna. Tidigare var det socialtjänstens vuxenenheter som fattade beslut om att en våldsutsatt förälder, oftast en mamma, skulle få skyddat boende och så följde barnen med. I dag är barnenheten, som även har den andra vårdnadshavarens perspektiv att ta hänsyn till, också inblandad i besluten.

Rebecca Lagh, advokat och ofta anlitat målsägandebiträde för våldsutsatta kvinnor, vittnar också om en utveckling där färre våldsutsatta kvinnor och barn placeras på skyddade boenden. De placeringar som beviljas är dessutom kortare – två veckor eller max en månad mot tidigare halvår och år.

– Det här var märkbart redan innan den nya lagen kom för ett år sedan. Jag vet inte vad det beror på. Är det tillståndsplikten eller ökade kostnader? Eller kan det vara så att utsatta kvinnor hört att socialtjänsten blivit mer restriktiv och därför inte ens bryr sig om att söka hjälp?

Den andra förändringen rör krav på tillståndsansökningar för skyddade boenden som drivs i ideell eller privat regi. Trots att många boenden var snabba att lämna in sina ansökningar väntar merparten av de knappa tvåhundra skyddade boenden i privat regi som ansökt om tillstånd fortfarande på besked från IVO. Fredahuset är ett av dem. Tills vidare driver de verksamheten på dispens.

LÄS OCKSÅ >> Krönika: ”Våldsamma män har inte problem med sin ilska”

Sol Lindhöjd kan visserligen förstå att handläggningsprocessen tar tid men menar att processen sker i fel ordning.

– Lagstiftarens tillståndskrav kom för ett drygt år sedan, medan Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd för skyddat boende var klara först i februari i år.

Advokat Rebecca Lagh ser dessutom en risk att kravet på tillstånd slår orättvist då privata verksamheter som drivs som aktiebolag oftast har betydligt större resurser än ideella kvinnojourer.

– Privata bolag kan ha en anställd för att sköta ansökningar, medan personal på kvinnojourer kanske inte ens vet hur man skriver en ansökan. Det kräver en massa tid och kraft som de behöver till att ta hand om kvinnor och barn, säger hon.

Samtidigt understryker hon att det är bra att det ställs krav:

– Ur ett barnperspektiv är tillstånden nödvändiga, men det får inte innebära att erfarenhet och kompetens hos ideella jourer går om intet. Och det måste vara klart och tydligt för alla vad som gäller. Det ska inte behöva ta ett år för IVO att bedöma om en verksamhet är bra och seriös eller inte.

LÄS OCKSÅ >> Husdjuren viktiga i våldsamma relationer – kan spela livsavgörande roll

Andreas Larsson är avdelningschef för tillstånd på IVO. Han bekräftar att handläggningstiderna är långa. Han förklarar det med att myndigheten behövt förhålla sig till en ny lagstiftning där det ännu saknas praxis.

– För att kunna fatta rättssäkra och enhetliga beslut om tillstånd har vi behövt skaffa en bred överblick över ansökningarna. Skyddade boenden är inte vilken verksamhet som helst. Vi måste ställa väldigt höga krav på säkerhet och information och det tar tid att utforma rutiner för hur ärenden och ansökningar hanteras, säger han.

Som prognosen ser ut nu tror Andreas Larsson att alla ansökningar som lämnades in 2024 ska vara behandlade i slutet av året, eller senast i början av 2026. Hur det kommer att se ut därefter vill han inte sia om.

– Det kommer in enstaka nya ansökningar varje månad, men framför allt arbetar IVO med tillståndsansökningar som lämnats in av befintliga verksamheter under förra året.

Utöver långa handläggningstider har det framförts kritik mot att IVO inte tydligt definierat vad som avses med kvalitet i skyddade boenden. Andreas Larsson kan förstå den synpunkten, men konstaterar att en helt ny lagstiftning gör det svårt att säga exakt vad ansökningarna ska innehålla.

– Det viktiga är att den ansökande fyller i och beskriver hur verksamheten ska bedrivas. Sedan kommer informationsbehov och praxis att tydliggöras med tiden.