Coachar unga till arbete: ”Vi försöker vara brutalt ärliga”

I Örnsköldsvik sker en samordning mellan myndigheter som ligger i framkant, och som hjälpt unga att komma på fötter efter år av passivitet.

– Aktivitetsersättningen? Vi skulle snarare kalla det ”pausersättning”. Det ställs för låga krav på mottagarna, säger arbetsmarknadscoachen Susanne Silverkraft som tror på täta möten och hembesök för att locka personer ut ur sina bekvämlighetszoner.

Allt började som ett EU-projekt inom socialfonden, men permanentades 2018: ett intensifierat arbete för att få personer i åldern 16–29 att klara skolan och rustas för ett självständigt liv. Plattform U, med U som i ungdomar, har lokaler mitt på stora torget i Örnsköldsvik. Där finns samtalsrum och konferenslokal, och varje dag pågår möten och gruppträffar.

– Vi förstod tidigt att vi måste arbeta med mängder av olika kontakter samtidigt. Det var både kommunala skolor och friskolor, det var Arbetsförmedlingen och socialtjänsten och regionen, berättar Susanne Silverkraft.

Hennes coachkollega Jelena Pavic fyller på:

– Vi är en del av arbetsmarknadsenheten men vi tittar på hela livssituationen. Saknar de bostad? Då kontaktar vi soc. Behövs sjukvård? Då hör vi av oss till regionen. Hjälp att göra en budget? Få ett personligt ombud? Det fixar vi.

Texten på deras hemsida vill få upp energin hos unga som är vilsna eller har kört fast till följd av funktionsnedsättningar:

”Vi är redo att guida dig, oavsett om du behöver hjälp att komma igång med studier, hitta jobb eller bara klura ut vad du vill göra här i livet. Vi fixar det tillsammans! Vår coachning är helt anpassad efter dig och dina unika styrkor för att du ska kunna nå dina mål”.

Just nu har de 70–80 inskrivna och en del på kö. Så hur har det gått genom åren? Blandat.

– Vi skulle vilja nå fler, det finns ju många hemmasittare därute. Men dem vi nått har det ofta gått bra för.

I början var det en heterogen skara som sökte sig till Plattform U, nu är det allt oftare unga människor med olika former av neurologiska funktionsnedsättningar. Susanne Silverkraft berättar om en flicka som de kunnat hjälpa en bit på väg:

– Hon hade stora problem, bråk mellan föräldrarna där hemma, social fobi, hade svårt med talet, var inte färdig med skolan och hade aldrig jobbat. Vi lärde känna henne, hon fick förtroende för oss, gick med på att börja arbetsträna. Nu pratar hon mycket mer än tidigare och är till stor del en ny person.

På Plattform U fäster man stor vikt vid det personliga mötet som är helt avgörande för att få dessa människor på rätt köl. I det perspektivet kan Jelena Pavic inte låta bli att ge Arbetsförmedlingen en känga.

– De unga ska söka 20 jobb i månaden trots sin funktionsnedsättning, de får inte träffa någon fysisk person, de får svara på en massa konstiga frågor online, de får ingen hjälp på fyra månader innan de slut hänvisas till en handläggare i Småland!

Bägge är dock måna om att inte kritisera enskilda medarbetare på AF, ”de gör så gott de kan”.

– Vi har ett fantastiskt samarbete med dem, säger Susanne Silverkraft.

Cirka en tredjedel av de inskrivna på Plattform U uppbär aktivitetsersättning och både Susanne Silverkraft och Jelena Pavic är besvikna över att inte Försäkringskassan ställer högre motkrav för att få ersättningen. De inser att en del av målgruppen har genuina svårigheter att komma igång med aktiviteter – men inte alla.

– Vi försöker vara brutalt ärliga. Vi säger till dem att de kanske inte måste börja på de aktiviteter som vi föreslår, men om de inte gör det kommer situationen bara att bli sämre. ”En dag står du här som 29-åring och har panik för att din ersättning snart försvinner!”.

Hur reagerar de inför er brutala ärlighet?

– Merparten gör som vi säger. Men inte alla.

För dem som står där på 30-årsdagen utan försörjning har Örnsköldsvik också startat ”Resurslotsen”. Det är ett strukturerat samarbete – än så länge i projektform – mellan de fyra centrala aktörerna: kommunen, regionen, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.

På Plattform U kan kommunen stötta de inskrivna i kontakt med olika myndigheter; på Resurslotsen möts representanter från myndigheterna varannan vecka och går igenom aktuella ärenden.

– Just nu handlar det om det om ett 20-tal personer, säger samordnaren Emmelie Carlsson. Ibland börjar vi arbeta med dem före 30-årsdagen, men de flesta är äldre.

Huvudpoängen är att de som kommer till Resurslotsen behöver ett mer samordnat stöd från de fyra parterna. För många av dem är det en lättnad att inte ständigt behöva upprepa sin sjukdomshistoria för nya myndighetspersoner och ny vårdpersonal. Nu känner alla parter till deras ärenden.

– Samverkan mellan myndigheter bygger ofta på relationer, vissa lär känna varandra bättre än andra. Men det är ingen hållbar modell. Hos oss är inte samverkan relationsbunden, den är systematiserad. Därmed blir den mer effektiv.

Liksom Plattform U har Resurslotsen en träffsäker devis: ”Ett behovsstyrt stöd där varje individ finner rätt plats av rätt aktör i rätt tid med rätt förutsättningar”. Nyligen anställde de också två coacher vars uppgift är att stärka samverkan mellan aktörerna, men också att stötta personerna utifrån deras behov.

– Vi gör en aktivitetsbaserad utredning för att få en tydligare bild både för personen själv och för myndigheterna, vad är dennes styrkor och utmaningar är. Och sedan prövar vi detta i arbetsliknande situationer.

Örnsköldsviks satsning är del av ett pågående utvecklingsarbete tillsammans med forskare vid Umeå universitet för att få till ett system för mer sammanhängande stöd till unga i kommunen.

– Detta är något av en pionjärinsats, ett mycket ambitiöst försök att få alla aktörer att jobba ihop och dra åt samma håll, säger lektor Frida Jonsson som leder forskningsdelen tillsammans med doktoranden Carl Lundberg.

Hur tycker du att det går så här långt?

– Det ser lovande ut. Man har kommit en bit på väg mot en systematisk samverkan. Men man är inte helt framme när det gäller den kommunövergripande strukturen, men vi jobbar på det.