Utländsk modell som ska hjälpa utsatta att hitta jobb granskas av studenter
Hur fungerar IPS-metoden, som är utvecklad för att hjälpa personer med psykisk ohälsa, när den appliceras på en ny målgrupp i en svensk kontext? Det har Michelle Nilsson och Max Palmgren från Lunds universitet undersökt i sin C-uppsats.
Max Palmgren och Michelle Nilsson.
Vad handlar uppsatsen om?
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
Max: Vi har skrivit om IPS-metoden och hur den används i Sverige. IPS står för individual placement and support och är utvecklad i USA. Den används för att hjälpa människor att hitta jobb.
Michelle: IPS-metoden är utvecklad för människor med olika typer av psykiska sjukdomar. I vår uppsats har vi riktat in oss på människor med skadligt bruk och beroende, för att se hur metoden fungerar när den används till en ny målgrupp.
Varför blev ni intresserade av ämnet?
Max: Vi har under vår VFU sett att metoden används mot andra målgrupper i Sverige än vad den är designad för, till exempel mot personer med beroende.
Michelle: Jag hade min praktik på en missbruksbehandling. Har man haft ett missbruk blir det krångligare att ta sig tillbaka till samhället igen, man kanske har varit borta från arbetsmarknaden och har inget att skriva in i CV:t. IPS-metoden handlar då om att hitta kreativa lösningar för att hjälpa människor att komma tillbaka in i samhället.
LÄS OCKSÅ >>> På Ringövarvet i Göteborg får både människor och båtar nytt liv
Hur gick ni till väga?
Max: Vi har intervjuat arbetsspecialister runt om i Sverige. Gensvaret blev väldigt bra och gav ett bra underlag, med svar från de största städerna, från mindre orter, från socialtjänstens verksamheter i kommunerna och från regionala verksamheter.
Vilka är de viktigaste resultaten?
Max: Alla som vi intervjuat ser positivt på metoden, man upplever att det finns ett fokus på arbetsrehabilitering, att arbetet måste komma först och att man sedan lär sig under arbetstiden. Ibland fanns det en känsla av att de intervjuade nästan var frälsta av metoden, att man blev okritisk gentemot den. Det blev en slutsats i sig för oss.
Vem bör läsa uppsatsen?
Michelle: Även om man behöver förhålla sig mer kritisk till metoden än vad många av våra intervjuade gör, så finns det många delar som man kan ta till sig av. Jag tänker att det är väldigt brett, att uppsatsen kan vara intressant för alla som jobbar med människor i utsatthet.
LÄS OCKSÅ >>> Här har antalet ensamma män med försörjningsstöd halverats: ”Nu får folk jobb”
