Yrkesverksamma i sociala barnavården berättar hur de behåller sitt engagemang

Josefine: Om vad som gör att socialarbetare som jobbar länge inom den sociala barnavården behåller sitt engagemang, och vad som kan göra att arbetet upplevs mer meningsfullt. Det rapporteras så mycket om hög personalomsättning, men vissa stannar länge.

Emelyne: För att ta reda på detta intervjuade vi socialarbetare som jobbat inom barn och unga i minst fem år.

Varför blev ni intresserade av ämnet?

Emelyne: Under utbildningen har vi fått höra så mycket om hur utmanande den sociala barnavården är, och vi blev uppmanade att inte ta det som första jobb efter utbildningen. Då valde vi att göra vår VFU inom det området och det vi såg stämde inte med vad vi hört. Det finns en positiv sida inom den sociala barnavården och den ville vi få fram.

Hur gick ni till väga?

Josefine: Vi gjorde kvalitativa intervjuer med totalt sex personer som jobbat minst fem år inom området.

Vilka är de viktigaste resultaten?

Josefine: Alla hade något som motiverade dem att fortsätta. Några hade själva haft en dålig erfarenhet av socialtjänsten som barn och ville göra skillnad. Andra motiverades av att kunna vara det yttersta skyddsnätet för barnen.

Emelyne: Alla tyckte också att det är ett roligt jobb, även om det är krävande. De menade också att man behöver ha förmågan att sätta ner foten, både kring frågor som rör organisationen och gentemot klienterna för att kunna trivas i rollen. Sen tog flera av intervjupersonerna upp att det borde satsas mer på nyanställda. Att de får en mentor och får stöd en tid i början.

Vem bör läsa uppsatsen?

Josefine: Framför allt socionomstudenter, och de som funderar på att läsa till socionom.

LÄS OCKSÅ >>> Här kan du ta del av uppsatsen i sin helhet