”Alla är förlorare när föräldrar inte stöttas”

– Det beskrivs i socialtjänsten som ett gammalt dåligt samvete, säger statsvetaren Anna Melke och konstaterar att det bristande stödet får flera effekter:

– Det kan vara svårt att jobba med de här familjerna i ursprungsläget, och det blir ännu svårare när man inte har en bra kontakt med föräldrarna. Bristen på stöd kan också bidra till instabila placeringar, säger Anna Melke.

Hon var projektledare för Förälder på avstånd som involverade sju kommuner i ett treårigt forsknings- och utvecklingsarbete. Initiativet togs av chefer i socialtjänsten, bland annat efter ett studiebesök i Norge där de sett hur man arbetade med innovativa lösningar för att stötta föräldrarna.

– Det var en aha-upplevelse, säger Anna Melke.

Hon konstaterar att i Sverige har barns delaktighet i den sociala barnavården uppmärksammats under en tid.

– Men när det gäller de biologiska föräldrarnas rätt till delaktighet är det tystare.

Enligt socialtjänstlagen har föräldrar med placerade barn rätt till ”råd, stöd och annan hjälp” och de förväntas delta i ett tredelat föräldraskap, men forskningsstudien Exploring moral injury among parents with children in out-of-home care, som ingår i projektet, visar att det här stödet har allvarliga brister. Forskarna intervjuade 40 föräldrar till placerade barn om deras upplevelser kring placeringen. Och resultatet går i linje med tidigare forskning.

– Föräldrarna känner sig ofta kränkta, missförstådda och utestängda, säger Anna Melke och fortsätter:

– I studien testade vi också att lägga det teoretiska begreppet moralisk skada som ett raster för att förstå vad som gör omhändertagandet av barnet till en så stark upplevelse.

Det forskarna tyckte sig se, och resonerar kring i studien, är om ifrågasättandet av ens föräldraskap också är att ett ifrågasättande av ens identitet. Att man som människa blir omskakad i sina grundvalar.

– Vi behöver möta de här föräldrarna med en större medvetenhet om att det här är svårt och om att vi förmodligen skadar folk när vi placerar barn. Ibland måste vi ändå göra det, men då behöver vi ta hand om den skada som blir, säger Anna Melke.

Forskarna lyfter bland annat begreppet traumamedveten omsorg.

– Om man är medveten om att omhändertagandet, och dess konsekvenser kan orsaka skada hos föräldrarna, så kan man kanske bemöta dem med mer respekt och känslighet.

Anna Melke återkommer till att alla inblandade har något att vinna på att föräldrar till omhändertagna barn får mer stöd.

– Det blir exempelvis besvärligt när du är socialarbetare och ska jobba med föräldrar som är arga och inte förstår vad som händer. Men det är även ett problem för barnen, för många barn bryr sig om sina föräldrar och vill ha kontakt med dem.

Oavsett om barnen har ”bra” eller ”dåliga” föräldrar så är det en relation som oftast finns med dem under hela livet.

– Placeringen blir ett fönster för socialtjänsten att jobba med den relationen, sen stängs det fönstret när placeringen är över eller avbryts. Och då finns en risk för att barnet lämnas ensamt med det här.

En annan forskningsstudie, Social workers’ constructions of parents to children in foster care, som också ingick i projektet, undersökte hur socialarbetare pratar om föräldrar till placerade barn. Studien bygger på fokusgrupper med socialarbetare som bland annat reflekterade över vilket stöd föräldrar till placerade barn får, vad de inte får och vad de skulle behöva. Forskarna identifierade olika ”repertoarer” som socialarbetarna använde när de pratade om föräldrarna, exempelvis repertoarer kring förändring, permanens, acceptans och biologi.

– Socialarbetarna var ganska fast i vissa sätt att tänka kring de här föräldrarna vilket kan påverka vilket stöd man faktiskt ger, säger Anna Melke.

Exempelvis om repertoaren handlar om att situationen inte går att förändra (permanens), då minskar socialarbetarens incitament för att stötta föräldrarna.

– Det var vanligt att man sa: de här föräldrarna har haft sin chans och det fungerade inte, säger Anna Melke.

En annan sak som blev tydlig var att många socialarbetare var upptagna med att få föräldrarna att acceptera att barnen var omhändertagna, och mycket tid ägnades åt att övertyga föräldrarna om att det här var rätt beslut.

– Det tror vi också är problematiskt, för då kommer man inte vidare.

Anna Melke säger att socialarbetare kan stötta föräldrarna även om föräldrarna inte accepterar beslutet. Att skapa allians med sina klienter handlar om att kunna samarbeta även när man inte är överens om allting.

– Men man kan vara överens om någonting, exempelvis att båda parter vill det här barnet väl och att det är en väldigt svår situation att befinna sig i som förälder.