Ensidigt fokus i Socialstyrelsens riktlinjer om autism
Det saknas ett styrkebaserat sätt att framställa autism på vilket resulterar i att autism beskrivs i stigmatiserande termer. Det skriver Christine Werner, som i sin C-uppsats granskat Socialstyrelsens riktlinjer och rekommendationer gällande autism.
Christine Werner.
Vad handlar uppsatsen om?
Den här artikeln är låst
Klicka på Prenumerera för att läsa mer om våra erbjudanden.
Redan prenumerant?
– Jag har granskat Socialstyrelsens riktlinjer och rekommendationer när det gäller autism. Jag har undersökt föreställningarna av autism, vilka insatser som rekommenderas och hur socialtjänstens arbete med målgruppen framställs.
Varför blev du intresserade av ämnet?
– Jag har alltid varit väldigt intresserad av NPF och neurodiversitet, autism och ADHD, och den målgruppen. Det har alltid funnits med, även innan jag började på socionomprogrammet. Jag brinner för det.
Hur gick du till väga?
– Jag utgick från tre publikationer som fanns på Socialstyrelsens hemsida, som alla är inriktade på autism. Sedan gjorde jag en kvalitativ innehållsanalys av publikationerna, där jag utgått från olika teoretiska ramar.
Vilka är de viktigaste resultaten?
– När det gäller föreställningar om autism så hade man ett väldigt ensidigt fokus på svårigheter och utmaningar. Det fanns inget styrkebaserat sätt att framställa autism på. Det i sin tur ledde till att autism ses som avvikande och beskrevs i stigmatiserande termer.
– Andra resultat visar att när det gäller val av insatser och behandlingsform så var den största kunskapskällan, eller underlaget, experters erfarenhetsbaserade kunskap med att arbeta med målgruppen.
Vem bör läsa uppsatsen?
– Alla som jobbar med målgruppen, både inom socialtjänsten och inom sjukvården. Jag tror att den här uppsatsen kan vara ett bra diskussionsunderlag. Varför rekommenderar vi den här insatsen till exempel, varför jobbar vi på det här sättet, hur väl förankrat är det gentemot målgruppen?
LÄS MER >>> Här kan du ta del av uppsatsen i sin helhet