Så stöttar Växjö föräldrar med NPF

I Växjö började antalet föräldrar med adhd och autism öka för ungefär tio år sedan. Det satte igång ett arbete kring hur kommunen på bästa sätt kunde möta målgruppen.

– Statskottet var ett projekt som hette Psykisk hälsa, som syftade till att främja ett familjeorienterat arbetssätt inom olika verksamheter hos socialtjänsten, säger Jeanette Rossling, enhetschef på Vuxna, arbete och välfärd på Växjö kommun.

– I det här projektet började vi på vuxenenheten att träffa cheferna på barn och familj. Vi lärde oss om deras insatser, och de om våra, och fick en insyn i varandras uppdrag. Det här pågick under flera år. Sedan började vi jobba med ärenden som föll mellan stolarna och lärde oss att arbeta tillsammans.

”Väldigt mycket stuprör”

Resultatet blev det som man i dag kallar för familjeorienterat boendestöd, ett arbetssätt som möjliggör att samma boendestödjare kan arbeta med både föräldrar och barn samtidigt. Utöver föräldrar med NPF ges det också till föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning.

– Tanken är att det här ska vara ett varaktigt stöd där boendestödjaren arbetar med familjen en till två gånger i veckan. Barnen i familjerna är ju inte barn som socialtjänsten placerar, så det vi strävar efter är att stötta föräldern att ta det ansvar som krävs, säger Camilla Frii, som är samordnare för det familjeorienterade boendestödet i Växjö.

Det har varit en process att få arbetssättet att fungera, förklarar Jeanette Rossling. Att plötsligt börja samverka över avdelningsgränserna har inneburit flera utmaningar. Särskilt i början.

– Det var väldigt mycket stuprör. Boendestödet tillhör ju socialpsykiatrin och det ligger under avdelning Vuxna, medan stödet kring barn ligger under Barn och familj. Vi visste inte alltid hur respektive avdelning jobbade. Vad kommer ni med här? Vad har ni för roll? Men under åren som gått har vi lärt oss.

I början utgick stödet till barn respektive vuxna från olika förvaltningar. Det försvårade samarbetet ytterligare. Sekretessen mellan förvaltningarna gav ett begränsat svängrum och beslutsgångarna skiljde sig åt. Så ser det inte ut längre. I dag ligger stödet till barn och vuxna på samma förvaltning, Arbete och välfärd, och med det finns det inte längre några sekretesshinder.

Utmanande med digitaliseringen

Vad stödet rent konkret kan vara är olika. Det kan handla om att boendestödjaren följer med på utvecklingssamtal i skolan, hjälper till med vardagsplaneringen eller strukturerar upp det som kommer med postgången. Det sistnämnda kan vara nog så utmanande eftersom digitaliseringen, som ju är tänkt att effektivisera en hektisk vardag, ibland stjälper mer än det hjälper. Både för föräldern och boendestödjaren.

– Du har Kivra och Klarna och alla de här digitala tjänsterna. Det ploppar upp något i telefonen och sedan glöms det liksom bort. Det var lättare förr när man fick brev. Vi kunde säga ’lägg alla brev på hatthyllan så går vi igenom det när vi kommer’. Då hittade vi alla kallelser, inkassobrev och allt viktigt, säger Jeanette Rossling.

– Men i dag är det ju knappt någon som har post längre. Sen när vi kommer hem till föräldern så kanske mobilen inte är laddad, eller så finns det inget nätverk, eller så har de inget bank-id. Det blir mycket att hantera.

I Växjö är det familjeorienterade boendestödet uppdelat i tre nivåer. På nivå 1 ges stödet till föräldrar, på nivå 2 till barnet och på nivå 3 till föräldrar utan diagnos men med liknande svårigheter. Nivå 2 inkluderar en särskild metod som kallas Parenting Young Children (PYC) som handlar om lärandeträning och coachning av föräldern.

– Det är ett stöd som ges i hemmet. Boendestödjaren träffar föräldern 45 till 60 minuter en gång i veckan och arbetar med mål som föräldern sätter upp, säger Camilla Frii.

– Gränssättning är ett ämne som ofta dyker upp. Hur ska jag göra när min treåring slänger sig på golvet och inte vill någonting? Det kan också handla om affektreglering eller att våga ringa myndighetssamtal, allt från hur man förbereder sig till vad man ska ställa för frågor.

Ett verktyg som visat sig särskilt effektivt är rollspel, förklarar hon. Det kan även inkludera barnen så till vida att de bjuds in att titta på.

– Det blir så tydligt vad man kan säga i vissa situationer. Efter rollspelet kan man också utvärdera på ett bra sätt. Vilket sätt kändes bäst? Varför tyckte du det? När vi använder rollspel inkluderar vi också barn upp till tolv år. Vår upplevelse är de gärna vill vara med. Då kan man fråga vad barnet tyckte att föräldern gjorde bäst i det moment som man för tillfället övade på.

Hur tror ni att de här familjerna haft det om de inte fått familjeorienterat boendestöd?

– Jag tror föräldrarna hade känt sig mer ledsna och uppgivna än vad de gör i dag. Vårt mål är att föräldrarna ska ha koll och känna att de äger sitt föräldraskap. Det är ju den största vinsten och det tror jag gör väldigt stor skillnad för deras barn.

Tror ni att kommunen har kunnat undvika placeringar av barn genom att arbeta på det här sättet?

– Vi brukar svara att vi inte riktigt kan veta det. Några placeringar har vi säkert kunnat förhindra men vi tror framför allt att vi stärkt många barn som kanske inte hade lyckats så bra som de nu har gjort.

Läs kommentar >> Boendestöd: ”Det finns inte någon entydig bild”