Att jobba med barn via skärm håller inte, tänkte familjeterapeuten Ulrika Ernvik när pandemin bröt ut. I stället tog hon med sig familjerna ut i naturen. Nu släpps snart hennes bok om ekopsykoterapi.
Ekopsykoterapi har rötter i 70-talet och är en psykoterapi som utgår från människans behov av en nära relation till naturen för en god psykisk hälsa. En bruten relation till naturen kan till viss del förklara psykisk ohälsa.
När pandemin bröt ut våren 2020 styrdes familjeterapin på vårdcentralen, där psykoterapeuten Ulrika Ernvik arbetar, snabbt om till digitala möten. Men digitala möten har sina begränsningar och hon bestämde sig snart för att börja möta familjerna utomhus i naturen.
– Vårdcentralen ligger fantastiskt med skog, sjö och stigar bredvid. Jag kände att det var läge att prova och en helt ny värld öppnade sig.
På vilket vis?
– När vi väl tar terapin ut i skogen ser man hur axlarna sänks på folk: ”Åh, vad skönt att vara här”. Samtalen flyter bättre när vi kan varva samtalen med rörelse. Naturen blir en medterapeut. Jag kan backa, vara tyst och se vad som händer.
Vad är den största skillnaden mot att vara inomhus?
– Patienterna blir mina medvandrare. Jag har fortfarande ansvar för att leda processen så att vi jobbar med det som är viktigt för familjen, men vi utforskar och lär oss tillsammans av naturen. Många knutar löser också upp sig av sig självt – något händer med oss och det vi kämpar med när vi rör på oss samtidigt som vi vistas i naturen.
Hur kan det gå till rent konkret?
– Naturen kan hjälpa oss att se på oss själva och det vi kämpar med med nya ögon. Jag kan fråga: ’Vad tror du träden säger om det vi pratar om just nu?’ Vi kanske tittar ut över en sjö och jag undrar: ’Vad händer med dig och det dilemma du har, när vi tittar ut just nu?’
Vi kan utforska vilka vi är i relation till naturen, hur relationen till naturen sett ut under livet, och vilken sorts natur vi känner att vi mår bra av. Det är spännande. Naturen är en part som vi behöver hjälpa folk att fördjupa sin relation till.
Passar ekopsykoterapi alla?
– Naturen är för en del något okänt som inte går att kontrollera så det är inte ”wow” för alla. En del behöver hjälp att känna sig trygga i naturen. Dåligt väder, hård vind i kombination med nederbörd och att gå och frysa är inte bra förutsättningar för ett gott samtal. När vi håller på med traumabearbetning kan ett rum för en del ge mer trygghet, då är inomhus det de behöver. Ibland vill man även vara anonym och inte visa sig för andra, det kan man inte alltid vara utomhus.
Varför har inte fler terapisamtal utomhus?
– Jag tror det mest beror på ovana och osäkerhet kring hur man kan komma igång. Lösningen är inte att plocka ut alla terapeutiska samtal utomhus och det passar långt från alla patienter, men med tanke på vad vi vet idag om naturens och rörelsens positiva betydelse för psykisk hälsa är det konstigt att vi inte tar ut fler samtal i naturen. Tilltron till att lösa problem sittande i små rum är djupt rotad. Det är något vi lär oss redan när vi börjar skolan. Om vi går ut får vi ofta en känsla av att vi smiter. Genom att skapa naturfrämjande arbetsplatser där naturen ses som en självklar plats för både rast och arbete blir det naturligt att också ta med patienterna och klienterna till naturen.
ULRIKA ERNVIK
Bor: Mariestad
Gör: Auktoriserad socionom, legitimerad psykoterapeut, handledare och lärare i familjeterapi med systemteoretisk inriktning /Alt: Socionom och leg psykoteapeut
Aktuell: Med boken Ekopsykoterapi – psykoterapi i och med naturen för vuxna och barn. Släpps på Studentlitteratur under våren.
