Socialtjänsten viktig för barn i häkte

Därför kan kontakten med socialtjänsten under häktestiden vara avgörande.

– De barn vi har träffat som har haft en socialsekreterare som verkligen har brytt sig om dem berättar att det har betytt jättemycket, säger barnombudsman Juno Blom.

Samtidigt som Kriminalvården har svårt att ge barnen tillräckligt med tid utanför isolering varierar även socialtjänstens insatser för de frihetsberövade barnen.

– Det fungerar bra på en del ställen och på andra finns det stora utvecklingsmöjligheter, säger Emma Samuelsson, expert på Kriminalvården.

– I vissa fall känns det som att socialtjänsten andas ut när barnet är på häktet, för att ansvaret ligger på någon annan. Det här är ju barn som de har kämpat för länge.

I vissa kommuner är socialtjänsten direkt beredd att komma på besök och för fortsatt kontakt med barnet i häktet, medan barn i häkte på andra håll kan vara helt nytt för socialtjänsten.

– Då kan det också vara ett häkte som har sitt första barn, säger Emma Samuelsson.

Hon tycker att samarbetet mellan Kriminalvården och landets socialtjänster behöver utvecklas och bli tydligare.

– Det bör tydliggöras vad socialtjänsten kan och bör göra.

Många längtar hem

Tiden i häkte kan vara skrämmande för ungdomar på 15–17 år. Det är inte ovanligt att de längtar hem.

– De är inte så stora. Många har nattskräck, och då blir det nattpersonalen som får ta hand om dem.

För dem som inte får möjlighet att lämna cellen och umgås med andra under de fyra timmar per dag som de har rätt till kan tiden vara ännu tuffare. En del reagerar genom att sluta be om kontakt. Andra genom att ringa väldigt mycket på klockan efter personal.

– När de inte får kontakt är det några som ringer väldigt mycket. För dem som inte har toalett på rummet är det ett sätt att få prata med någon. Det finns de som går på väldigt många toabesök per dag, för att få kontakt, berättar Emma Samuelsson.

Barnombudsmannen Juno Blom berättar om liknande vittnesmål från barnen i häkte; hur de är inlåsta och sitter och knackar på dörren för att få uppmärksamhet. En del vill gå på toaletten, men ingen öppnar.

– När någon till sist öppnar kan situationen trappas upp. Barn har berättat om situationer som har eskalerat och lett till övergrepp. Samtidigt är det omvända, att bli helt osynliggjord och negligerad, också skadligt. Båda ytterligheterna är väldigt allvarliga, säger Juno Blom.

Sverige har återkommande fått kritik för långa häktningstider och för att inte lyckas tillhandahålla tillräckligt med isoleringsbrytande tid för barn. För fem år sedan levde Kriminalvården upp till kravet på fyra timmar isoleringsbrytande tid om dagen till endast två tredjedelar av de häktade under 18 år. I takt med att allt fler barn häktades sjönk siffran till drygt hälften, men har under förra året förbättrats. I december 2025 var den uppe i 91 procent, bättre än på många år, enligt Emma Samuelsson. Det kan delvis hänga ihop med att antalet barn i häkte minskade under andra halvan av 2025, men också med att frågan har kommit upp ordentligt på agendan.

– Det har blivit en fråga i alla ledningsgrupper och fått mer fokus. Men det hänger också ihop med resurser. En del storstadshäkten har kunnat ha 35 barn inne på en dag, och fyra timmar gånger 35, ja så mycket personal finns inte, säger Emma Samuelsson.

Vad är det då som socialtjänsten kan göra för att tiden i häktet ska bli mindre tung för unga under 18 år? Emma Samuelsson beskriver att när det fungerar bra kommer socialsekreterare ofta på besök och samtal och behandlingar som ungdomarna har haft på utsidan kan fortsätta. Socialsekreterarna följer också med vid förhör med polisen. En utvecklingsmöjlighet hon ser för socialtjänsten är att arbeta mer med information till den häktades föräldrar och syskon.

– Det är jättemånga föräldrar som ringer in. Det är något som häktespersonalen lägger mycket tid på. Mycket handlar om föräldraoro, frågor om barnet sover ordentligt, äter och hur det mår.

Det handlar också om organisationen hos socialtjänsten, konstaterar Emma Samuelsson. Det finns de som har särskilda handläggare för ungdomar som häktas och då blir det automatiskt ett byte för barnet när det kommer till häktet.

– De kan få en bild av att handläggaren på socialtjänsten inte riktigt bryr sig. Om den försvinner när barnet hamnar i häktet blir det som att ”då betydde jag ingenting”.

Kontinuiteten, i den mån det är möjligt, att följa upp och finnas kvar, är viktig. Det är något som Juno Blom också lyfter.

– Det vi hör när vi pratar med barnen är att här finns en total avsaknad av trygga vuxna. Och det har varit så i hela deras liv. Det här är barn som har erfarenhet av egen utsatthet, men ingen vuxen har ställt frågor om det. Det är först när de utvecklar ett eget destruktivt beteende som vuxna har agerat, säger hon.

– Socialtjänsten har ett jättestort ansvar, men många barn känner att det ansvaret inte tas. Många berättar om hur de har bytt socialsekreterare upprepade gånger, hur de aldrig lyckas skapa en relation.

Unga som har suttit häktade är också undrande till varför tiden i häktet inte används på ett bättre sätt, berättar Juno Blom.

– De förstår inte att det inte görs något. De berättar att de inte har inte fått in skolböcker, de har ingen att vända sig till när de utsätts. En önskan och en vädjan från de barn vi har träffat är att det ska finnas en närvarande person från socialtjänsten.

Tillsammans borde de kunna planera tiden i häktet och även vad som ska ske när de kommer därifrån, vare sig de döms eller frias, menar Juno Blom.

– Vi har träffat så många barn och unga vuxna som kommer ut, utan att det finns någon plan för vart de ska ta vägen, säger hon.

Förbereder för att ta emot 13-åringar

Samtidigt väntas förändringar som kommer att sätta ytterligare press på både socialtjänsten och landets häkten. Regeringen planerar att förlänga häktningstiden för personer under 18 år från tre till fem månader. Och i mitten av mars landar regeringens proposition om att sänka straffmyndighetsåldern till 13 år för vissa grova brott på riksdagens bord. Något som kommer att leda till att även 13-åringar kan komma att häktas. Det gör i sin tur gör att samarbetet mellan Kriminalvården och socialtjänsten kommer att bli ännu viktigare.

Anstalterna arbetar redan med att förbereda fängelserna för barn. Nu behöver även landets häkten förbereda sig för att kunna ta emot 13-åringar. Hur informerar man till exempel en 13-åring vilka regler som gäller för dusch, träning och telefonsamtal hem på bästa sätt? Just nu ses den information som delas ut på häkten över och anpassas för yngre barn, berättar Emma Samuelsson.

– Vi jobbar med mer lättläst text och plockar ut det viktigaste. Vi har också börjat jobba mer med bildstöd. Vuxna får all information på en gång, men det passar inte de yngre. Det här arbetet har flyttats upp på agendan.

När det gäller kontakt med anhöriga så kommer inte heller en 13-åring att få ringa mamma när som helst. Och häktespersonalen förbereder sig för mer omhändertagande arbete.

– De 15-åringar som kommer till oss i dag längtar ofta hem. Det kommer bli mer sånt och det talas om att ta in gosedjur, och ja, det kanske vi behöver göra, resonerar Emma Samuelsson.

– Man kan ha gjort många hemska saker, men man kanske aldrig har sovit borta. Vad händer då?