Cheferna Anna och Elisabeth teamar upp när socialtjänsten ställer om

Här jobbar Anna Burston, ansvarig chef för första linjen och projektledare för omställningsarbetet och Elisabeth Svanberg Eriksson, chef för andra linjen, i ett parledarskap för att tillsammans driva socialtjänsten i en ny riktning.

– Att starta nya verksamheter i första linjen förutsätter även förändring i andra linjen. Vi måste ställa om i hela kedjan och samtidigt se till att våra resurser till barn och unga med omfattande behov också räcker till, och har kvalitet, säger Elisabeth Svanberg Eriksson.

LÄS OCKSÅ >>> Snart är nya socialtjänstlagen här – men hur ska det gå?

När hon tillträdde 2020 var hon ensam verksamhetschef. I takt med att uppdraget växte, flera nya lagar planerats och trätt i kraft, inflödet ökat och kraven på verksamheten växt så blev det ensamma chefsuppdraget inte längre hållbart.

Lund med sina 130 000 invånare, varav runt 20 000 studenter, har haft få skjutningar kopplade till gängkriminalitet jämfört med många andra kommuner. Men hela den aktuella samhällsdebatten bidrar till extra fokus på tidiga och förebyggande insatser även här.

Kollegan Anna Burston var tidigare verksamhetschef för socialpsykiatrin men i november 2023 började hon sitt nya uppdrag.

– Det är höga förväntningar från lagstiftaren. Föreningen Sveriges Socialchefer, där jag är aktiv, driver förändringen och jag var redan inne i frågorna och visade intresse.

Elisabeth Svanberg Eriksson fyller i:

– Vi vill ha en hel vårdkedja och då såg vi fördelar med att göra hela verksamhetsområdet barn och unga till ett gemensamt ansvar. Vi ville ha fart i utvecklingen så att lusten och energin ska gå till medborgarnas bästa. En organisatorisk förändring nu skulle ha bromsat utvecklingsarbetet.

LÄS OCKSÅ >>> Sagt om SoL: ”Vi måste se det här som en uppmaning förändra arbetssätt”

Hittills har de inte uppfattat att parledarskapet skapat någon oro, ingen otydlighet eller rörighet för enhetscheferna. Vissa enhetschefer har också delat ansvar, så det är ingen kontroversiell tanke i kommunen.

Sedan efter sommaren håller de i varsin ledningsgrupp, en för första linjen och en för andra linjen.

– Att sitta på möten och känna att det här rör inte mig, då får man ett lågt engagemang. Flertalet frågor som tas upp ska vara sådant där jag kan bidra och som rör min arbetsvardag, säger Elisabeth Svanberg Eriksson.

LÄS OCKSÅ >>> En förebyggande socialtjänst – vad kommer krävas?

Under hösten kommer de att påbörja tre stora uppgifter som gäller hela förvaltningen och alla målgrupper: ett nivågraderingsprojekt, de ska hitta nya processer och flöden för biståndslösa insatser och så arbetet med vägen in – mottagningens roll.

– De tre hänger ihop och flätas samman till ett bra flöde. Hur mycket man måste utreda för varje insats och frågan om den alls ska utredas är en viktig del av omställningen. Bara det mest ändamålsenliga ska dokumenteras och utredas och här behöver vi vara bra synkade, säger Anna Burston.

Historiskt har Socialstyrelsens riktlinjer, föreskrifter och det som granskningsmyndigheter varit intresserade av att granska, haft en stor övervikt på utredning och dokumentation och mindre fokus på insatssidan, menar Anna Burston. Det synsättet har blivit normerande och i omställningen finns det därför en naturlig osäkerhet kring vad man kan utreda mindre, och hur det ska gå till.

Skyddsuppdraget kan man aldrig ducka, och med det följer ett långtgående utrednings- och dokumentationskrav. Däremot behöver det inte gälla alla socialtjänstens delar. Upptäcker man i de tidiga insatserna att behoven är större och komplexa ska det finnas enkla övergångar till mer omfattande vård och stöd.

Det är också viktigt att första och andra linjens socialtjänst inte blir isolerade öar. De verksamheter som startas nu ska samordnas tillsammans med andra. Som det nya skolsociala teamet.

– I första linjen ska vi verka på andras arenor, det är svårt men alla tjänar på det. Mycket av min tid går till att vara på olika samverkansmöten på strategisk nivå med skolan, hälso- och sjukvårdens olika delar och andra, säger Anna Burston.

Elisabeth Svenberg Eriksson fortsätter:

– Ett skolsocialt team i första linjen kan följa upp ett barn som andra linjen har släppt. Då har vi inte bara mottaget och anmälningar som kontaktyta utan når barnen på fler arenor. När vi vill närma oss skolan är det jättemånga som vill samverka med oss så vi måste hitta balans och rikta arbetet där vi vet att det finns risker.

LÄS OCKSÅ >>> Sagt om SoL: ”Hoppas att det inte längre ska gå att runda barnrättsperspektivet”

Utöver att vara lättillgängliga på rätt plats för snabb hjälp för barnets behov finns också behov av att utveckla arbetet med en tydligare differentiering, vikta olika nivåer och styra ganska tydligt.

Hur omställningen ska finansieras är ännu inte klart. I Lund består resurserna i dag av en mix av alla statsbidrag som går att söka, en satsning på en ny uppsökarverksamhet som politikerna gjort och en omprioritering till tidigt stöd som ligger inom budgetramen.

– Vi är vana att jobba med tuffa prioriteringar, det har vi gjort i många år och det är en del av vardagen. Men förskjutningen mot mindre myndighetsutövning och mer förebyggande kan ta många år men i övergången måste vi göra både och, säger Elisabeth Svanberg Eriksson.

Anna Burston fortsätter:

– Vi kan inte heller hämta hem hela förflyttningen genom att administrera mindre. Och vi vet inte riktigt hur omställningsmedlen kommer att fördelas, om man till exempel vill rikta dem till något specifikt.

Största risken är enligt båda att de inte ska få rätt ekonomiska förutsättningar, att de som fördelar resurserna inte tar chansen – nu. Satsningar görs på rättsväsende och polis, men motsvarande har ännu inte allokerats till socialtjänsten.

– Det finns ett momentum nu där alla vill arbeta. Det är både en statlig och kommunal fråga att omprioritera och satsa. Det skapas förväntningar, vi omnämns som lösningen, säger Anna Burston.
Och Elisabeth Svanberg Eriksson fyller i:

– Vi tror på det sociala arbetets kraft. Vi ser hur vi kan göra skillnad och vad vihadekunnat göra.