C-uppsats om socialarbetares utsatthet i arbetet med våldsutsatta kvinnor

Johan: Socialarbetarens utsatthet är inte obefintlig, och det är något vi pratat mycket under utbildningen. Men vad är den här utsattheten? Vad är det som påverkar och var går gränsen mellan jobb och privatliv. För att ta reda på det valde vi att titta på hur socialarbetare påverkas av kontakten med våldsutsatta kvinnor. Socialarbetaren är oftast den professionella kontakt som våldsutsatta kvinnor har, som de kan vända sig till för att få hjälp och stöd i deras problematiska livssituation.

Frida: Relationsarbetet mellan klient och socialarbetare är ett jätteaktuellt ämne, men också något andra professioner som jobbar nära klienter och som tar del av människoöden kan ha nytta av. Likväl som det finns sociala problem, finns de även internt bland socialarbetare och i andra grupper som arbetar med människor.

Hur gick ni tillväga?

Johan: Vi har gjort en kartläggande litteraturstudie, och har gått igenom befintlig forskning avgränsat till 2007–2021 där vi tittat på gruppen som arbetat med våldsutsatta kvinnor och hur dom påverkats av arbetet med våldsutsatta kvinnor. Inledningsvis visste vi att vi skulle titta på socialarbetarens utsatthet, men under arbetets gång avgränsade vi oss till just den här gruppen.

Tas frågan om socialarbetarens utsatthet på allvar i de verksamheter ni studerat?

Frida: På de flesta arbetsplatser är man medveten om att problemet existerar. Men hur omfattande utsattheten var bland de som arbetar med den här klientgruppen varierade från arbetsplats till arbetsplats. På vissa arbetsplatser var cheferna mer måna om det hälsofrämjande arbetet än på andra. Generellt finns mer att göra för att stötta och hjälpa dem som hjälper. Det är väldigt tydligt att det här är ett problem.

Vilka är era viktigaste insikter?

Johan: Resultatet visar att det finns en omfattande utsatthet bland socialarbetare som arbetar med våldsutsatta kvinnor, och att många uppvisar flera psykologiska symtom och reaktioner. Många tog upp problemen hemma och började fråga sig själva om de också lever i våldsrelation. Några kände sig iakttagna när de gick från jobbet, vilket visar att det är lätt att dras med och påverkas av kvinnorna som upplevt trauman.

Frida: Det vi verkligen kom fram till är att det finns behov av mer samtalsmetodik under utbildningen, och att det är viktigt att skilja på empati och sympati. Hur är man stödjande och upplyftande och behåller professionen. Den delen är viktig att främja, då håller man länge.

Vem vill ni ska läsa studien?

– Alla som arbetar inom människobehandlade arbeten gynnas av att ta del av vad man kan utsättas för. På så vis är studien tvärprofessionell. Vi båda hoppas att det tydliggörs att det är ett omfattande problem och en fråga som måste tas på allvar. Tänk dig att jag kanske är den enda personen om den utsatta kvinnan pratar med, då gäller det att man är professionell. En våldsutsatt kvinna som inte kan lämna sin man, får inte heller bli beroende av en myndighet, utan behöver hjälp till självhjälp. Då kan motiverande samtal vara nyttigt att grotta ner sig i – oavsett om man arbetar med våldsutsatta barn, kvinnor eller män. Studien ger en bra teoretisk grund kring de här frågorna, och vi hoppas att vi kommer vara förberedda och ser varningssignalerna.