Poliserna ropar efter samverkan med socialtjänsten

Malin Eriksson är professor i socialt arbete vid Umeå universitet och projektledare för en studie om polisens arbetsmiljö och trygghetsskapande arbete i särskilt utsatta områden.

– Att en kollega blir beskjuten och skadas eller dödas var en av de två stressfaktorer som samtliga polisanställda rankade som högst, säger hon.

Poliser i utsatta områden utsätts för hot och våld. Allmänhetens benägenhet att samarbeta är också låg. Enligt Janne Flyghed, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, är en bidragande faktor att samhället under flera år har skurit ner på social service. Bland annat har flera närpoliskontor lagts ner. Eftersom det inte finns någon närpolis dyker det bara upp anonyma poliser, ofta med hjälmar och sköldar, när något har hänt. Då ökar motsättningarna, menar Janne Flyghed.

– Folk i områdena vill ha sina egna poliser. Poliser som de känner och har förtroende för. Det tror jag skulle leda till en nedtrappning av våldet, vilket också skulle få poliserna att må bättre, säger han.

Även i Malin Erikssons studie efterfrågar medborgarna poliser som är regelbundet närvarande, som de har en relation till. De vill även att polisen ska ingripa hårdare mot ordningsstörningar och kriminalitet. Men punktinsatser skapar snarare mer otrygghet.

– Samhällets fokus på utsatta områden har lett till att människor där känner sig stigmatiserade och diskriminerade. Den här typen av punktinsatser, som kan få massmedialt utrymme, spär på den känslan. Det föder motstånd och motvilja mot polisen, säger hon.

För att stärka arbetet i särskilt utsatta områden driver polisen sedan 2016 ”Initiativ Mareld” i tre lokalpolisområden i Region Stockholm. Satsningen går ut på att öka polisnärvaron, höja säkerheten för de boende och förbättra arbetsmiljön för polisen. Forskarna har intervjuat poliser i lokalpolisområdena och gjort en fallstudie i norra Botkyrka.

I fallstudien beskriver polisen en mer svartvit problembild än de boende och andra samhällsaktörer. Men för att förstå komplexiteten i ett område behöver man just finnas på plats länge, säger Malin Eriksson.

– Det kan också ha att göra med en brist på teoretisk kunskap hos polisen, om hur områdena växt fram och vad som lett till den situation vi har i dag. Polisen efterfrågar den typen av kunskap, och också kunskap om vad ett relationsskapande arbete innebär mer konkret.

Ungefär en tredjedel av de polisanställda i studien visade tecken på nedstämdhet och lika många hade svårt att varva ner och slappna av. De som upplevde en hög arbetsbelastning, otydlighet och konflikt i sin yrkesroll, låg möjlighet att påverka beslut samt låg tillgång till stöd och uppmuntran från sin chef hade sämre psykisk hälsa än de som skattade sin arbetsmiljö bättre.

– På frågan om vad som gör att de ändå stannar i yrket svarar nästan alla: ’Därför att jag älskar mitt jobb’. Det finns också ett starkt kollegialt stöd som betyder mycket.

Resultatet liknar det som Pia Tham, docent i socialt arbete vid Högskolan i Gävle, har sett i sin forskning om arbetsmiljö och psykisk hälsa hos socialsekreterare som utreder barn och ungas situation. Där är personalomsättningen hög och arbetet har blivit ett genomgångsyrke. Hon har också undersökt varför så många väljer att söka nytt jobb.

– Det berodde inte på de höga kraven utan på hur organisationen fungerade. Det var viktigt att få uppskattning, bli belönad för väl utfört arbete och känna att ledningen intresserar sig för personalens välbefinnande, säger Pia Tham.

Vad skulle hända med samhällsutvecklingen om poliserna börjar fly polisyrket på samma sätt som socionomerna flyr socialsekreteraryrket? Det skulle få allvarliga konsekvenser, menar Malin Eriksson. Redan i dag finns en diskussion om poliser i vissa fall kan ersättas med ordningsvakter som inte har samma verktygslåda, kompetens och mandat.

– Ordningsvakter är inte på samma sätt som polisen en garant för att upprätthålla ordning, säkerhet och hjälp till medborgarna, säger hon.

Det är också attraktivt för kriminella krafter att etablera sig i områden där de vet att polisen inte finns, fortsätter hon, eftersom de inte löper risk att åka fast.

– Då finns det inte någon representant för rättsstaten där som kan upprätthålla lag och ordning. Det ser vi inte bara i storstadsregioner och utsatta områden utan även på många orter i glesbygden, de är nya attraktiva platser för kriminella krafter eftersom de kan gå under radarn där.

Malin Eriksson ser också tecken på att vissa polistjänster kan ha blivit genomgångstjänster. Det handlar framför allt om dem som innebär ingripanden i yttre tjänst. Poliserna berättade att man, för att orka med dessa tjänster, helst ska vara ung, vältränad, inte ha familj och kunna jobba helt oregelbundet på långa arbetspass.

– Det är en ung och relativt nyutbildad grupp som jobbar i de utsatta områdena. Det finns också unga poliser som aktivt sökt sig dit för att snabbt få erfarenhet och meriter, sedan söker man sig vidare, säger hon.

Janne Flyghed ser en risk att de bra poliserna försvinner och de sämre blir kvar. Men han tror att lönen spelar en större roll än arbetsmiljön. Regeringen har ett mål om 10 000 nya poliser, men det är symbolpolitik, enligt honom. Det vore bättre med ett lägre antal nya poliser och i stället lägga pengarna på höjda löner och kompetensutveckling.

– Jag kan tänka mig att poliserna tittar i lönekuvertet och tänker, ’Okej, jag tar stora risker i mitt jobb, är det värt de här pengarna?’, säger han.

Pia Tham ser även konsekvenser för socionomerna.

– Det är viktigt för dem att det finns ­poliser att samarbeta med, säger hon.

Det finns mycket att göra i arbetsmiljön för att förhindra en sådan utveckling, enligt Malin Eriksson. Mer återhämtning och stöd för att hantera stress är två exempel. Polisen ropar också efter samverkan, inte minst med socialtjänst och skola. Polisen har fått stora tillskott för arbetet i utsatta områden, men det har inte åtföljts av resurser till kommunala aktörer.

– Det polisiära arbetet kan till exempel leda till fler orosanmälningar, men socialtjänsten har inte kapacitet att ta hand om dem inom rimlig tid.

Malin Eriksson menar också att socialtjänsten behöver bli mer synlig i lokalsamhället. Hon blev förvånad när studiens enkätundersökning på en högstadieskola visade att eleverna hade betydligt lägre förtroende för fältarbetarna än för polisen.

– Det vi hörde var att fältarna inte syntes i området. Socialtjänsten behöver, precis som polisen har gjort, utarbeta handlingsplaner för lokalt områdesarbete, men då utifrån det sociala arbetets logik.

Samtidigt fungerar de etablerade samverkansformer som finns mellan polis och socialtjänst väl och är viktiga. När de olika yrkesgrupperna känner varandra behöver sekretessen inte vara ett hinder. Men det finns också rädsla och okunskap.

– Kunskapen om hur man använder sekretessbrytande regler kan behöva öka både inom polisen och socialtjänsten, säger Malin Eriksson.