Socialsekreteraren Petra Stigberger jobbar mobilt – från sin van i Europa

– Jag har en egen mobilrouter. Och om det är dålig uppkoppling har jag en extern antenn som jag kan sätta på taket. I övrigt klarar jag mig på min jobbdator och telefonen, berättar hon.

Det blir en del telefonsamtal. Det kan vara med skolor eller föräldrar. På plats i Sverige finns dock alltid handläggare som kompletterar med hembesök och samtal med barnen och ungdomarna.

Petra Stigbergers arbete består mest av att skriva utredningar – om barn och ungdomar, och ibland om vårdnad, boende och umgänge – utifrån redan insamlat material från handläggare. Visst kan hon ta telefonmöten med skola, förskola och föräldrar, men aldrig med barn och unga. Det sker på plats, säger hon.

– Jag fungerar som ett rent komplement. Så länge mötena blir gjorda och skrivna hemma i Sverige så kan jag hantera skrivandet av utredningarna. Det blir win-win. Så ser jag och det, och även min arbetsgivare.

Innan Petra Stigberger för nio månader sedan gav sig ut på vägarna hade hon känt längtan efter ett annat, friare liv. Hon ville ”lämna ekorrhjulet”, som hon säger. Som ett steg i den riktningen byggde hon om sin van, och kontaktade sedan mer än hundra kommuner i Sverige med erbjudande om den distanstjänst som hon själv hade skisserat.

– Jag visste att många socialsekreterare önskar mindre av det administrativa för att hinna med, och att chefer också förstår det. Det slutade med att Heby kommun nappade.

Hon trivs bra i sin van, och har det hon behöver. En gång i veckan tömmer hon vatten och fyller på nytt. Tvätt sköter hon i tvättomater.

När hon inte arbetar hajkar hon mycket. Just nu åker hon runt tillsammans med en vän, som också har en van. De upptäcker landskapen tillsammans.

– Vi umgås väldigt mycket, hajkar och käkar tillsammans. Ibland går vi ut och sätter oss och tar ett glas.

Hittills har hon klarat sig utan större problem eller missöden under sin resa.

– När man åker runt på olika ställen kan man ju hamna på lite smala och gumpiga vägar, och visst har det hänt att jag har fastnat någonstans. Men det tillhör, och det har alltid löst sig.

Petra Stigberger har gjort om bilen till ett hem: säng, el, inredning. Hon har fått en del hjälp av sin pappa och en tidigare pojkvän, men det mesta har hon fixat själv.

Det resande livet är förhållandevis billigt. Hon har solceller på vanen som försörjer henne med el. Den stora utgiften står dieseln för.

Vad gäller parkering skiljer sig villkoren stort åt i Europa. I Schweiz kostar det nästan alltid pengar att ställa bilen, medan det i Spanien – och särskilt på Mallorca – är lätt att hitta en gratis plats.

–Jag friparkerar mest. Det är väldigt sällan jag är på campingar, utom när jag måste för att fylla på vatten eller liknande.

Över jul och nyår återvänder hon till Sverige – tillfälligt. Några planer på att flytta hem har hon inte.

– Familj och vänner saknar jag såklart, men Sverige? Sällan, särskilt så här dags, i november. Jag kommer att köra på så länge jag vill leva det här livet och mår bra av det.